Onsdagen den 12 februari iscensatte iranska regimens högste ledare Ali Khamenei ett löjligt påstående genom att använda de statliga demonstrationerna den 10 februari för att hävda att situationen i hans krisdrabbade regim var mer stabil än någonsin tidigare i historien. Under tiden översvämmades sociala medier av pinsamma scener från demonstrationerna den 10 februari, inklusive bilder på civilklädda regimagenter som skanderade ”legosoldat” och ”skamlös” mot Irans tidigare president Hassan Rouhani, vilket tvingade honom att snabbt eskorteras in i en bil och avlägsnas från demonstrationen.

Några dagar tidigare, under fredagsbönens predikan i Teheran, så snart prästen Kazem Seddiqi tog upp frågan om förhandlingar, utbröt regimens hårdföra anhängare med slagorden ”Zarif, försvinn!” – en direkt attack mot regimpresidentens strategiska ställföreträdare Masoud Pezeshkian. Istället för att fördöma utbrottet stödde Seddiqi talkörerna och sade ”Jag bugar mig i ödmjukhet inför vårt folks sublima och ärofulla anda.”

Parlamentsledamoten Hamid Rasaee gav den 10 februari en uttrycklig motivering till dessa orkestrerade attacker och sade: ”Den som talar om att förhandla med USA är både dum och vanhedrande. Eftersom den högste ledaren säger att förhandlingar med USA varken är rationella, intelligenta eller hedervärda. Den som på någon nivå, i någon position, iklädd någon uniform, talar om att förhandla med USA måste kallas dåraktig, vanhedrande och någon utan intellekt eller medvetenhet.”

På samma sätt förstärkte parlamentsledamoten Amir Hossein Saeedi i det iranska parlamentet budskapet och förklarade: ”De som förespråkar förhandlingar med USA är okunniga, dåraktiga och saknar heder.”

Dessförinnan framträdde Hossein Shariatmadari, chefredaktör för tidningen Kayhan, i statlig TV för att fördöma förhandlingar och kallade dem en ”källa till förlust” och likvärdiga med ”kapitulation”. Han sade: ”Gränserna för förhandlingarna är förutbestämda av den andra sidan. När de definierar förhandlingstaket i förväg och sedan bjuder in oss, då bjuder de i själva verket in oss att kapitulera. Detta kallas inte längre för förhandlingar – ingen politisk analys skulle kalla det så …”

Shariatmadari, som de facto är talesman för Khamenei i Kayhan, fortsatte att förstärka doktrinen om ”inga förhandlingar” och sade ”Hans eminens [Khamenei] har talat om förhandlingars skadliga, meningslösa och förödande natur ungefär 24-25 gånger.”

Kärnbudskapet hade dock redan levererats av Khamenei själv fredagen den 7 februari. Han förbjöd uttryckligen all diskussion om förhandlingar inom regimen och förklarade: ”Att förhandla med Amerika har ingen inverkan på lösningen av landets [dvs. regimens] problem – vi måste förstå detta korrekt.” Han tillade: ”Man bör inte förhandla med en sådan regering. Förhandlingar är varken rationella, intelligenta eller hedervärda.”

Bara timmar efter Khameneis beslut upprepade Shariatmadari budskapet i Kayhan och sa: ”De som stämmer det ostämda instrumentet för förhandlingar med Amerika är antingen ’dårar’ eller ’förrädare’ – och i båda fallen är de olämpliga att inneha nyckelpositioner i staten.” Han frågade vidare: ”Till dem som hävdar att de har politisk förståelse – förstår de inte de stora förluster som förhandlingarna med USA innebär?”

Ännu mer talande var reaktionen från Pezeshkian, som bara några veckor tidigare hade varit en av de största förespråkarna för förhandlingar under regimens skenbara presidentval mot Saeed Jalili. Men bara en dag efter att Khamenei hade krossat allt hopp om förhandlingar, ändrade Pezeshkian snabbt uppfattning och sa förläget: ”Igår höll den högste ledaren ett vackert tal!”

Pezeshkian, som har blivit president med Khameneis välsignelse, fortsatte sitt servila lovprisande av både Khomeini och Khamenei och tillade: ”De tror att om de belägrar oss kommer vi att svälta… Men jag är fast övertygad om att vi med styrka kan nå de toppar som har ritats och kartlagts för oss.”

Pezeshkian specificerade inte var dessa ”kartlagda toppar” fanns eller exakt hur han avsåg att nå dem ”med styrka”. Det verkar dock tydligt att Khamenei har fått honom att förstå en sak. Den iranska regimen är i ett bräckligt och dödligt tillstånd. Detta är på grund av kollapsen av regimens regionala inflytande och Assadregimens fall i Syrien. Varje steg mot förhandlingsbordet innebär bara ”kapitulation” – eller, mer rakt på sak, politiskt självmord.