Den 18 december sammankallades en ordinarie session i FN:s säkerhetsråd för att behandla icke-spridning av kärnvapen och se över genomförandet av resolution 2231 om Irans kärnkraftsprogram.

Under sessionen underströk representanter för tre permanenta säkerhetsrådsmedlemmar – Förenta staterna, Storbritannien och Frankrike – var och en en varning från FN:s undergeneralsekreterare för politiska och fredsbyggande frågor, som uttalade: ”Time is of the väsen.”

Den amerikanska representanten sa, ”när du tittar på krafterna bakom några av dagens mest förödande och destabiliserande konflikter, ser du ett lands namn dyka upp – om och om igen: Iran.”

Den brittiska representanten sa: ”Med UNSCR 2231 som kommer att löpa ut nästa oktober, når vi en kritisk tidpunkt. Vi kommer att ta alla diplomatiska steg för att förhindra Iran från att skaffa ett kärnvapen, inklusive utlösandet av snapback om det behövs.”

Den franska representanten sa: ”Iran har fortsatt att eskalera sitt kärnkraftsprogram, i strid med dess åtaganden enligt den gemensamma övergripande handlingsplanen (JCPoA)… Idag har Iran enligt uppgift fyra ”betydande lager”, vilket betyder fyra gånger mängden klyvbart material bortom vilken möjligheten att tillverka ett kärnvapen inte kan uteslutas. Dessa berikningsnivåer och aktiviteter har inga trovärdiga civila motiveringar. Dessutom fortsätter Iran att öka sin produktionskapacitet för anrikat uran genom att installera tusentals avancerade centrifuger, inklusive på den underjordiska Fordow-platsen, där sådan verksamhet är förbjuden enligt JCPoA… Den nukleära upptrappningen som Iran är engagerad i är mycket farlig. Det undergräver innehållet i JCPoA och hindrar återupptagandet av en diplomatisk väg för att ta itu med internationella farhågor om Irans kärnkraftsprogram. Det hotar internationell fred och säkerhet och kräver därför säkerhetsrådets uppmärksamhet.”

Före säkerhetsrådets session utfärdade Storbritannien, Frankrike och Tyskland ett gemensamt uttalande där de sa: ”Irans lager av höganrikat uran har också nått oöverträffade nivåer, återigen utan någon trovärdig civil motivering. Det ger Iran förmågan att snabbt producera tillräckligt klyvbart material för flera kärnvapen.”

Berlin, London och Paris tog upp möjligheten att använda snapback-mekanismen i 2015 års kärnkraftsavtal om Irans kärnkraftsprogram, som tillåter undertecknarna att återinföra sanktioner som hade hävts.

När Trump-administrationen kommer att tillträda i USA nästa månad, och med Assad-regimens kollaps i Syrien och upplösningen av det regionala strategiska djupet av Irans regim, står de styrande mullorna inför en kris, vilket signalerar en betydande förändring i regional och internationell dynamik.

När giltighetstiden för resolution 2231 närmar sig oktober 2025, har aktiveringen av snapback-sanktionerna som svar på år av kränkningar från Teheran blivit ett seriöst alternativ. Tiden för Europas oförsvarliga eftergift och tvekan när det gäller att använda denna mekanism håller på att ta slut. Följaktligen, efter år av att ha utnyttjat västerländsk eftergivenhet, står regimen nu inför det verkliga hotet från snapback-sanktionerna.

Det är därför regimens myndigheter och analytiker på olika sätt varnar för att ”situationen är svår”, och uppmanar regimens högsta ledare Ali Khamenei att ompröva den politik han hittills har fört. Närhelst Khamenei har uppfattat en allvarlig risk för beslutsamma åtgärder från det internationella samfundet, har han tillgripit svek och manipulativa manövrar för att köpa tid och fortsätta att i hemlighet avancera mot kärnvapen, som han anser vara avgörande för regimens överlevnad och vidmakthållande.

Under de senaste veckorna har ett ökande antal regimtjänstemän och parlamentsledamöter betonat att regimens överlevnad är beroende av ett ”skifte i kärnkraftsdoktrinen” och påskyndade framsteg mot att skaffa kärnvapen.

Det internationella samfundet står också vid ett kritiskt vägskäl: antingen fortsätter det den skamliga eftergiftspolitiken och accepterar de katastrofala konsekvenserna av att fundamentalismens bläckfisk och terrorismens centralbankschef skaffar det farligaste vapnet, eller så lyssnar det på varningarna från Maryam Rajavi NCRI presidenten, som återigen upprepade den 20 november i Europaparlamentet, ”Den länge försenad aktiveringen av snapback-mekanismen och FN:s sex resolutioner från FN:s säkerhetsråd är det första brådskande och nödvändiga steget. Ändå är den ultimata lösningen för att bli av med denna onda diktatur ett regimskifte i händerna på det iranska folket och det iranska motståndet.”