Den 9 januari, vid Iranska nationella motståndsrådets (NCRI) högkvarter i Auvers-sur-Oise, Frankrike, hölls en sammankomst som markerade ett avgörande ögonblick i den pågående kampen mot Irans styrande regim. Bland talarna fanns NCRI:s tillträdande ordförande Maryam Rajavi och USA:s tidigare utrikesminister Mike Pompeo, tillsammans med solidaritetsbudskap från medlemmar av Ashraf 3 i Albanien.

Maryam Rajavi inledde evenemanget med att hälsa deltagarna välkomna och framhöll motståndsrörelsens motståndskraft och framsteg. ”2024 var ett år fullt av allvarliga nederlag för regimen”, förklarade hon och nämnde omfattande bojkotter av skenval, växande missnöje och Assad-regimens kollaps i Syrien – ett slag som hon beskrev som ’en tydlig återspegling av regimens svaghet’. Hon beskrev regimens kamp, inklusive ekonomisk instabilitet med en inflation på 40 procent, massfattigdom och ökande avhopp från regimens styrkor. ”Bashar al-Assads fall har visat det iranska folket att det är möjligt att störta en kriminell diktatur”, sade hon och menade att motståndsenheternas expanderande verksamhet har galvaniserat allmänhetens stöd för framtida uppror.

Hon uppmanade till ett globalt erkännande av NCRI:s roll och sade: ”Att erkänna iranska motståndsrörelsen är inte ett val bland många andra, det är den enda praktiska och genomförbara lösningen för att konfrontera den religiösa fascism som styr Iran.” Hon upprepade sin vision om en ”demokratisk och pluralistisk republik” med rötter i jämställdhet mellan könen och separation av religion och stat.

USA:s tidigare utrikesminister målade upp en stark bild av den iranska regimens prekära tillstånd och betonade dess snabba nedgång. ”Assad gömmer sig i ett annat land och hoppas bara att han kan hålla sig vid liv trots de brott han begått mot sitt eget folk. Att det föll så snabbt, att det var en sådan papperstiger, berättade för världen att ayatollan är färdig, att hans tid är över”, sade Pompeo. Han beskrev regimens skryt om makt och inflytande som ”en stor lögn” som nu hade avslöjats.

Pompeo pekade på Assad-regimens fall som en föregångare till vad som väntar Teheran. ”Och detta kommer också att hända i Iran”, förutspådde han och uppmanade det iranska folket och motståndsenheterna att hålla ut. ”Fortsätt kämpa. Behåll ert fokus på IRGC. USA och påtryckningskampanjen kommer att återvända och göra regimen ännu mer bräcklig. Ni, motståndsrörelsen, ni är på rätt väg.”

Pompeo levererade ett direkt budskap till det iranska folket och motståndsrörelsen: ”Fortsätt kämpa. Behåll ert fokus på IRGC. USA och påtryckningskampanjen kommer att återvända och göra regimen ännu mer bräcklig. Ni, motståndsrörelsen, är på rätt väg.”

Han avfärdade alla tankar på att IRGC skulle moderera sig och kallade det för den repressiva kraft som utgör kärnan i regimens brutalitet. ”Ingen kommer att förändra regimens natur. Att låtsas göra det kommer bara att leda till att prästerskapets styre i Iran fortsätter”, hävdade han och betonade det meningslösa i att reformera ett system som i grunden bygger på förtryck.

Pompeo framhöll den långa historien av uppoffringar som gjorts av det iranska motståndet, särskilt MEK (Mujahedin-e Khalq), i deras kamp mot regimen: ”Iran kommer att bli fritt, men bara genom dem som har offrat sig i årtionden, som har betalat det högsta priset, som har stått emot massakrer och fängelsestraff. Det kan bara befrias av er.”

Han påminde om 1988 års massaker på 30.000 politiska fångar, varav majoriteten var medlemmar och anhängare av MEK, och beskrev det som ett tydligt exempel på regimens brutalitet. ”MEK har varit måltavla för terror utomlands och föremål för massiva demoniseringskampanjer från regimens sida”, sade han. ”Varje vecka i fredagsbönen över hela Iran sjunger regimen slagord mot motståndet.”

Pompeo fördömde dessa propagandainsatser och försvarade MEK mot grundlösa anklagelser och sade: ”Jag skulle inte vara här om det var så det var. Tyvärr förstår inte tusentals parlamentariker över hela världen. Men nu vet vi alla sanningen: Ni är frihetskämpar av högsta rang.”

Pompeo berömde ledarskapet hos Maryam Rajavi, tillträdande president för Iranska nationella motståndsrådet (NCRI), och hennes 10-punktsplan för ett demokratiskt Iran. Denna plan innehåller viktiga pelare som fria val inom sex månader efter regimens störtande, jämställdhet mellan könen, åtskillnad mellan religion och stat samt ett Iran utan kärnvapen. Han kallade det för en omfattande och genomförbar färdplan:

”Fru Rajavi, du har upprepade gånger sagt att det bara finns en enda väg, en väg till regimens slut, och det uppnås av det iranska folket och det organiserade motståndet i Iran.”