Två veckor har gått sedan den syriska revolutionens seger över Bashar al-Assads diktatur. Nyhetsbyråer rapporterar nu från Damaskus och andra städer med en helt annan bild än tidigare. Människor i Syrien firar att de lever i frihet. Det som förvånar observatörer är att det känns lugnt och säkert i landet, trots att det har varit i ruiner under de senaste 14 åren. Det finns ingen kaos, och folk är optimistiska inför framtiden.

Ekonomiskt är bröd nu billigare för folket. Marknaderna blomstrar, och affärer är öppna. Värdet på den syriska liran i förhållande till dollarn har ökat. Samtidigt har den iranska rialen tappat ytterligare 16 % av sitt värde under samma tid.

Under åren har den iranska regimen, med hjälp av mycket propaganda bland annat via sin lobby verksamhet i väst, försökt skrämma iranier och bilda opinionen här i väst att ”Iran skulle bli som Syrien”. De pekar på de katastrofer som regimens säkerhets- och militära styrkor, som Qasem Soleimani och Hossein Hamedani, orsakat i Syrien.

Olika delar av regimen sprider också myten om att ”Iran blir som Syrien”. De säger att inga förändringar kan göras utanför den nuvarande regimen, för om läget blir okontrollerat, ”kommer Iran att bli som Syrien!” Men under de senaste två veckorna har den här myten börjat falla samman. Nu kan alla se hur den politiska och sociala situationen i Syrien ser ut efter revolutionen och kriget mot diktatorn.

Att avskräcka människor från revolutioner och sätt att störta diktaturer, samtidigt som de uppmanas att acceptera det som är, har alltid varit en taktik för svaga regimer. Shahen sa att utan honom skulle Iran bli ”Iranistan” och falla samman. På samma sätt använder prästregimen denna taktik genom sina lobbyister, och stödjer ”passiva” och ”kostnadsfria” lösningar, samtidigt som de sprider myten om att ”Iran kan bli som Syrien.” Men nu skämtar folket i Syrien om Khamenei och hans misslyckade försök att påverka, och skriver på sociala medier att det är Khamenei och hans regim som nu borde frukta att ”bli som Syrien” och falla som Irans korrupta och ineffektiva regering.

Det är viktigt att nämna att syrisk tv den 25 december rapporterade att folket i Deir ez-Zor, i östra Syrien, firade både slutet på Assads diktatur och utvisningen av iranska styrkor. De sa farväl till de svåra tiderna med den iranska regimens destruktiva närvaro.

Det iranska motståndet har länge visat att det inte stämmer att Iran skulle bli som Syrien. Efter protesterna i december 2017, där man ropade ”Reformist, hårdförare, spelet är över”, blev det klart att tanken på reformer inifrån var meningslös. Dessa händelser skingrade också rädslan för inbördeskrig och myten om ”Irans upplösning” eller att ”Iran skulle bli som Syrien”.

Under protesterna i november och december 2019 blommade motståndets strategi. Man ropade ”Död åt förtryckaren, oavsett om det är shahen eller den högsta ledaren”. Det blev tydligt att det finns ett verkligt alternativ för demokrati och att man vill ha varken en shah eller mullor. Dagens iranska samhälle strävar efter frihet och social rättvisa. Nu är det klart att den enda vägen framåt för Iran är att störta mullornas regim och skapa en fri och demokratisk republik.