I sina senaste aktiviteter har Mojahedins motståndsenheter aktivt visat sitt stöd för Maryam Rajavis 10-punktsplan för Irans framtid. Denna omfattande plan skisserar en vision för en demokratisk republik som förkastar både mullornas religiösa diktatur och shahens tyranniska monarki, och i stället bekräftar det iranska folkets suveränitet.
Motståndsenheterna är ett nätverk av aktivister och anhängare till Folkets Mojahedin organisationen (PMOI). Dessa motståndsenheter har gått i bräschen för att utmana den iranska regimens repressiva åtgärder och hålla protesterna och motståndet vid liv över hela landet.
I Teheran satte medlemmar av motståndsrörelsen upp en affisch av Maryam Rajavi tillsammans med den första artikeln i 10-punktsplanen, som deklarerar NCRI:s engagemang för folkets suveränitet i motsats till icke-valda härskare: ”Nej till mullornas styre. Ja till folkets suveränitet i en republik grundad på allmän rösträtt och pluralism.” Detta djärva uttalande utmanar direkt den nuvarande teokratiska regimen och dess odemokratiska metoder.
Också i Teheran satte motståndsrörelsen upp affischer som upprepade 10-punktsplanens stöd för en sekulär regering: ”Separation mellan religion och stat, och frihet för religioner och trosuppfattningar”. Deras plakat upprepade också NCRI:s åtagande att återställa Irans miljö: ”Skydd och rehabilitering av miljön, som har massakrerats under mullornas styre.”
Motståndsenheterna spred också andra budskap från den iranska motståndsrörelsen, bland annat ”Woman Resistance Freedom”, som lyfter fram kvinnors viktiga roll i kampen mot orättvisor.
Motståndsrörelsens aktiviteter för att visa sitt stöd för Maryam Rajavis 10-punktsplan är betydelsefulla på flera sätt. För det första ifrågasätter de direkt den iranska regimens ansträngningar att misskreditera och nedvärdera den iranska motståndsrörelsen och PMOI. Genom att offentligt visa sitt engagemang för planen sänder motståndsenheterna ett tydligt budskap om att regimens propaganda inte kommer att avskräcka dem från att sträva efter ett demokratiskt Iran.
För det andra håller dessa åtgärder protesternas och motståndets låga vid liv, även inför regimens obevekliga tillslag mot oliktänkande. Motståndsrörelsens djärva uppvisningar av stöd för 10-punktsplanen fungerar som ett stridsrop för det iranska folket, som har skanderat ”Död åt förtryckaren, vare sig det är shahen eller mullorna!” över hela landet. Denna orubbliga motståndsanda är avgörande för att upprätthålla dynamiken i den pågående demokratirörelsen.
Motståndsrörelsen, som stöder PMOI, trotsar allvarliga konsekvenser från den iranska regimen för sina djärva handlingar. Regimen har en lång historia av att med våld slå ner på oliktänkande, med PMOI som dess främsta måltavla. Trots hotet om arrestering, tortyr och till och med avrättning låter sig motståndsrörelsen inte avskräckas i sin strävan efter ett demokratiskt Iran. Denna enighet och beslutsamhet är avgörande för att upprätthålla dynamiken i den pågående demokratirörelsen och i slutändan uppnå visionen om ett fritt och demokratiskt Iran.
1988 Massakern Anhörigas Samfund (1988MAS) 