Nyligen varnade den statliga Alef-webbplatsen för efterdyningarna av det landsomfattande upproret i Iran 2022 och skrev: ”Händelserna 2022 bekräftade att [Folkets Mojahedin i Iran (PMOI)] har trängt djupt in i leden av motståndarna till den islamiska republiken både i stor skala och på en djup nivå.”

Alef tillade: ”Denna diskurs har fört fram sitt farliga projekt även i andra lager, utan att de sociala aktörerna är medvetna om sin roll i en pjäs där [PMOI] är huvudregissör och producent. Numera berättar de gradvis och med en målmedveten plan historien på ett sätt som frikänner dem från anklagelser och gör det möjligt för dem att framställa sig själva som en seriös och kraftfull opposition, istället för att främja sin agenda på ett dolt sätt. De fokuserar på att mobilisera stöd inifrån Iran.”

Källan varnar sedan: ”Låt oss inte glömma det faktum att det finns unga människor omkring oss som, på grund av brist på korrekt förståelse av historiska realiteter och på grund av ekonomiska och sociala klyftor, kommer att lockas av PMOI:s dolda diskurs.”

Om vi uttrycker dessa bekännelser på ett enkelt och rättframt språk kan följande slutsatser dras:

• PMOI:s diskurs och litteratur har trängt djupt in i olika sociala skikt under upproret 2022 och fortsätter att utvecklas.
• De ”sociala aktörerna”, som i själva verket är de upproriska delarna av samhället, driver på PMOI:s ”farliga projekt”.
• PMOI är en seriös och kraftfull oppositionell kraft.
• PMOI attraherar och rekryterar kontinuerligt medlemmar från landet och de berörda myndigheterna är oroade över iranska motståndsrörelsens växande inflytande i Iran.

Den enda term som återstår är PMOI:s ”diskurs” eller ”dolda diskurs”. Men denna diskurs är inte på något sätt dold utan helt offentlig. Regimen saknar dock modet att öppet ta itu med den, och det uttrycket är: uppror och rebelliskhet och förkastande av regimen i dess helhet.

Detta är inte det enda fallet där regimen skildrar sin egen rädsla för den slutliga störtningen som fienden skulle kunna medföra. Den nyligen genomförda skenrättegången i PMOI:s och 104 personers frånvaro är ett uttryck för samma rädsla.

I den senaste sessionen av denna teaterföreställning sade den så kallade domaren: ”Vi varnar de länder som är värdar för de anklagade för att värdskapet för dessa anklagade betraktas som ett brott enligt internationella konventioner mot terrorism!”

Det är oklart sedan när terrorismens gudfader, som har spridit terror över hela världen, har blivit förespråkare och främjare av de ”internationella konventionerna mot terrorism”. Domaren fortsatte sedan med samma gest och hotfulla ton mot de länder som är värdar för PMOI:s medlemmar och krävde att de skulle utlämnas.

Vad är det som har orsakat en sådan turbulens i mullornas regim? Och vilken faktor har fått regimen att 36 år efter ordern att avrätta alla PMOI:are iscensätta denna löjliga skenrättegång mot PMOI:are i deras frånvaro?

Svaret finns i samma artikel som nämndes tidigare, där det varnas för att om regimen förblir försumlig kommer den att ”omges av ungdomar som på grund av ekonomiska och sociala klyftor kommer att lockas av PMOI:s diskurs”.