Inför årsdagen av upproret 2022, gick regimen varje mil för att säkerställa att protester inte skulle äga rum. Enligt rapporter var regimen i full beredskap i Stor-Teheran, och minst 23 000 IRGC- och Basij-miliser och 21 000 säkerhetsstyrkor var stationerade. Enligt vissa rapporter skulle säkerhetsstyrkorna i vissa områden i Teheran inte ens tolerera en samling med tre personer.

Säkerhetsstyrkors närvaro var så tung att Rahim Ghomishi, en pensionerad IRGC-officerare skrev på Saham nyhetskanalen den 16 september: ”Det jag såg med mina egna ögon på Teherans gator idag skulle jag inte överdriva med att säga att om en främmande makt hade ockuperat landet, det skulle inte finnas så många säkerhetsstyrkor på gatorna för att övertyga folket om att landet har ockuperats och att motstånd är meningslöst.”

Trots detta gick folket ut på gatorna och trotsade regimen med sina antiregimsamlingar. Protester rapporterades i mer än ett dussin städer, och på vissa platser drabbade demonstranter samman med säkerhetsstyrkor. Den 15 september höll folket i Zahedan ett stort protestmöte efter fredagsbönen, där de skanderade slagord mot regimledaren Ali Khamenei och revolutionsgardet (IRGC). På tröskeln till den 16 september hölls nattliga protester i flera städer, inklusive Teheran och Mashhad, där folk skanderade, ”Död åt diktatorn!” och ”Död åt Khamenei!”

Den 16 september, årsdagen av Mahsa Aminis tragiska död, fortsatte regimen att skärpa sina säkerhetsåtgärder, särskilt i Saqqez, Mahsas hemstad, där säkerhetsstyrkor omringade hennes föräldrars hem och blockerade vägar som ledde till kyrkogården där hon är begravd.

Statliga medier erkände också att protester hade ägt rum, trots påståenden från vissa tjänstemän att ingenting hade hänt. Den 17 september erkände den statliga nyhetsbyrån IRNA att ”unga människor har samlats på några gator i Teheran. Om vi lägger till de östra och norra delarna av staden tyder det tydligt på en inflammatorisk och explosiv atmosfär i Teheran.”

Websidan Mashregh News, knuten till revolutionsgardets underrättelseorganisation, rapporterade om arresteringen av 160 individer i Teheran. Befälhavaren för brottsbekämpning i västra Azerbajdzjan sa också, ”137 individer inblandade i att störa den allmänna opinionen på sociala medier i provinsen har identifierats och arresterats.” Den 21 september rapporterade den statligt drivna nyhetssidan Bahar också om arresteringen av 600 kvinnor enbart i Teheran på årsdagen av upproret.

Men inte ens regimens massarrestering av demonstranter fick folket att ge efter i sina demonstrationer. Den 17 september fortsatte protesterna. Samma dag fortsatte regimen sina säkerhetsåtgärder i många städer och skickade ut säkerhetsstyrkor till offentliga platser och känsliga områden för att förhindra protester. Familjerna till gripna demonstranter i Teheran samlades utanför en polisstation för att kräva klargörande för sina nära och käras situation. Istället för att besvara dem sände regimen säkerhetsstyrkor för att undertrycka dem. Trots det stannade familjerna kvar långt in på natten och krävde svar från myndigheterna.

Folkets motstånd och regimens misslyckande med att kväva protesterna antyder att fler uppror förväntas under de kommande månaderna. När iranier markerar början på det nya läsåret står regimen inför ett nytt dilemma. Förra året var universitetsstudenter och gymnasieelever bland de främsta drivkrafterna bakom antiregimprotester. Regimen har vidtagit extrema åtgärder för att rensa ut universitet från professorer och studenter som deltog i protesterna eller som inte är i linje med regimens politik och tankesätt. Dessa åtgärder kommer dock bara att föra det sjudande samhället närmare ännu en explosion.

Det är bara en tidsfråga innan ännu ett uppror bryter ut i Iran. Och regimens åtgärder för att förhindra det visar sig vara mer meningslösa för varje dag.