En internationell konferens sammankallades den 21 augusti i NCRI högkvarteret nära Paris, för att tala om den politiska fångmassakern som ägde rum under sommaren 1988 i Iran.

Bland de framstående gästerna och talarna var den tidigare chefen för UNAMIs kontor för mänskliga rättigheter i Irak (2012), Tahar Boumedra, chef för rättvisan för offren för massakern 1988 i Iran (JVMI).

Med utgångspunkt från sin egen erfarenhet som före detta chef för UNAMIs kontor för mänskliga rättigheter, påminde Boumedra om sina iakttagelser och påpekade att han under sin mandatperiod direkt bevittnade grymheter begångna av den pro-iranska regimregeringen i Bagdad.

Han lyfte fram att Nouri al-Malikis regering medvetet svälter och berövar politiska flyktingar i Camp Ashraf nödvändig medicinsk vård samtidigt som de förgiftade dricksvattnet med uranförorenad substans. Boumedra betonade att dessa handlingar uppgick till ett uppenbart brott att neka människor försörjning.

Mrs. Rajavi NCRI presidenten sa under konferensen: Det jag personligen bevittnade är att en regering beslutar att svälta en befolkning och de gör det under FN:s överinseende. Jag såg när konvojerna förde in proviant till Camp Ashraf, den irakiska regeringen brukade stoppa konvojen före lägret, exponera proviant, maten för 50 graders värme, tre dagar utanför lägret för att se till att den förstörs innan den släpps in i lägret. Så vi behöver inte ha en expert för att inse att detta är ett brott, att svälta en befolkning.

Också en regering som beslutar att avleda vatten, förorenat av det utarmade uranet till lägret. Dricksvattnet i lägret avleddes medvetet in i lägret från en flod som förorenats av utarmat uran. WHO i Irak vägrade att utreda.

Så det här är en regering som bestämmer sig för att förgifta en befolkning. Och FN, representerat av WHO, vägrade att utreda ett sådant brott. Även här skulle jag säga att en inte behöver ha en doktorsexamen att erkänna att en regering beslutat att förgifta en befolkning.

Och så blir folk sjuka. De behöver sjukvård. Och regeringen beslutar att hindra en befolkning från att få tillgång till sjukvård. För att skicka en person från lägret till ett sjukhus i Irak brukade jag ägna mer än en månad åt att försöka övertyga och be på alla nivåer hjälp om att ta människor till sjukhuset. Och några av dem dog innan de nådde sjukhuset.

Återigen är detta ett brott. Vi behöver inte kategorisera dessa brott. Det är upp till domstolen att kategorisera dem. Oavsett om det är ett folkmord, om det är ett brott mot mänskligheten. För mig var det ett mycket allvarligt brott och ett straffbart brott.

Så det är därför vi kämpar för straffrihet. Vi måste stoppa denna straffrihet och vi måste ha ett förfarande för att se till att den som begick ett sådant brott, oavsett om det är massakern 1988 eller de pågående brotten från Ashraf hela vägen till upproret 2019, 2023, alla dessa är kontinuerliga och pågående brott som jag personligen rekommenderar att vi överlåter till domstolen att avgöra vilken kategori de placeras under. Men det viktigaste är att de är mycket allvarliga brott de är internationella och straffbara.

Det är i den meningen som JVMI har publicerat två rapporter och vi har namngett mer än 70 personer som deltog i massakern 1988. Vi kunde ha nämnt mer än så, men för att vi var medvetna om att vi behövde försäkra oss om att våra anklagelser var baserade på fakta och bortom alla rimliga tvivel.

Så vi sa till oss själva, brottet har begåtts, förövarna har identifierats och vi överlåter till domstolarna att göra sitt jobb. Jag tycker att människorättsorganisationer borde arbeta utifrån denna bas.

Vi bör inte involvera oss i att kategorisera dessa brott. Vi borde snarare fokusera på fakta, samla in och dokumentera fakta, och hjälpa alla juridiska instanser som är villiga att väcka åtal.

Jag är glad att svenska domstolen i Stockholm har använt JVMI-rapporter och det visar att JVMI har gjort ett tillförlitligt arbete som har använts av domstolen. Så jag tror att vi har ett exempel i denna mening och jag uppmanar de andra aktivisterna och människorättsförsvararna att fokusera på att samla fakta, dokumentera fakta och se till att den som har bidragit till dessa brott måste ställas till svars.