I en nyligen genomförd tv-intervju sa Irans utrikesminister, Hossein Amir-Abdollahian: ”Om vi inte försvarar Gaza idag, måste vi försvara oss imorgon mot dessa bomber på våra egna barnsjukhus i våra städer.” Dessa uttalanden återspeglar orden från regimens högsta ledare Ali Khamenei, som upprepade gånger har uttalat att om det inte blir krig i Syrien, Irak och utanför Irans gränser, kommer regimen att behöva utkämpa strider i iranska städer mot ”fienden”, vilket han menar folket och landets upproriska unga generation.

Dessutom erkände han det libanesiska folkets motstånd mot regimens inblandning i kriget genom att tillägga: ”Hassan Nasrollah [ledare för den libanesiska Hizbollah] hade en mycket korrekt tolkning. Han sa: ‘Ja, det är möjligt att vissa i Libanon kan tycka att vi inte ska engagera oss i den här konflikten, men om vi inte vidtar proaktiva åtgärder som Hizbollah i Libanon idag, om nödvändigt, kommer vi att behöva kämpa i Beirut mot Sionistisk regim, israeliska agenter och israeliska militära styrkor imorgon.'”

Alla människor i regionen, särskilt länder som Irak, Syrien, Jemen, Libanon och Palestina, som direkt har blivit utsatta för den iranska regimens och dess proxy-styrkors terrorism och krigshets, är väl medvetna om de olycksbådande avsikterna med religiös auktoritärism som styr Iran. Dessa olycksbådande avsikter göms under bedrägliga beteckningar som ”motstånd”, ”islam”, ”heliga muslimska platser”, ”Quds Day”, ”försvar av islamiska helgedomar”, ”konfrontation med sionismen” och liknande. Men deras resultat är inget annat än massmord, förstörelse, död, korruption och förödelse.

Denna brottspolitik, som Khamenei refererar till som ”strategisk långsiktighet”, är inget annat än att använda oskyldiga människor som sköldar för att bevara sin förtryckande regims grepp om makten.

Situationen i var och en av dessa länder är ett exempel på det kriminella beteendet hos Irans regim och IRGC-styrkor. Men här kommer vi bara att fokusera på Syrien.

Folket i Syrien reste sig mot den förtryckande Bashar al-Assad-regimen i januari 2011, under den arabiska våren. Det syriska motståndet, med tusentals martyrer, gick mot tröskeln för att störta Assad-regimen. Men i denna situation ingrep Khamenei för att rädda sin allierade genom att skicka en massiv IRGC-styrka, ledd av Qasem Soleimani, Quds-styrkans befälhavare, tillsammans med betydande mängder vapen, utrustning och ammunition. Den iranska regimen och IRGC spelade en stor roll i de grymheter som ägde rum under det syriska inbördeskriget. Enligt uppskattningar från Syrian Observatory for Human Rights, dödades över 650 000 människor på sju och ett halvt år fram till juni 2018. Fem miljoner människor migrerade till andra länder, och 7,6 miljoner människor förlorade sina hem och blev internt fördrivna i Syrien. Kort sagt förvandlades Syrien till en ruin.

Förstörelsen av staden Aleppo, med en befolkning på över två miljoner människor, är bara ett exempel på de kriminella massakrerna och förödelsen som utfördes av IRGC i Syrien. I en exklusiv intervju med Tv-kanalen Simaye Azadi i juni 2016 sa Riaz Nassan Agha, den officiella talespersonen för den syriska oppositionen och tidigare tjänsteman vid Syrian Radio and Television: ”Vi är förvånade över IRGC:s brutala angrepp på Aleppo. Det är obegripligt varför de har för avsikt att förstöra en så historisk och gammal stad.” Under striderna i Aleppo dödades även Hossein Hamedani, Qasem Soleimanis ställföreträdare.

Förutom människorna i Syrien och regionen är det iranska folket det främsta offret för Khameneis förtryckande politik. Den mest konservativa uppskattningen som Heshmatollah Falahatpisheh, tidigare ordförande för Iranska parlamentets säkerhetskommission gav, indikerar att regimen spenderade mellan 20 och 30 miljarder dollar på sin intervention i Syrien före 2020.

Mullornas regim har spenderat miljarder dollar från Irans rikedomar och resurser på krigshets, massakrer och export av terrorism till andra länder i regionen. Detta har resulterat i att det iranska folket upplever fattigdom och elände utan motstycke i sin samtida historia. Det är inte utan anledning som människor i sina protester mot regimen ropar: ”Släpp taget om Syrien, tänk på oss!” Följaktligen skanderar människor i Syrien, Irak och Libanon också för den iranska regimens och IRGC:s undergång och utvisning i sina egna protester och kräver ett slut på förstörelsen.

Parallellt med hans hårdhänta tillslag mot inhemska protester driver Khamenei en politik för krigshets och export av terrorism i regionen för att förhindra att hans regim kollapsar. Men han står nu inför vågor av folkliga uppror och ilska och förbittring hos massorna i länderna i regionen. Människor i regionen inser alltmer att källan till alla krig, förstörelse och kriser som har uppslukat regionen under de senaste fyra decennierna är Khomeinis förvrängda ideologi, som har sitt högkvarter i Teheran och på Khameneis kontor. Regionen kommer inte att bevittna fred och lugn förrän regimen i Teheran är helt försvunnen.