Iran brottas för närvarande med utbredd fattigdom och försämrade ekonomiska villkor, vilket bekräftas av både myndigheterna och den statliga pressen. De hårda realiteter som har överträffat förväntningarna under det senaste året belyser omfattningen av de ekonomiska utmaningar som landet står inför.

I början av det föregående persiska kalenderåret (mars 2023) rapporterade tidningen Mardom Salari att fattigdomsgränsen var satt till 150 miljoner rial. I slutet av året citerade nyhetsbyrån ILNA en regeringstjänsteman som sade: ”Om man gör en korrekt beräkning och tar hänsyn till medborgarnas verkliga behov, som bostäder och utbildning, överstiger den faktiska levnadskostnaden utan tvekan 300 miljoner rial och mer.”

I början av förra året uppgav tidningen Shargh att eländesindexet hade överstigit 40 procent, och att inflationstakten hade stigit till över 50 procent. I slutet av året bekräftade tidningen att Irans eländesindex låg på 19:e plats bland 157 länder.

Under det senaste året har fattigdomen ökat i alla delar av den iranska befolkningen, med undantag för ett fåtal utvalda personer som är knutna till den styrande regimen. Enligt rapporter från regimtrogna tidningar har sex sociala grupper – som omfattar cirka 60 miljoner människor – fallit under fattigdomsgränsen, och 30 miljoner människor har hamnat under överlevnadströskeln. I denna grupp ingår de som inte har råd att köpa bröd, liksom de som köper bröd på kredit eller på avbetalning.

Orsakerna bakom denna utbredda fattigdom framgår tydligt av tillgängliga makroekonomiska data. Den statliga tidningen Stareh Sobh citerade Abdolnasser Hemmati, tidigare chef för Irans centralbank, som sade: ”Under de två åren med den 13:e regeringen, ledd av Ebrahim Raisi, ökade penningtrycket med 83%, likviditeten med 72%, [växelkursen för US] dollar med 97%, guldmynt med 162% och prisindex med 114%.”

Samma tidning tillade: ”Priset på en dollar nådde 600.000 rialer, priset på guldmynt 370 miljoner rialer och kostnaden för kött, grönsaker, frukt och baslivsmedel fördubblades dramatiskt, vilket allvarligt påverkade vanliga medborgares köpkraft.”

Raisi ses naturligtvis som ett verktyg för regimens högste ledare Ali Khamenei, vars regim från första början har varit inriktad på att plundra och förtrycka folket. Samma regim beskrevs av dess grundare, Ruhollah Khomeini, med den avfärdande frasen ”Ekonomin är till för åsnan!” Utifrån en sådan regressiv synvinkel var de bittra resultat som vi bevittnar idag oundvikliga.

Nyligen medgav hans barnbarn, Hassan Khomeini, att ”varje träd som bär frukt av fattigdom och armod är ett illasinnat träd”. Den fattigdom, misär och korruption som vi bevittnar i Iran är verkligen det direkta resultatet av Khomeinis fördärvliga arv. Det är dock inte otänkbart att detta skadliga träd kommer att ryckas upp med rötterna genom de ansträngningar och den beslutsamhet som Irans upproriska ungdomar och motståndsrörelsen visar, vilket leder till att regimen till slut störtas av lågorna från det iranska folkets demokratiska revolution.