Fyrtiotre år efter starten av kriget mellan Iran och Irak, och 35 år efter dess slut, kvarstår fortfarande de djupa såren som det tillfogade Iran och det iranska folkets liv och själar.

Detta infekterade sår och ackumulerade ilska från kriget dyker då och då upp igen i form av erkännanden i regimens media. Mohammad Javad Mozaffar, chef för utländska medier under kriget, gjorde nyligen aldrig tidigare skådade erkännanden om det. Han medgav att regimens högsta ledare Ali Khamenei och andra myndigheter ansvarade för att lägga grunden för kriget. Han sa: ”Den 17 april 1980 levererade plötsligt Khomeini ett uttalande, ‘O irakiska stammar, res dig upp och störta den här mannen! O irakiska armén, genomför en kupp och störta detta lands president!’.”

Direktören för utländska medier under kriget tillade, ”Baserat på en falsk analys anammade den styrande inom regimen kriget. Detta var ett misstag och ett fel som begicks; det var som om vi med våra slagord, provokationer och handlingar pressade honom mot krig. Faktum är att uppfattningen hos Khomeini och regimens ledare var att om det irakiska folket längtade efter det, skulle de kunna störta Saddam!”

Beträffande Khomeinis insisterande på att fortsätta kriget efter Iraks reträtt från alla iranska territorier, sa Mohammad Javad Mozaffar, ”Vi valde fel slogan; ’Krig, krig till seger, vägen till Quds [Jerusalem] går genom Karbala.’ Ännu värre än så, ’Krig, krig tills upproren utrotas i världen!’… Vad skulle parollen ha varit? Det borde ha varit ”Krig, krig tills Saddams tillbakadragande från iransk mark”, vilket skulle ha gjort det till ett försvarskrig.”

Detta sällsynta erkännande från en regimmyndighet är en annan indikator på att även om regimen hyllar kriget som ”heligt försvar”, så var det verkligen på full offensiv att använda kriget som en ursäkt för att undertrycka oliktänkande hemma.

Med hänvisning till på varandra följande nederlag under krigets sista år och fronternas tomhet, sade han: ”I april 1986 åkte högre tjänstemän till Khomeini och levererade meddelanden från regionala länder till honom. Deras budskap var att de var villiga att bära krigets skador [om Khomeini avslutar kriget], men Khomeini sa att alla som är trötta på kriget kan lämna rummet!”

Det är inte första gången som regimtjänstemän gör sådana medgivanden, särskilt efter den bittra smaken av vapenvilan. Dessa motsättningar eskalerade till den grad att även Khomeini själv blev tvungen att blanda sig in och tysta ned alla högt uppsatta krigsmotståndare inom regimen.

Den 25 september skrev den statliga tidningen Hammihan i sin ledare, ”En annan fas har uppstått från kriget med Irak, och perspektiven på kriget har förändrats. När Irans ockuperade mark befriades beslutade regimens ledare, efter olika diskussioner, slutligen att fortsätta operationerna på irakisk mark.”

Frågan är varför dessa frågor tas upp nu, 35 år efter krigsslutet. Svaret är att regimen har försvagats avsevärt efter upproret 2022. Som ett resultat beror återöppningen av dessa sprickor på krigets olösta sår och fördjupningen av dessa splittringar.

Dagen efter tillbakadragandet av irakiska styrkor från Iran meddelade det iranska motståndet att Khomeini inte längre har ursäkter för att fortsätta kriget med Irak. Detta var en han skapade under parollen att exportera sin så kallade revolution för att dölja sin regims ineffektivitet och brott. Regimen utnyttjade också kriget för inhemskt förtryck och för att tvinga massorna att förbli tysta mot sina brott och misskötsel av landet.