Onsdagen den 19 juni 2024, vid en konferens i Genève med titeln ”Justice for Iran’s Ongoing Crimes Against Humanity”, presenterade Javaid Rehman, FN:s särskilde rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran, sin senaste rapport om 1988 års massaker och prästerskapets avrättningar 1981 och 1982. Han sade: ”Jag känner en stolthet och en prestation, eftersom jag nu har slutfört min rapport om vad jag kallar ‘grymma brott och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna’ som begåtts i Islamiska republiken Iran från 1981, och de fortsätter till 1988 års massaker … detta är en så viktig fråga i tusentals människors liv. Det är inte en historisk fråga, som många människor tror. Det är en levande fråga. Det finns allvarliga farhågor om grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna.”

Han tillade: ”Ebrahim Raisis död den 19 maj 2024 får inte leda till att det iranska folket förnekas rätten till sanning, rättvisa och gottgörelse. Raisi var medlem av ‘Dödskommissionen’ som begick brott mot mänskligheten inklusive massmord, godtyckliga, summariska och utomrättsliga avrättningar av flera tusen politiska fångar 1988. De som begick brott mot mänskligheten under 1980-talet och därefter måste ställas till svars och straffriheten måste upphöra i Islamiska republiken Iran.”

FN:s särskilde rapportör betonade att ansvar för brott mot mänskligheten inte är föremål för någon preskriptionstid. När det gäller hans rapport klargjorde han: ”Den här rapporten är relevant eftersom den påverkar människor idag. Den påverkar deras liv.”

Rehman betonade att ”det finns andra sammanhängande och viktiga samtida frågor som vi måste ha i åtanke för att förstå varför 1980- och 1988-talen är relevanta i dag”.

Han hänvisade till exempel till det landsomfattande upproret 2022 och sa: ”Det var inte början på kvinnors kamp för jämställdhet, rättsstatsprincipen och kvinnors rättigheter. Det går tillbaka till tiden då Khomeini kom till makten 1979 och började införa restriktioner, till slut så långt att hijab blev obligatoriskt. Så man måste se tillbaka på vad som hände på 1980-talet.”

FN:s särskilde rapportör, som hänvisade till Ruhollah Khomeinis kriminella fatwa för massakern på People’s Mojahedin Organization of Iran (PMOI), noterade: ”Alla dessa brott har jag analyserat mycket ingående när jag tittar på 1988 års massaker. Och bara för att ge er en kort sammanfattning av min analys så var de viktigaste delarna av det som hände 1988 att tusentals politiska fångar utsattes för mord. Det fanns ingen rättvis rättegång för dem. Det fanns en fatwa. Imam Khomeini utfärdade denna fatwa, i vilken han sade att alla de Monafiqeen (Mojahedin), som han kallade dem, alla de Monafiqeen som förblir ståndaktiga måste avrättas. Och han använde denna terminologi genom ett religiöst prisma, men han uppmanade också de kommissionärer som han nämnde att visa sin revolutionära iver, eller religiösa iver, att inte visa någon form av hänsyn till rättsstatens principer och mänskliga rättigheter. Det var alltså utifrån den grundläggande agendan som han beordrade avrättningarna.”

Rehman tillade: ”Dessa fångar straffades för sin ideologiska ståndpunkt. De hade en politisk ståndpunkt. De torterades på grund av det. Så tortyr utövades… Och vad som sedan hände var att det uppenbarligen inte var en domstol, så de hade inga rättigheter. De kunde inte ifrågasätta dessa kommissioners domar. De avrättades med mycket kort varsel. Många av dem kunde inte försvara sitt fall. De fick frågor som inte var lagliga.

”De fick till exempel frågan om de skulle förråda PMOI eller om de skulle hjälpa till att stödja avrättningen av sina fängelsekamrater. Jag menar, det här var inte juridiska frågor.”

Efter konferensen sade FN:s särskilde rapportör i en intervju med Simay-e Azadi television,

”Det internationella samfundet och FN:s medlemsländer, liksom civilsamhället och andra intressenter, måste uppmärksamma detta. Vi måste arbeta för ansvarsutkrävande och se till att de som begått dessa allvarliga brott, som jag har klassificerat som brott mot mänskligheten och folkmord, straffas i domstol.”