Orkestrering och missbruk av systemet med avrättningar och massmord från resan för den biträdande högkommissarien för mänskliga rättigheter i syfte att rättfärdiga och vidmakthålla förtryck och brott mot mänskligheten.

I ett pressmeddelande skriver den iranska motståndsrådet, NCRI:

I åratal har den iranska motståndsrörelsen konsekvent krävt att FN:s särskilda rapportörer ska besöka mullahregimens fängelser och fångar, särskilt kvinnliga fångar och politiska fångar, och granska regimens rättsväsende. Detta krav är den kollektiva rösten från det iranska folket och alla fångar och deras familjer.

Nu, mitt i avrättningarna, har avrättnings- och massmördarregimen med ett fult trick tagit tillfället i akt och accepterat resan med den biträdande högkommissarien för mänskliga rättigheter för att begrava och fortsätta sina brott mot mänskligheten. Denna regim har fördömts 70 gånger i generalförsamlingen och rådet för mänskliga rättigheter för sina fruktansvärda och systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

För närvarande är tusentals fångar dömda till döden i denna regims fängelser. Regimens högsta tjänstemän, inklusive den högste ledaren, presidenten, parlamentets talman och många rättsliga myndigheter, har under de senaste 45 åren kontinuerligt varit inblandade i brott mot mänskligheten, inklusive massavrättningen av 30 000 politiska fångar 1988. Folkmordet, exporten av terrorism och krigshetsandet från de styrande mullornas sida i Iran är obestridliga.

Trots upprepade förfrågningar från FN:s generalförsamling och rådet för mänskliga rättigheter har FN:s särskilda rapportörer om situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran (professor Maurice Danby Copithorne, professor Ahmed Shaheed, professor Asma Jahangir och dr Javaid Rehman) inte fått tillstånd att besöka Iran på 28 år.

Under sådana förhållanden är en FN-tjänstemans besök oundvikligen begränsat till en rad möten med regimens ledare, som själva spelar den största rollen i kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, eller så omfattar det inspektioner och scenarier som är orkestrerade och arrangerade av bödlar och brottslingar. Denna möjlighet gör det möjligt för ”bödeln” att öka trycket på ”offret” i nästa steg och ytterligare intensifiera förtrycket och brotten.

Denna resa kan bara bli fruktbar om FN i förväg tvingar mullornas regim att ta ansvar för och engagera sig i en rad grundläggande frågor och om dess sändebuds handlingsfrihet garanteras utan några restriktioner för besök var som helst, när som helst, med vem som helst och i vilket fängelse som helst. I dessa grundläggande frågor ingår att svara på följande frågor och liknande frågor:

• Antalet politiska fångar som avrättats och antalet som hittills dött under tortyr;
• Namnen på de politiska fångar som avrättades 1988 enligt Khomeinis dekret och deras begravningsplatser;
• Antal och namn på martyrer från upproren 2009, 2017, 2019 och 2022, samt deras begravningsplatser;
• Antal, namn, platser och förhållanden för politiska fångar, särskilt kvinnor;
• Massgravarna för avrättade politiska fångar och antalet och namnen på de begravda;
• Antalet säkra hus och inofficiella fängelser som är knutna till underrättelseministeriet, revolutionsgardet, den statliga säkerhetsstyrkan (SSF) och andra repressiva organ, och var dessa finns;
• Godkännande av regelbundna och periodiska besök av FN:s särskilda rapportör och företrädare för Internationella Röda korset och andra internationella människorättsförsvarare i fängelser och hos politiska fångar, särskilt kvinnliga politiska fångar, utan några undantag.

Den iranska motståndsrörelsen är redo att skicka sina företrädare i vilket antal och på vilka villkor som helst som FN och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter vill ska följa med dem på deras resa till Iran för att förhindra regimens bedrägerier. Det råder ingen tvekan om att regimen kommer att försöka använda alla medel och knep för att missbruka FN:s organ, rapportörer och mekanismer i syfte att rättfärdiga sina brott mot det iranska folket.

Därför får vi inte tillåta att ”sveket mot de mänskliga rättigheterna” upprepas, som det skedde 1989 under Akbar Rafsanjanis presidentskap. Det iranska folket och alla förespråkare för frihet och mänskliga rättigheter förväntar sig av FN att regimens ledare, särskilt Ali Khamenei, Ebrahim Raisi och Gholamhossein Mohseni Eje’i, ställs inför rätta för fyra decennier av brott mot mänskligheten och folkmord.