När Bashar al-Assads regim i Syrien faller, har flera iranska städer sett en markant ökning av aktiviteter mot prästerskapet. Folkets Mojahedin-motståndsenheter i Iran har ökat sina insatser och menar att Assads fall kan leda till att Irans teokratiska regim också faller. De uttrycker starka känslor som ”Kvinna, motstånd, frihet – död åt Khamenei.”

I Teheran visades bilder av Maryam Rajavi, NCRI ledaren, med budskap som stöder kvinnors frihet, inklusive rätten att välja kläder och livsstil. Sloganen ”Nej till obligatorisk hijab, nej till obligatorisk religion och nej till obligatorisk regering” hördes också, vilket visade på oppositionens sammanhållning.

En annan viktig bild i Teheran visade Massoud Rajavi, motståndsledaren, vars citat kopplade störtandet av Assad till en potentiell förändring i Iran. Denna känsla uttrycktes i städer som Rasht, där man ropade ”Idag Damaskus, imorgon Teheran”.

I Tabriz syntes mer öppna uttryck av missnöje genom graffiti som sa ”Död åt Khamenei”, vilket speglade det växande missnöjet bland folk. I Bandar Anzali var budskapet tydligt: ”Det enda sättet till befrielse är att störta regimen”, inspirerat av Assads fall.

I Zahedan och Iranshahr uttrycktes liknande känslor om att motstånd är den enda lösningen mot prästerskapet, vilket visar den växande frustrationen bland motståndaren.

Trots regimens hårda repression, med fler avrättningar och hot för att tysta protesterna, har motståndsenheterna visat stort mod. De är medvetna om att gripande kan leda till tortyr eller avrättning, men ser detta som en avgift för Irans frihet från teokratiskt styre.

Allt eftersom situationen förändras, tycks upproret i Iran få styrka av politiska förändringar i regionen. Assads fall ger inte bara hopp till det syriska folket utan fungerar även som en uppmuntran för dem i Iran som vill se slutet på prästerskapets styre. Motståndsenheternas handlingar visar en viktig tid i Irans politiska landskap, där kraven på frihet ökar och insatserna blir högre.