Sedan den 11 december är 23 provinser i Iran helt stängda, medan andra är delvis stängda på grund av bränslebrist, strömavbrott och luftföroreningar.

Skolor och regeringskontor har stängt, officiellt på grund av luftföroreningar och kyla, men det beror egentligen på bristen på bränsle och elektricitet. Till och med universitet har stängt och lektionerna hålls online fram till terminsavslut.

Chefen för Teherans skråkammare meddelade att stora icke-nödvändiga varubutiker måste stängas, och om de inte följer det kommer de att stängas av myndigheterna (Tasnim News Agency, December 16, 2024).

Sedan den 12 december har stora städer, särskilt Teheran, lidit av strömavbrott. Regeringen säger att detta görs för att minska luftföroreningarna orsakade av bränsle, men i verkligheten har städer som Teheran och Tabriz drabbats av svår luftförorening på grund av mazutbränning i kraftverk. Enligt vissa källor dör upp till 50 000 människor varje år på grund av luftföroreningar, där mazutbränning är en huvudorsak  (Javan Online and Tabnak websites, December 13, 2024).

Ekonomiska problem som kommer av strömavbrott och stängda företag drabbar främst arbetare och småföretagare som kämpar för att klara sig.

Under dessa svåra förhållanden hörs protester och klagomål mot regimens ledare i hela landet, från köer till bussar och taxibilar (Statliga TV, December 21, 2024).

Regimens tjänstemän försöker visa att de bryr sig om folket. I ett tal sa Majlis talman Mohammad Bagher Ghalibaf att det är oacceptabelt att Iran, trots sina oljeresurser, har det så svårt. Presidenten Masoud Pezeshkian påpekade att efter 40 år borde landet kunna tillhandahålla tjänster till sina medborgare.

Många vet att regeringens och Khameneis politik har bidragit till denna svåra situation, då de har slösat bort landets resurser på krig och förtryck. Iran är en stor el-exportör och skickar över 40 % av sin elektricitet till Irak.

Dessutom smugglas det dagligen 20 till 30 miljoner liter bensin ut från landet av Islamic Revolutionary Guard Corps (IRGC), och en stor del av elektriciteten går till kryptovaluta-anläggningar kontrollerade av IRGC.

Regimens osäkerhet har ökat på grund av situationen i regionen och slöseri med resurser har lett till en inre kris. Den växande missnöjet bland folket och de svåra ekonomiska tiderna visar att situationen kan leda till uppror mot regimen.