Som han har gjort under de senaste decennierna har den iranska regimens högsta ledare Ali Khamenei tillgripit krigshets för att dölja sin svaghet inför uppror och de explosiva förhållandena i samhället. Ju mer röken från detta krigshets avtar, desto mer blir världen medveten om Khameneis destruktiva roll.

Det iranska motståndet har länge betonat nödvändigheten av att slå ormens huvud i Teheran. Idag är det ingen hemlighet att krigshets och sponsring av terror är väsentliga och livsnödvändiga behov för mullornas regim och Islamiska revolutionsgardet (IRGC), som är dess viktigaste instrument för att undertrycka inhemska uppror och krigshets utanför landets gränser. Denna destruktiva roll har blivit så uppenbar att nedtoning av nödvändigheten av att utse IRGC som en terrororganisation anses vara en skam och politisk efterblivenhet idag.

Naturligtvis är förespråkarna för eftergiftspolitiken gentemot regimen tveksamma till att vidta sådana åtgärder. Om det inte vore för intensiteten i IRGC:s brott och krigshets samt avslöjandena från det iranska motståndet, skulle de fortfarande försöka främja tanken att en del av IRGC kan vara en kraft för det goda. Samtidigt har det iranska motståndet betonat nödvändigheten av att upplösa IRGC sedan 1981.

Man har konsekvent betonat IRGC:s roll i förtryck, sponsring av terrorism och regimens kärnvapenprogram för att utveckla atombomb genom publicering av böcker och kontinuerliga avslöjanden vid möten, seminarier och presskonferenser. Några anmärkningsvärda böcker i den här samlingen, publicerade på franska och engelska, inkluderar ”Terrorist Training Camps in Iran”, ”IRAN: The Rise of the Revolutionary Guards Financial Empire” och ”How Iran Fuels Syrien War”. Dessa publikationer skildrar levande IRGC:s roll och funktion i terrorism och krigshets i regionen.

Det är inte utan anledning som regimens agenter och statskontrollerade medier konsekvent och vid varje tillfälle betecknar MEK som den främsta drivkraften bakom framstegen med att lista IRGC. De utgår från att avbryta alla diplomatiska relationer för att begränsa MEK:s verksamhet.

Förra året, efter att Europaparlamentet med överväldigande majoritet röstade för att lista IRGC som en terroristorganisation, riktade regimen, djupt rädd för att godkännandet av denna förteckning, attacker mot det iranska motståndet.

Efter fyra decennier av kontinuerliga avslöjanden och presentationen av hundratals dokument som avslöjar IRGC:s brott och terrorism, vilket västerländska regeringar är väl medvetna om, är det verkligen ett tecken på efterblivenhet att avstå från att lista IRGC som en terroristorganisation.