Iran såg omfattande protester igår, drivna av ökande ekonomiska klagomål och en hård respons från regeringen. Pensionärer, kommunalarbetare, studenter och marginaliserade grupper samlades i flera städer för att kräva bättre levnadsvillkor, högre pensioner och en röst mot systematisk försummelse och förtryck.
I flera städer höll pensionärer från Telecommunications Company of Iran demonstrationer för att kräva att regeringen skulle uppfylla sina löften om rättvisa pensioner och grundläggande tjänster. Protester bröt ut i Ahvaz och Ilam när pensionärer visade sin frustration över att deras krav ignorerades. Demonstranterna bar banderoller med budskap som: ”Våra rättigheter finns bara på gatan!” vilket visade deras missnöje med de formella kanalerna.
I Isfahan, Sanandaj, Zanjan och Teheran klagade pensionärerna på sin minskade köpkraft och skanderade slogans som ”Vi kräver rättvisa, inte tomma löften!” och ”Vi hörde bara lögner, ingen rättvisa!” I Bijar och Tabriz samlades pensionärer och uttryckte sitt missnöje mot regeringens bristande justeringar av pensionerna, trots den höga inflationen och de ekonomiska svårigheterna som många människor står inför.
I Ilam anslöt sig kommunalarbetare till protesterna efter månader utan lön. Dessa arbetare, som är viktiga för att hålla offentliga tjänster igång, visade på regeringens bristande betalningar under Irans finansiella kris. Frustrationen bland arbetarklassen har ökat med stigande inflation och oförändrade löner.
I Tabriz, i distriktet Madani, samlades lokalbor för att kräva bättre tillgång till viktiga tjänster som rent dricksvatten och gas. Rallyt visade på en växande irritation över dålig infrastruktur, som många menar visar på regeringens misskötsel och brist på investeringar i offentlig välfärd.
Dagens protester inkluderade även studenter. Vid Teheran Universitys fakultet för samhällsvetenskap protesterade studenter mot ökad kommersialisering av universitetsområden, mer könssegregation och försök att tysta studentpolitiken. Demonstranterna ropade ”Nej till ett militariserat universitet” och kritiserade universitetets policyer som de anser inskränker yttrandefrihet och politiskt engagemang.
Demonstranter höll upp skyltar för arbetstagarrättigheter och kritiserade administrationens fokus på kändisevenemang, som de menade avledde från viktiga studentfrågor som mental hälsa och campusfrihet. Studenterna fördömde vad de kallade ”en fasad av engagemang”, som de tyckte ersatte verklig studentaktivism med ytliga uppvisningar. Trots ingrepp från campussäkerhet läste studenterna upp ett uttalande som bekräftade deras rätt till ett politiskt aktivt och inkluderande akademiskt klimat.
Samtidigt, den 27 oktober, sköt säkerhetsstyrkor i Sarbisheh, södra Khorasan, ihjäl två baluchiska invånare efter att ha jagat deras bil. Händelsen visar på den pågående fientligheten mot Irans marginaliserade grupper, särskilt balucherna, som ofta drabbas av våld. Likaså rapporterades gatuförsäljare i Gorgan ha blivit misshandlade av säkerhetspersonal, vilket ökade ilskan över attacker mot dem som kämpar för att försörja sig.
Myndigheterna skickade även säkerhetsstyrkor till Persepolis och Pasargadae inför Cyrus den store-dagen den 29 oktober och införde blockader för att begränsa tillträdet. Denna årliga stängning, som ska hindra samlingar på dessa historiska platser, har blivit en ofta återkommande begränsning och en stor källa till frustration. Medan internationella turister kunde få vissa tillträden, förbjöds iranier, vilket ytterligare ökade spänningarna och missnöjet mot regeringens hårda politik.
Protesterna sker mot en bakgrund av allvarlig ekonomisk instabilitet, med officiella siffror som hävdar att inflationen överstiger 40 %, valutan i fritt fall och de grundläggande levnadskostnaderna fortsätter att stiga.
Den höga inflationstakten, i kombination med krympande jobbmöjligheter, har fördjupat allmänhetens missnöje och sporrat till ytterligare oro över hela landet. Protesternas ihållande understryker växande frustration över en regering som uppfattas som mer investerad i utrikespolitik och internt förtryck än i dess folks välfärd.
1988 Massakern Anhörigas Samfund (1988MAS) 