Den 8 oktober publicerade iranska statliga medier ett tal av regimens högsta ledare Ali Khamenei till en grupp regimtjänstemän där Khamenei uttryckte sin frustration över vad han kallade ”misogyni-anklagelser” mot regimen.

Khamenei sa: ”Fiendens anklagelse om kvinnofientlighet till den islamiska revolutionen och den islamiska republiken är det förtal som dessa människor har anklagat sedan revolutionens början… Denna anklagelse har alltid funnits.”

Detta uttryck för obehag är en bekännelse till det faktum att tack vare de iranska kvinnornas kamp under alla år av regimens styre har varit så uppmärksammat på regimen att den kan inte längre dölja och tvingas erkänna det fast samtidigt försöka förneka det.

I en annan del av talet sa Khamenei: ”Frågan om kvinnor är en av de viktigaste frågorna i världen. När det gäller kvinnor är vi inte defensiva… Vi har inga problem i detta avseende, men vi måste göra ett uttalande mot fiendens formation, vi måste visa sanningen.”

Fraserna ”när det gäller kvinnor är vi inte på defensiven” och ”vi har inga problem i detta avseende” övertygar inte ens Khameneis anhängare. Ironiskt nog har Khamenei tvingats göra ett sådant försvarstal just för att hans styrkor står inför vågor av offentlig upprördhet och hat i landet, och regimens företrädare på den internationella scenen är rädda varhelst frågan om kvinnor och kvinnoförtryck tas upp i Iran. Därför löser inte Khameneis retoriska råd till sina demoraliserade styrkor att ”vi bör göra ett uttalande mot fiendens formation” något problem.

Sanningen är att ”misogyni” går längre än att beskriva Khomeinis tanke och praxis, ett framträdande inslag i mullornas regim och en av grunderna för mullornas styre och dynamiken i regimens säkerhetsstyrkor. Utan det förlorar mullornas efterblivna regim ett av de viktigaste elementen i sin ideologiska sammanhållning och faller isär.

Eftersom kvinnofientlighet är en av grundpelarna i mullornas diktatur är varje iransk kvinna och man som söker frihet lika för idealet om jämställdhet mellan män och kvinnor. I synnerhet har kvinnorna och flickorna i Iran bevisat sin kompetens i motståndsrörelsens led och i att leda upproren. Ett fenomen som har dragit respekt och beundran från alla som tror på jämlikhetsidealet runt om i världen.

Å andra sidan, om ”misogyni” är den religiösa fascismens existentiella faktor och upprätthållare måste kraften och motståndet som står emot den djupt tro på idealet om kvinnors frigörelse och jämställdhet. Detta är vad som har fått Iranska Folks Mojahedin organisationen (MEK) att stå emot mullornas kvinnofientlighet sedan revolutionen. I mer än 34 år har kvinnor lett MEK och hela den iranska motståndsrörelsen på alla områden.

Som Maryam Rajavi, NCRI presidenten sa under ett tal den 21 juni 1996, ”De kvinnofientliga mullorna är fast beslutna att förstöra iranska kvinnors rättigheter och friheter och trampa på deras värdighet. På så sätt vill de befästa pelarna i sitt auktoritära styre. Till de kvinnofientliga mullorna måste jag säga att ni har helt fel; ni kommer aldrig att uppnå era önskemål.”

I fortsättningen sade hon: ”Ni har använt alla möjliga former av förnedring, förtryck, tortyr och mord mot iranska kvinnor. Men var säker på att du kommer att få dödsslaget från dem du aldrig räknar med. Naturligtvis tillåter inte din reaktionära natur dig att överväga detta. Men var säker på att ditt förtryckande styre kommer att sopas bort av Irans medvetna och fria kvinnor.”