Torsdagen den 23 januari antog Europaparlamentet en resolution som fördömer den iranska regimens systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Resolutionen, som antogs med 556 ja-röster, 6 nej-röster och 42 nedlagda röster, lyfter fram den iranska regimens ökade användning av avrättningar och ”gisslandiplomati” och efterlyser ett omfattande europeiskt svar.
Europaparlamentet uppmanade till detta:
- Omedelbar och ovillkorlig frigivning av människorättsförsvarare och orättvist fängslade politiska fångar, däribland Pakhshan Azizi, Varisha Moradi, Behrouz Ehsani och Mehdi Hasani, tillsammans med 56 andra politiska fångar som för närvarande är dödsdömda.
- Europeiska rådets utnämning av IRGC till terroristorganisation.
- EU:s sanktioner utvidgas till att omfatta personer som är ansvariga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna, däribland regimens högste ledare Ali Khamenei, Massoud Pezeshkian, Gholamhossein Mohseni Ejei (chef för rättsväsendet), Mohammad Movahedi Azad (riksåklagare) och domare Iman Afshari.
- Stopp för alla avrättningar i Iran, samtidigt som användningen av tortyr och framtvingade erkännanden i iranska domstolar fördöms.
- Frigivandet av europeiska medborgare som hålls fängslade i Iran, däribland de franska medborgarna Olivier Grondou, Cécile Kohler och Jacques Paris samt Ahmadreza Djalali, en svensk-iransk forskare.
Ökat antal avrättningar och inskränkningar av kvinnors rättigheter
Resolutionen betonar den kraftiga ökningen av avrättningar under 2024, med över 1 000 individer som rapporterats ha avrättats, inklusive 12 fångar enbart på nyårsdagen. Resolutionen noterar också att den iranska regimen fortsätter att rikta in sig på kvinnorättsaktivister, särskilt i kurdiska regioner, efter Mahsa Aminis död i häktet.
Tal av Europaparlamentsledamöter
Under debatten som föregick resolutionen höll flera ledamöter av Europaparlamentet passionerade anföranden som belyste allvaret i situationen i Iran:
Petras Austrevicius (Litauen) fördömde det iranska rättsväsendet som ett verktyg för förtryck, nämnde över 900 avrättningar under 2024 och uppmanade till ett omedelbart upphävande av avrättningarna av Pakhshan Azizi, Varisha Moradi, Behrouz Ehsani och Mehdi Hasani. Han uppmanade EU att beteckna IRGC som en terroristorganisation och att vidta proportionerliga åtgärder mot den iranska regimens brott.
Isabel Benjumea (Spanien) ifrågasatte EU:s fortsatta diplomatiska förbindelser med Iran och efterlyste hårdare sanktioner, och betonade att ord inte räcker för att komma till rätta med regimens grymheter. Hon krävde beslutsamma åtgärder för att stödja det iranska folket och regimens offer.
Javier Zarzalejos (Spanien) fördömde massavrättningar och beskrev dem som verktyg för förtryck av Irans vacklande regim. Han efterlyste ett nytt förhållningssätt till Iran som ger ett starkt stöd till det iranska folket och dess demokratiska, sekulära motstånd.
Carlo Ciccioli (Italien) beskrev resolutionen som ett steg framåt men betonade behovet av större åtgärder för att få slut på straffriheten för teokratiska härskare. Han lyfte fram Amnesty Internationals senaste vädjan om att stoppa avrättningarna av Behrouz Ehsani och Mehdi Hasani och efterlyste en tidslinje för fria val i Iran.
Francisco Assis (Portugal) uppmärksammade situationen för fängslade medlemmar av den iranska oppositionsgruppen People’s Mojahedin Organization of Iran (PMOI), av vilka många har överlevt grymheter som massavrättningarna 1988. Han fördömde tortyr och grundlösa anklagelser mot oliktänkande och upprepade Amnesty Internationals uppmaning att stoppa förestående avrättningar.
Jessica Van Leuven (Nederländerna) betonade modet hos de iranska fångar som står inför avrättning och sade att EU har en moralisk skyldighet att förstärka deras röster. Hon uppmanade ledamöterna att enas i fördömandet av Irans brott mot de mänskliga rättigheterna och att stödja iranska människorättsförsvarare.
Reinhold Lopatka (Österrike) beskrev den iranska regimen som ”bland de mest brutala på jorden” och framhöll dess användning av mord, tortyr och massarresteringar för att undertrycka civilsamhället och protesterna efter Mahsa Aminis död. Han kallade regimens agerande ”chockerande och oacceptabelt” och uppmanade EU att bredda de restriktiva åtgärderna och stödja det iranska civilsamhället och EU-medborgare som hålls fängslade i Iran.
Magnus Brunner (Österrike) upprepade EU:s stöd för det iranska folkets strävan efter en framtid som respekterar mänskliga fri- och rättigheter. Han fördömde rättsväsendets användning av avrättningar som ett verktyg för förtryck och utlovade EU:s stöd till internationella mekanismer för ansvarsutkrävande.
Bredare europeiskt fördömande
Europaparlamentet fördömde också avrättningen av den tysk-iranska dubbelmedborgaren Jamshid Sharmahd och uppmanade Iran att ge detaljer om omständigheterna kring hans död och återlämna hans kropp till hans familj. Dessutom uppmanade parlamentet EU att öka det ekonomiska stödet till det iranska civilsamhället.
I ett enande uttalande lovade ledamöterna att stå vid det iranska folkets sida i deras kamp för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. De bekräftade EU:s åtagande att hålla den iranska regimen ansvarig för dess utbredda övergrepp, inklusive massavrättningar, tortyr och tystande av oliktänkande.
1988 Massakern Anhörigas Samfund (1988MAS) 