Under mullornas korrupta styre står Irans ekonomi inför djupa, komplexa och allt värre utmaningar, inklusive kronisk inflation och den kraftiga devalveringen av rialen till följd av den ökande likviditetstillväxten. Dessa faktorer har allvarligt försvagat den nationella valutan och minskat folkets köpkraft.

Under sådana omständigheter väcker regeringens förslag om att ta bort nollor från den nationella valutan, som hyllas av administrationen, denna fråga: Kan denna politik vara en effektiv lösning på den ekonomiska krisen, eller är den bara en ytlig, ihålig åtgärd och bedräglig propaganda?

Betydelsen av en nationell valuta i ekonomin

I den komplexa värld som moderna ekonomier utgör, är valutan en symbol för stabilitet och förtroende för de finansiella systemen. När värdet på en nationell valuta sjunker på grund av överväldigande inflation och ekonomisk instabilitet, söker regeringar lösningar för att återställa förtroendet och stabiliteten i sin monetära enhet. Politiken att ta bort nollor från den nationella valutan är en sådan lösning som har använts av olika länder genom historien.

Ett av de främsta skälen till att ta bort nollor är att kontrollera inflationen och återställa den monetära stabiliteten. Hög inflation leder ofta till en onormal ökning av penningmängden, vilket gör det svårt att hantera den i transaktioner och redovisning. Denna situation minskar inte bara den ekonomiska effektiviteten, utan ökar också avsevärt kostnaderna för att trycka och hantera sedlar. Att ta bort nollor under sådana omständigheter förenklar och förtydligar det monetära systemet och förbättrar därmed den finansiella effektiviteten.

Att öka allmänhetens förtroende och skapa en positiv psykologisk effekt är också några av motiven för att genomföra denna policy. Att minska antalet nollor i den monetära enheten kan skapa en känsla av ekonomisk förbättring hos allmänheten. Denna policy uppfattas ofta som en symbolisk handling som visar att regeringen är engagerad i ekonomiska reformer.

En annan fördel med denna politik är att den nationella valutans internationella trovärdighet stärks. I länder som upplever en kraftig devalvering av sin valuta och extrem växelkursvolatilitet kan borttagandet av nollor förbättra den nationella valutans ställning i internationell handel och utländska investeringar. Denna åtgärd ger en positiv bild av det ekonomiska systemet och underlättar kommersiella processer.
I länder där kontinuerlig inflation kraftigt har minskat värdet på den nationella valutan, komplicerar ökningen av antalet nollor på sedlarna inte bara de dagliga transaktionerna, utan undergräver också allmänhetens förtroende för valutan. I sådana situationer kan det vara en effektiv åtgärd att ta bort nollorna för att återställa stabiliteten och förenkla det monetära systemet.

Erfarenheterna från länder som Turkiet, Brasilien, Ryssland och Argentina visar att borttagandet av nollor bara kan lyckas om det åtföljs av strukturreformer och en hållbar ekonomisk politik. I fall där hög inflation och valutavolatilitet förblir okontrollerade kan denna politik snabbt bli ineffektiv och till och med skapa nya problem.

Tillståndet för Irans ekonomi och dess utmaningar framöver

Morteza Afaghah, en penning- och bankexpert, säger om borttagandet av nollor från den nationella valutan:
”Med sådana ytliga och juridiska åtgärder kan inflationen inte kontrolleras. Irans inflation härrör från ekonomiska, sociala och kulturella strukturer, och den är så djup att inte ens ekonomiska åtgärder, som att minska likviditetsnivåerna under de senaste åren, har lyckats kontrollera den.”

Den 4 januari skrev Kabna News webbplats: ”Den viktigaste förutsättningen för att lyckas med att ta bort nollorna är en stabil kontroll av inflationstakten. Under omständigheter där priserna ständigt stiger kommer borttagandet av nollor bara att ha en kortsiktig effekt.”

Vad som är säkert är att Irans ekonomi står inför höga inflationstakter, kontinuerlig likviditetstillväxt och brist på ekonomisk stabilitet. Den överdrivna tryckningen av sedlar utan stöd är ett svek mot den nationella valutans styrka och en systematisk stöld av människors tillgångar från regimens sida.

Under sådana omständigheter kan borttagandet av nollor från den nationella valutan ha en psykologisk och tillfällig lugnande effekt på kort sikt, med stöd av regimens propaganda och vilseledande politik, men det kommer inte att ha några verkliga och varaktiga effekter. Som nämnts är inflationskontroll, minskad likviditetstillväxt och grundläggande budgetförändringar några av de viktigaste förutsättningarna för att denna politik ska lyckas – förutsättningar som verkar ouppnåeliga i ett ockuperat Iran under en repressiv och krigshetsande regering. Ironiskt nog skulle borttagandet av nollor från Irans nationella valuta kunna leda till nya problem för det iranska folket och ytterligare tömma deras fickor för regimens plundringsändamål.