Den prästerliga regimen står inför stora problem på grund av bristen på stöd från folket. Den ekonomiska krisen och försörjningskrisen har drabbat många människor och skapar allt större press på regimen, vilket underminerar dess legitimitet. För att hålla kvar makten ignorerar regimen folkets basala behov och förbättrar inte deras levnadsvillkor. Istället använder den hårda och skrämmande metoder som avrättningar.

Vid en presskonferens den 28 november sade parlamentets talman, Mohammad Bagher Ghalibaf, ”Vår makt ligger inte i missiler; det ligger i att ha människornas hjärtan med oss.” Detta uttryck visar att han förstår hur allvarligt missnöjet är. Det är dock märkligt att han säger så när regimen fortsätter spela på rädslan och fokuserar på missilprogram och konflikter i andra länder.

Motsättningen visar att regimen är fastkedjad av både inre och yttre problem. Den inser vikten av folkets missnöje men nyttjar fortfarande makt och militär för att hålla sig kvar. Detta leder till instabila och ineffektiva strategier som inte löser problemen, utan istället gör dem värre.

Ghalibaf antyder att regimen endast litar på militär makt och att inhemska problem är mycket allvarliga. Han menar att missilprogrammen inte har förbättrat säkerheten, utan istället skapat stora ekonomiska problem och ökat missnöjet.

De pågående protesterna från olika grupper i städerna visar hur utbredd den ekonomiska och försörjningskrisen är, vilket är en av regimens största utmaningar. Den snabba inflationen, stigande priser, devalvering av valutan och ökande fattigdom och arbetslöshet får människor att protestera. Officiella uppgifter om inflation och fattigdom visar tydligt regimens brist på effektivitet och minskande stöd från folket.

Regimens legitimitetskris handlar om politik, ekonomi och samhälle. Att lösa denna kris ställer regimen inför ett viktigt val mellan att prioritera folket eller missiler.

Det verkliga problemet är att den enda hållbara lösningen på denna komplexa kris handlar om att folkets samlade vilja ska leda till en grundläggande förändring, vilket innebär att helt avvisa regimen. Genom enighet och ömsesidigt stöd kan en ljusare framtid uppnås.

När en regimtjänsteman som Ghalibaf erkänner att regimen enbart baseras på militära medel, indikerar det att Iran genomgår en historisk förändring som visar att ingen regim kan stå emot folket som söker rättvisa. Det iranska folket, genom att avvisa hela denna regim, visar sin önskan om förändring över hela landet.