Under mullornas styre i Iran har folkets röst och val ingen betydelse. Det är ironiskt att en sådan regim, för att tvätta sin image och lura sinnena, också bär masken av ”val” och ”demokrati”. ”Övervakningen” och ”godkännandet av kandidaternas kvalifikationer” i ”Väktarrådet” är två mekanismer som tydligt avslöjar regimens karaktär och uppdrag att bevara den.

Den policy som styr denna teknik är att ”rena” regimen från oeniga element och att koncentrera makten i händerna på dem som exakt följer direktiven från regimens högste ledare Ali Khamenei. Med andra ord är målet med att arrangera val att handplocka och upphöja de mest underdåniga lakejerna och placera dem i regimens främsta utställning.

Det faktum att de flesta av de registrerade kandidaterna till presidentposten diskvalificerats av Väktarrådet lämnar inga tvivel om att allt har arrangerats för att bevara regimen och lösa frågan om Khameneis efterträdare. Bland de diskvalificerade finns bland annat en tidigare president, en tidigare talman i Majlis (parlamentet), flera ministrar och biträdande ministrar, flera parlamentsledamöter och en särskild medlem av Khameneis kansli. Detta innebär att regimen, efter Ebrahim Raisis bortgång, har nått en punkt av bräcklighet där den till och med beskär sina egna lemmar. Det betyder att den inte ens har uthållighet och kapacitet att hålla ett ”showval” och har tillgripit ett ”komiskt val” och en löjlig version av det. Intressant nog hade två av de personer som den här gången finns bland de godkända kandidaterna tidigare diskvalificerats av förmyndarrådet: Massoud Pezeshkian och Mostafa Pour-Mohammadi.

Utnämningen av Mostafa Pour-Mohammadi visar på Khameneis desperata behov av att fylla det tomrum som Raisi lämnat efter sig. Den gemensamma faktorn mellan denna medlem av dödskommittén under 1988 års massaker och Raisi är deras hysteriska fientlighet mot Folkets Mojahedin i Iran (PMOI). Genom att lyfta fram honom vill Khamenei främja politiken att ”göra upp räkningen med PMOI”, den drivande kraften bakom upproren och störtandet.

För att uttrycka det tydligare avser han att ”som alltid öka förtrycket, utrensningarna, terrorismen och krigshetsandet och vända sig till kärnvapen.

Det iranska folkets beslutsamma bojkott av parlamentsvalet visade att det inte finns någon plats för val och att det är dags för en revolution.