Helikopterkraschen som dödade iranska regimens president Ebrahim Raisi och andra högt uppsatta regimtjänstemän har exploderat som en bomb inom prästerskapet och försatt hela regimen i chock. Även om regimen på sitt vanliga svekfulla sätt försökte mildra effekterna av denna händelse genom att sprida motsägelsefulla nyheter och fördröja tillkännagivandet av Raisis, utrikesminister Hossein Abdollahians och andra passagerares bekräftade dödsfall, tydde tecknen på att det var över.

Regimens försök att bagatellisera saken framhävde bara dess rädsla och regimens skakade tillstånd. Regimens propagandaapparat erkände till slut: ”Alla ombordvarande i presidentens helikopter har dödats.” Efter de första rapporterna om Raisis helikopterkrasch svepte en våg av glädje och upprymdhet över landet. Detta nationella firande berodde på döden av en av de mest brutala slaktarna, ökänd för att ha verkställt Khomeinis order 1988 om massakern på mer än 30.000 politiska fångar, varav de flesta var medlemmar/ anhängare av Folkets Mojahedin (PMOI). Samma år, 1988, sade Hossein Ali Montazeri, Khomeinis arvtagare, till Raisi och tre andra slaktare att detta stora brott av den högste ledaren hade gjort regimen avskydd av folket och att deras namn skulle skrivas in i historien som de värsta brottslingarna.

Som Khameneis chef för rättsväsendet var Raisi ansvarig för massakern på 1 500 demonstranter under upproret i november 2019 och fram till sin död var han medskyldig till alla brutala avrättningar och medeltida tortyr i regimens fängelser, särskilt massakern på 750 martyrer från upproret 2022.

Efter att nyheten om helikopterkraschen publicerats sade Khamenei vid en sammankomst med regimens agenter: ”Nationen [dvs. Basij och IRGC] ska inte oroa sig, inga störningar kommer att inträffa i landets angelägenheter.” Detta budskap visade hur orolig och rädd han var för att förlora sin viktigaste arm och hur rädsla och terror hade skakat grundvalarna för hans regim.