Iranska regimens erkännande i officiell statistik att det skenbara presidentvalet den 28 juni uppvisade det ”lägsta deltagandet” i regimens historia innebar ett katastrofalt nederlag för hela regimen och för iranska regimens högste ledare Ali Khamenei personligen. Detta berodde på att Khamenei hade bett och insisterat på ett ”högt deltagande” och till och med säkrat samarbete från tidigare regimpresidenter och desillusionerade tjänstemän som Hassan Rouhani, Mohammad Khatami och Ali Larijani.

Tre dagar före valet sade Khamenei: ”Det höga valdeltagandet som vi insisterar på beror på att den viktigaste effekten av ett högt valdeltagande är den islamiska republikens stolthet. I alla val där deltagandet har varit lågt har tungan släppts lös hos den islamiska republikens fiender och avundsjuka. De har skyllt på oss. När deltagandet är högt tystnar förtalarnas tungor. De kan inte klandra oss. De kan inte glädjas. Vi vill inte göra fienden glad. Det är därför jag insisterar på ett högt deltagande.”

På valdagens morgon missade inte den desperate högste ledaren möjligheten att gå till valurnorna och betonade att deltagande ”är en absolut nödvändighet… Den islamiska republikens överlevnad, den islamiska republikens styrka, den islamiska republikens värdighet och den islamiska republikens rykte i världen är beroende av folkets närvaro”.

Irans befolkning slog emellertid Khamenei och alla fraktioner i prästerskapets regering med en förkrossande bojkott. Han tvingades erkänna ”det lägsta deltagandet” i sin officiella statistik, och regimens medier använde fraser som ”fullständig kollaps”, ”rösttorka” och ”oväntat deltagande” för att beskriva situationen.

Den 1 juli rapporterade den statliga tidningen Ebtekar att valdeltagandet i det senaste parlamentsvalet var endast 41 procent, och i Teheran var det så lågt som 24 procent, vilket är det lägsta i den islamiska republikens historia. Detta minskade valdeltagande är det tredje på fyra år, inklusive två parlamentsval och ett presidentval, som har varit lägre än 50 procent. Med tanke på det minskade deltagandet och de tre proteströrelserna mellan 2017 och 2019 förväntas det iranska politiska systemet hamna i en legitimitetskris.

Tidningen Etemad varnade om den senaste händelsen den 28 juni och sa att även om det skulle bli en ny ledare på presidentpalatset, så finns det oro för samhällets tillstånd. NCRI ordförande, Maryam Rajavi, kommenterade också det senaste valet, och menade att det visar prästerskapets desperation.

”Direkt övervakning och observation visar att bojkotten slog hårt mot regimen, med 88 procent av iranierna avstod från det bedrägliga valet. Endast 12 procent av de röstberättigade gick till valurnorna, vilket innebär färre än 7,4 miljoner människor. Detta inkluderar frivilliga röster, de som tvingades att rösta, samt ogiltiga eller blanka röstsedlar.”

”Denna kraftfulla valbojkott representerar det iranska folkets önskan att avsätta regimen, vilket visar att en seger för ett fritt Iran under en demokratisk republik är nära förestående.”