Inför den iranska regimens farsartade parlamentsval lägger Irans modiga ungdomar sina röster genom att sätta eld på affischer och banderoller från kandidaterna i skenvalet. Efter fyra decennier av tyranni har Irans folk inga tvivel om att Majlis och dess val inte representerar folkets vilja utan bara tjänar regimens syften. En samling konfidentiella dokument som nyligen läckt ut från en dissidentgrupp har ytterligare bevisat att parlamentet endast tjänar till att genomföra revolutionsgardets och regimens högste ledare Ali Khameneis vilja, och att dess ledamöter missbrukar sin makt för att stjäla folkets rikedomar.

Det är inte förvånande att regimens analytiker förutspår en omfattande bojkott av valet. Samtidigt skanderar demonstranter över hela Iran och alla delar av samhället att de inte kommer att rösta i regimens val. Och Resistance Units, nätverket av Folkets Mojahedins aktivister i Iran, återspeglar folkets röst med sina aktiviteter över hela landet.

Den 28 februari satte motståndsgrupperna eld på valaffischer i flera städer, bland annat Teheran, Mashhad, Karaj och Ahvaz. Denna omfattande motståndshandling var ett tydligt budskap till prästerskapets regim och en signal om folkets vägran att delta i vad de ser som en olaglig valprocess.

I Teheran sade en medlem av motståndsrörelsen som brände affischer med regimens kandidater: ”I den här regimen finns det inget utrymme för val, det är dags för en revolution. Ner med Khamenei, förbannad vare Khomeini. Vår röst är regimskifte.”

I Mashhad sade en medlem av motståndsrörelsen som brände en hög med propagandaaffischer: ”Detta är det iranska folkets röst på Khameneis regim.”

”Det är dags för en revolution”, sade en medlem av motståndsrörelsen i Kermanshah när han brände foton av regimens kandidater.

I Babol ropade en medlem i en motståndsgrupp ”Min röst är för Maryam Rajavi” medan han rev sönder affischer på regimkandidater.

I Abadan rev motståndsgrupperna ner affischer på regimkandidater från väggarna och stampade på dem.

Liknande aktiviteter sågs i Bojnurd, Fasa, Bushehr, Baghmalek, Masjed Soleiman, Qazvin, Sirjan, Bam, Khoy och Urmia.

I Sanandaj sade en medlem av motståndsrörelsen: ”Vi röstar för regimskifte. Död åt förtryckaren, vare sig det är shahen eller mullorna”, och upprepade det iranska folkets val att förkasta alla former av diktatur.

I Gonbad Kavoos rev motståndsenheterna sönder foton på regimens kandidater och kastade dem i rännstenen.

I Karaj sade medlemmar ur motståndsrörelsen: ”Det är dags för en revolution. Hell Rajavi.”

Valet möttes av en massiv bojkott från den iranska befolkningen, trots Khameneis upprepade vädjanden under den senaste månaden om att allmänheten skulle delta. Motståndsgrupper i mer än 60 städer i Iran har däremot monterat ned och förstört regimens reklammaterial, spridit slagord mot prästerskapets ledning och uppmanat till en gemensam bojkott av valspektaklet.

Enligt rapporter från medier nära regimen har vissa tjänstemän medgett att valdeltagandet kommer att bli mindre än 9 procent, trots omfattande ansträngningar för att mobilisera väljare. Det låga valdeltagandet belyser den legitimitetskris som Khamenei står inför, eftersom han desperat har försökt tvinga även sina egna styrkor att rösta, trots den starka splittringen inom hans fraktion och den omfattande bojkotten av valfasaden.

Motståndsrörelsens enheter har aktivt kampanjat mot dessa skenval i många städer. På kvällen den 26 februari hade de nedmonterat regimens propaganda i 29 städer och rivit ner regimlojalisternas affischer och banderoller. Dessa aktioner var inte begränsade till Teheran utan spreds över hela Iran, från Rasht och Gorgan i norr till Bandar Abbas i söder, och från Hamadan och Kermanshah i väster till Tabriz i nordväst och till och med Mashhad i nordost och Ahwaz i sydväst.

Motståndsgruppernas kampanj mot de falska valen kommer vid en tidpunkt då prästerskapets regim har mobiliserat alla sina underrättelse-, militär- och säkerhetsstyrkor för att gripa medlemmar av motståndsgrupperna, eftersom de fruktar folkets ilska och dessa gruppers aktiviteter inför valen. Motståndsrörelsens utbredda aktioner innebär en betydande utmaning för regimens försök att visa upp en fasad av legitimitet och demokrati.

Det iranska folkets förakt för valprocessen, vilket framgår av deras utbredda bojkott och det aktiva motståndet mot regimens propaganda, understryker en djupt rotad önskan om förändring. Den senaste omgången av protester och trots handlingar mot regimens val fars är ett bevis på det iranska folkets pågående kamp för frihet, demokrati och en regering som verkligen representerar deras strävanden och intressen.