”Historien är ett enormt tidigt varningssystem”, skrev Norman Cousins, en påminnelse om att det förflutna innehåller lärdomar för dem som är villiga att ta till sig dem. Den 8 februari kommer iranska diasporan anhängare av den iranska motståndsrörelsen att samlas i Paris, inte bara för att högtidlighålla minnet av den antimonarkiska revolutionen 1979, utan för att visa att det finns ett livskraftigt demokratiskt alternativ i en tid då den iranska regimen står inför ett aldrig tidigare skådat internt och externt tryck.

Denna demonstration är mer än ett minne. Den är ett vittnesbörd om Irans uthålliga kamp mot alla former av diktatur. Paris gator kommer att eka av röster som förkastar både shahens monarki och mullornas teokratiska styre. Parollen ”Ner med förtryckaren, vare sig det är shahen eller mullorna” återspeglar historiens hårda lärdomar, etsade i det kollektiva minnet hos en nation som har upplevt cykler av auktoritärt styre.

Rötterna till 1979 års revolution ligger i ett utbrett missnöje som underblåstes av politiskt förtryck, ekonomisk vanskötsel och sociala orättvisor. Shahens regim präglades av ett djupt rotat auktoritärt styre, där politiska friheter systematiskt undertrycktes. SAVAK, hans ökända hemliga polis, opererade ostraffat och tystade oliktänkande genom tortyr, fängelsestraff och avrättningar. Ekonomiskt led Iran av den holländska sjukan – ett överdrivet beroende av oljeintäkter som kvävde inhemska industrier, ledde till skenande inflation och vidgade klyftan mellan den rika eliten och den fattiga majoriteten. Den så kallade ”västerniseringen” var ytlig och fungerade som en fernissa som dolde djupt rotad korruption, svågerpolitik och social ojämlikhet.

Revolutionen ledde dock inte till den demokrati som många hade föreställt sig. Ruhollah Khomeini, som återvände från exilen, drog nytta av den revolutionära glöden och positionerade sig som en ledare utan att ha burit de uppoffringar som de som kämpade vid fronten hade gjort. Hans väg till makten markerade att en form av envälde ersattes av en annan. Den islamiska republiken återspeglade många av de auktoritära dragen i shahens regim, inklusive förtryck av oliktänkande, politiska utrensningar och inrättandet av repressiva säkerhetsapparater. Makten konsoliderades i händerna på den högste ledaren, vilket skapade ett system där den yttersta makten koncentrerades utan kontroll eller balans.

Khomeinis progressiva krafter, inklusive Folkets Mojahedin organisationenIran (PMOI/MEK), som hade spelat en viktig roll i motståndet mot shahen. Istället för att uppfylla löftena om demokrati och frihet befäste den nya regimen ett auktoritärt styre under teokratiska förtecken. Många iranier ser detta som en fortsättning på samma förtryckande strukturer, med makten konsoliderad i olika händer men utövad på bekanta sätt.

Dagens försök att återuppliva nostalgin för shahens tid bortser från de historiska realiteterna i form av förtryck och ojämlikhet. Sådana narrativ riskerar att underminera iraniernas strävan, som inte är en återgång till det förflutna utan en brytning med alla former av diktatur. Tanken på att återupprätta en monarki avfärdar de djupa uppoffringar som gjorts av dem som kämpade för att avskaffa den och motsäger de demokratiska strävanden som är tydliga i Irans senaste uppror.

Protesterna 2022, särskilt talkörerna i Zahedan, understryker detta förkastande av auktoritärt styre i alla dess former. Parollen ”Ner med förtryckaren, vare sig det är shahen eller mullorna” uttrycker ett tydligt budskap: det iranska folket söker en framtid som inte är bunden av arvet från vare sig monarki eller teokrati. Deras krav är rotade i strävan efter demokratisk samhällsstyrning, social rättvisa och grundläggande mänskliga rättigheter.

Demonstrationen den 8 februari i Paris är inte bara en solidaritetshandling; den är en plattform för att visa upp ett genomförbart alternativ till diktatur. Den belyser motståndskraften hos en rörelse som har stått emot decennier av förtryck och som fortsätter att förespråka ett demokratiskt Iran. Denna sammankomst tjänar som en påminnelse om att kampen för frihet pågår och att det iranska folket har både viljan och visionen att forma sin framtid. Som en del av denna rörelse står #ParisFreeIranRally, #FreeIran2025 som en symbol för hopp och beslutsamhet för dem som kämpar för demokrati.

Denna demonstration är inte bara en händelse; den representerar ett kapitel i Irans ständiga kamp för demokrati. Den signalerar till världen att trots utmaningarna förblir kravet på frihet orubbligt.

Som Vaclav Havel en gång sa: ”De maktlösas makt är förmågan att leva i sanning.” Sanningen är tydlig: det iranska folket förtjänar en framtid som inte definieras av tidigare tyrannier utan av principerna om demokrati, rättvisa och mänsklig värdighet.