Kostnaderna för Irans engagemang i Syrien

Den 8 januari gjorde Ali Khamenei, den iranska regimens högste ledare, ett offentligt framträdande för att tala om kollapsen av hans strategiska djup i Syrien. Detta var femte gången inom en månad som han tog upp denna fråga. Han gjorde betydande ansträngningar för att stärka moralen hos sina modfällda styrkor med hjälp av bedrägeri och manipulation. Media och regeringsanknutna kretsar är dock fortfarande fyllda av protester och ånger och beklagar uttalanden som: ”Vilka kostnader och resurser som slösades bort i Syrien!” och ”Vilket blod som spilldes förgäves!”

Det strategiska slaget i form av Bashar al-Assads fall i Syrien har omfattande och mångfacetterade konsekvenser för regimen. Här är några av de enorma kostnader som regimen har ådragit sig i Syrien och som gör att den är intrasslad i efterdyningarna av den syriska regimens kollaps.

Kostnader för arbetskraft

Under 2016 publicerade NCRI:s amerikanska kontor en bok med detaljerade uppgifter om den iranska regimens inblandning i Syrien. Enligt NCRI:s uppskattningar hade regimen vid den tidpunkten cirka 70 000 styrkor utplacerade i Syrien, inklusive:

a) Cirka 10.000 medlemmar av revolutionsgardet (IRGC)
b) 6.000 soldater från regimens reguljära armé
c) 20.000 medlemmar av regimens milisgrupper i Irak
d) 7.000-10.000 agenter från libanesiska Hizbollah
e) 15.000 till 20.000 afghanska legosoldater kända som Fatemiyoun-divisionen
f) 5.000-7.000 pakistanska legosoldater, kända under namnet Zainabiyoun-brigaden.

Ett år senare, i oktober 2017, släppte NCRI en ny rapport som avslöjade att antalet legosoldater från IRGC i Syrien hade passerat 100 000. Senare rapporter bekräftade att regimen under de senaste sju åren hade upprätthållit denna nivå av arbetskraft i Syrien. Den 7 december 2024 sade Mohammad-Javad Larijani, en av Khameneis främsta rådgivare, i statlig tv: ”De massiva motståndsstyrkorna i Syrien överstiger 100 000 personer.”

Enligt regimkällor dödades 6 000 IRGC-medlemmar i detta krig. Det faktiska antalet är dock säkerligen högre. Dessutom ingår inte förlusterna av reguljär armépersonal och icke-iranska miliser under Quds-styrkans befäl i denna siffra.

Finansiella kostnader

Enligt interna dokument från det iranska utrikesministeriet, som avslöjats av gruppen ”Uprising to Overthrow”, var Bashar al-Assads regering 2023 skyldig Iran 50 miljarder USD under 2010-talet. Denna skuld inkluderar inte ytterligare medel som tillhandahållits Assad från 2021 och framåt.

Enligt Bashar al-Assads senaste premiärminister gav prästerskapets regim i Iran 1 miljard dollar årligen i kontantstöd, tillsammans med två miljoner fat gratis olja och en miljon fat rabatterad olja per månad till Assads regim (Asr Irans webbplats, 25 december 2024).

Utöver de militära utgifterna i Syrien spenderade prästerskapets regim enorma summor på sociala, religiösa och kulturella aktiviteter. En betydande del av ”Khomeinis hjälpkommittés” budget på 185 biljoner rial gick till Syrien och Libanon, vilket inte ingår i de officiella siffrorna.

En annan indikation på de astronomiska kostnaderna i Syrien är den infrastruktur som regimen har byggt, inklusive sju flygbaser, 15 missildepåer, 22 kommandocentraler och byggandet av 85 kilometer underjordiska tunnlar (från Syrien till Libanon) till en kostnad av miljarder dollar.

Mot bakgrund av dessa fakta blir orden från IRGC:s general Hossein Hamdani, Qassem Soleimanis ställföreträdare som dödades i Syrien, tydligare. År 2014 sade han: ”I dag är 130.000 utbildade Basij-medlemmar redo att gå in i Syrien. I dag strider vi i Syrien av skäl som är knutna till den islamiska revolutionen och vårt försvar är i nivå med tiden för kriget [Iran-Irak].”

Vikten av regimens nederlag i och med förlusten av Syrien kan också utläsas ur andra kommentarer från Hamdani. Han sade: ”En av våra höga militära tjänstemän… sade till den högste ledaren [Khamenei]: Om fienden segrar i Syrien, i nästa steg kommer de att komma till Irak och sedan till Iran! Ledaren (Ali Khamenei) svarade: Nej, de kommer att direkt komma till Iran!” (Harim Harams webbplats, den 6 november 2016).

Lämna en kommentar