Nya rapporter inifrån Iran avslöjar en våg av oroligheter vid många bensinstationer. Eftersom spänningar tenderar att leda till protester mot de stigande bensinpriserna, har regimens säkerhetsstyrkor börjat skicka hotfulla textmeddelanden till medborgarnas mobiltelefoner och kräver att de skingras från dessa sammankomster, annars kommer de att möta ”rättsliga konsekvenser”.

Under de senaste månaderna har debatten kring bensinprishöjningar framstått som ett stort problem inom media och bland olika myndigheter. Trots presentationen och efterföljande förnekande av olika förslag relaterade till kortanvändning, subventioner och ransonering, fortsätter statliga tjänstemän att erbjuda motiveringar, ofta med hänvisning till skäl som att bekämpa smuggling eller ta itu med tekniska krångligheter som tyder på en gasprishöjning.

I en rapport som släpptes den 13 augusti citerade Tasnim News Agency Ali Akbar Nejadali, VD för National Oil Products Distribution Company, som påstod sig motverka rykten om stängning av vissa bensinstationer och den potentiella ökningen av bränslekostnaderna.

Nejadali sade: ”Som föreskrivs i klausul H, not 14 i 2023 års budgetlag, har oljeministeriet skyldighet att implementera strategier som syftar till att förbättra distributionen av bensin och olja över hela landet, och samtidigt ha fokus på att minska bränslesmugglingen. I slutet av september pågår en samlad ansträngning för att uppmuntra minst 90 % av bensindrivna fordon och 95 % av oljegasfordon att uteslutande använda avsedda bränslekort.”

Samtidigt, den 12 augusti, avslöjade Mostafa Reza Hosseini Qotbabad, en ledamot av parlamentet, regeringens strategi bakom att höja bensinpriserna, ”Varje dag experimenterar vi och gör försök och misstag, som om människorna har blivit laboratoriemöss; ena dagen bevittnar vi olika beslut inom bilar och fordon, och nästa dag inom området bränsle och väsentliga råvaror.”

Ledamoten tillade, ”Min övertygelse är att försök och misstag har varit inriktat på att förbereda samhället för en bensinprishöjning. Precis som vi har sett tidigare, utvärderar de situationen i samhället för att tillämpa sin politik. Därför, enligt min uppfattning, finns möjligheten för en bensinprishöjning.”

Ebrahim Raisis regering är dock fortfarande avvisande.

Den 16 juli avvisade Ahmad Vahidi, inrikesminister, rapporter om en ökning av bensinpriserna som bara rykten och uppgav att regeringen inte har några planer på att höja bensinpriserna. Han uteslöt också en plan för en så kallad ”trenivåprissättning av bensin” och betonade att sådana program är grundlösa.

Medier, särskilt sedan april 2023, har upprepade gånger publicerat rapporter som täcker ”inkonsekvensen mellan bensinproduktion och konsumtion i Iran”, de ”låga bensinpriserna i Iran jämfört med vissa länder” och ”importen av bränsle från Ryssland till ett högre pris än det globala genomsnittet för att åtgärda bensinbrist.” Dessa rapporter verkar syfta till att förhindra en potentiell social chock i händelse av en bensinprishöjning från Raisis regering.

I november 2019, efter månader av debatt om huruvida bränslepriserna skulle höjas, tredubblade regeringen i Hassan Rouhani plötsligt bensinpriserna på en helgkväll. Detta tillkännagivande fungerade som en gnista som tände den ackumulerade ilskan inom förtryckta massor och ledde till en explosion. Inom några dagar sattes tusentals fordon och regeringsbyggnader i brand över hela landet, och regimen kämpade för att kontrollera krisen endast genom omfattande tillslag och dödandet av minst 1 500 demonstranter.

Även om, som Ali Khamenei sade, beslutet att höja bensinpriserna togs kollektivt av regimens högsta ledare inom lagstiftande, exekutiva och rättsväsende och pekade många motstridiga fraktioner efter det landsomfattande upproret och anklagade varandra för beslutet.

I en kolumn skrev tidningen Kayhan, vars redaktionella riktlinjer dikteras av den högsta ledarens kontor, i en artikel den 7 augusti, ”När (Hassan Rouhani) såg att han tappade kontrollen, ökade han bensinpriserna för att framkalla en reaktion från samhället; att öka trycket underifrån för att utnyttja situationen i fördel till dem som är överst. Det sägs att underrättelseministern varnade vid ett regeringsmöte för att om man höjer bensinpriserna kommer samhället att kollapsa, och Rouhani skrattade.”

Oavsett skuldspelet står regimen inför en rad allvarliga utmaningar när det gäller bensinpriser. Å ena sidan leder ökningen av bensinpriserna till inflationen av andra råvaror och utlöser omfattande social- och säkerhetsoro. Å andra sidan är det lågt med kontanter.

Trots det levande minnet av upproret 2019 har teokratin nu svårt att driva ambitiösa projekt som den anser vara avgörande för sin överlevnad, som kärnvapen, ballistiska missiler och regionala expansionsprogram. Dess terror- och extremismspolitik har resulterat i en världsomspännande isolering, och de efterföljande sanktionerna har avsevärt minskat dess budget för att upprätthålla dess enorma säkerhetsapparat igång. Det är de som Khamenei desperat behöver för att stoppa den oundvikliga revolutionen.

Det nuvarande styrande etablissemanget, som sträcker sig från de högsta nivåerna av regeringen ner till lokala myndigheter, har i uppdrag att driva denna otrygga agenda. De har uttryckligen valts ut på grund av deras delaktighet i fyra decennier av brott mot den iranska nationen. De flesta av tjänstemännen är med i de internationella sanktionslistor.

Därför är den mest pressande frågan för de styrande om ett samhälle som har utstått 44 år av förtryck, censur och berövande av alla politiska, sociala och till och med ekonomiska rättigheter kommer att absorbera ännu en ekonomisk chock eller kommer det att explodera på nytt.