Den iranska nationella motståndsrådet (NCRI) i sitt pressmeddelande lyfter fram regimens senaste rad av terrordåd på europeisk mark:
”Tidigt på morgonen den 3 december inträffade en oroväckande händelse i Berlin, då det iranska nationella motståndsrådets (NCRI) representationskontor utsattes för en attack med brännbart material. Kontorsinvånarna agerade snabbt och avvärjde en potentiell tragedi, medan den tyska polisen utredde attacken. Denna händelse följer på liknande angrepp mot NCRI-anknutna kontor i Paris den 31 maj och 11 juni 2023, där angriparna använde handgjorda bomber och ett handeldvapen, men där invånarnas snabba reaktion förhindrade dödsfall. Tyvärr har inga misstänkta gripits.
Den 9 november sköts en ivrig NCRI-anhängare och tidigare förste vice talman i Europaparlamentet mitt på ljusa dagen i Madrid. Trots att den spanska polisen grep tre misstänkta är huvudgärningsmannen fortfarande på fri fot. Medan europeisk polis utreder dessa händelser tillskriver NCRI den iranska regimen och dess utländska legosoldater ansvaret för attackerna.
NCRI slog larm den 26 maj efter att Teherans diplomat-terrorist Asadollah Assadi släppts i en tvivelaktig fångutväxling. NCRI:s officiella uttalande varnade: ”Frigivningen av terroristen, som organiserade och ledde den största kriminella handlingen i Europa efter andra världskriget, genom att bryta mot domstolens beslut, är en skamlig lösen för terrorism och gisslantagande. Detta kommer att uppmuntra den religiösa fascism som styr Iran att fortsätta sina brott i Iran genom förtryck och regional och internationell terrorism.”
En fyra decennier lång historia av gisslantagande och terrorism visar att eftergifter till den ledande statliga sponsorn av terrorism stärker den i grunden korrupta och extremistiska regimen. Den iranska motståndsrörelsen, särskilt Folkets Mojahedin organisation (MEK), har fått bära bördan av Teherans terrorism, både på hemmaplan och internationellt. Motståndsrörelsen har också bidragit till att avslöja regimens globala nätverk av miliser och terrorceller som fortsätter att verka från ambassader och diplomatiska konsulat i världens alla hörn.
Rötterna till dessa terrordåd går tillbaka till den iranska regimens spelbok, vars första fas innebär att demonisera och avhumanisera dem som motsätter sig den. I början av 1980-talet riktade den nyetablerade regimen in sig på MEK, den största muslimska oppositionsgruppen i landet, och anklagade dem för hyckleri och utländska kopplingar, vilket ledde till förbud mot deras politiska verksamhet och förbud mot alla publikationer under deras namn. Denna strategi utvidgades till massarresteringar och folkmordskampanjer mot MEK-medlemmar från 1981 till 1988.
Internationellt rekryterade den iranska regimen västerländskt utbildade analytiker, journalister och akademiska experter för att kopiera sin inhemska strategi. Det avslöjade ”Iran Expert Initiative”, som avslöjades av Semafor och andra amerikanska medier i september och oktober, syftade till att underminera MEK och NCRI. Dessa ansträngningar syftade till att framställa den iranska motståndsrörelsen som om den saknade inhemskt stöd, vilket påverkade beslutsfattare och den allmänna opinionen.
Medan förespråkarna för en eftergiftspolitik tog till sig dessa berättelser, ställdes de som förhandlade med den iranska delegationen inför Teherans obevekliga krav på att slå ned på MEK och NCRI som ett viktigt villkor för Teherans påstådda samarbete för strategiska förhandlingar. Men dessa västerländska statsmän, som insåg betydelsen av den iranska motståndsrörelsen, återgav oavsiktligt regimens argument för att rättfärdiga sin hållning.
Som ett resultat av detta, med Teherans upptrappning av sina inhemska tillslag – hundratals avrättningar varje månad – och stöd till extremistmiliser som skapar förödelse i Mellanöstern, kan förespråkare för västlig undfallenhet snart konfronteras med en krass verklighet: en stor attack som slår till nära hemmet.
Västvärldens historiska självbelåtenhet har oavsiktligt banat väg för den iranska regimens sponsrade terrorism, och återigen står nu den iranska motståndsrörelsen redo att bära den tunga kostnaden.”

