Den 16 augusti 2023 publicerade det statliga Roydad24 ett fördömande
erkännande av Ali Saadvandi, en statsanknuten ekonom. ”Under de senaste 20 åren hade vi valutaresurser för cirka 1,5 biljoner dollar, men vi slösade bort dem. Det här var verkligen ett enormt belopp, och om vi hade investerat det i infrastrukturer hade vårt land kunnat utvecklas som länder som Japan”, sade han.

Han erkänner uttryckligen att 1,5 biljoner dollar av människors rikedom har slösats bort.

När vi granskar detta häpnadsväckande summan genom iranska hushållens perspektiv, som konservativt uppskattas till 24 miljoner, dyker en alarmerande uppenbarelse fram: ett förskingring per familj motsvarande häpnadsväckande $62 500, som överstiger tröskeln på 30 miljarder Rial. Denna hjärtskärande beräkning avslöjar en olycksbådande verklighet – varje iranskt hushåll har skoningslöst plundrats, berövats resurser som kunde ha löst djupa samhällsproblem som bostadsbrist, förlamande arbetslöshet och skyhöga priser.

Konsekvenserna av detta monumentala stöld återspeglar de plågsamma berättelserna om nöd, där kyrkogårdar blir till skydd, barn sliter i stället för utbildning, städernas utkanter lockar som den enda tillflyktsort, och den ofattbara handlingen att sälja sina organ står som ett desperat val. I händelse av att denna illa förvärvade rikedom med rätta återställs till sina rättmätiga ägare, skulle rubrikerna inte plågas av spöket av människor som hyr bröd eller desperata mödrar som överväger den otänkbara försäljningen av sina barn.

Den 9 maj hävdade regimens högsta ledare, Ali Khamenei, uppenbart att han har varnat för ”korruptionens hydra under de senaste 20 åren.” Denna hydra av korruption, som liknar Khamenei och hans finansiella institutioner och hans revolutionsgarde, dominerar Irans ekonomi och slösar bort den nationella rikedomen på terrorism och andra illvilliga aktiviteter som att utveckla en kärnvapenbomb för att säkerställa deras överlevnad.

När den glupska ”korruptionshydran” uppslukar rikedom och nationellt kapital, förblir dess förödande återverkningar inte lokaliserade; de sprider sig snabbt och följer en farlig väg av försämring. Genom att jämföra Irans BNP per capita [baserat på köpkraft] med Turkiet, Azerbajdzjan, Jordanien och Irak från 2000 till 2022, förklarade den statsanknutna tidningen Farhikhtegan den 29 augusti, ”chefen för den nationella utvecklingsfonden utfärdade en skarp varning, vilket antydde att vi skulle kunna bli beroende av grannländer för gas, vete, medicinska tjänster, logistik och mer, vilket lämnar vårt folk oroliga över att bara bli vasaller för våra grannar.”

Som svar på avslöjandet av kontantleveranser till Syrien och Libanon, som påstås syfta till att ta itu med bostadskrisen för 200 000 libanesiska familjer, svarade den statliga Resalat Daily den 30 december 2020 hånfullt: ”Är den här nyheten verkligen ny? Vi har hört rungande bekräftelser från landets högsta myndigheter. Den högsta ledaren förklarade vår skyldighet att stödja motståndsaxeln, och proklamerade otvetydigt: ‘Vi hjälper, och vi är inte ursäktande för det.’

Hassan Nasrallah, chef för terroristen libanesiska Hizbollah, uttalade djärvt: ‘Vi talar ärligt! Hizbollahs försörjning, beväpning och missiler strömmar från den islamiska republiken, utan förbehåll.”

Ändå, som Hassan Nasrallah säger, tilldelades inte dessa medel för ”näring” och ”bostäder”; de slussades in i Libanons förstörelse. Denna en gång så välmående nation i regionen är nu reducerad till ödeläggelse, en fruktansvärd konsekvens av regimens inblandning och dess marionett Hizbollah.

Dessutom visar bevis som erhållits av gruppen ”Ghiyam ta Sarnegouni” från regimen regimens svindlande bidrag på över 50 miljarder dollar till Syrien. Förmögenheten som Khamenei spenderade för att stödja Syriens hänsynslösa diktator har kommit till den fruktansvärda kostnaden för över 500 000 syriska liv och fördrivningen av miljoner.

Att koppla botemedlet mot Irans ekonomiska katastrof till avsättningen av den förtryckande regimen är därför inte en svag eller hyperbolisk reaktion. Den härskande teokratin har skapat och förvärrat den rådande finansiella katastrofen.