22 februari 2025

Fredagen den 14 februari, efter det brutala mordet på Amir Mohammad Khaleqi, student vid Teherans universitet, uppstod en efterföljande våg av studentprotester. Regimens repressiva krafter försökte skyndsamt att dölja och förvränga fakta kring detta brott och dess tidigare omständigheter. Deras mål var att tysta studenterna och, enligt deras uppfattning, begränsa deras uppror. Studenterna bemötte dock detta förtryckarförsök med slagordet: ”Studenter kommer att dö men kommer aldrig att acceptera skam”.

En student, som avslöjade de begångna brotten och myndigheternas lögner och vilseledning, sade: ”De hävdar att det inte finns någon budget för att installera kameror. Men de har fyllt hela sovsalskomplexet med övervakningskameror. Titta mellan dessa två flaggor – det finns fyra kameror monterade på en enda stolpe. Det finns kameror inne i byggnaderna också. Och vet ni varför? För att de ser oss som hotet, inte rånarna. De ser oss som källan till otrygghet, inte tjuvarna. Det här måste förändras. Om inte ens en persons blodsutgjutelse kan väcka oss och dem. Då kommer ingenting att göra det…” Studenterna skanderade sedan ramsor mot universitetets säkerhetsstyrkor och fortsatte sin sittstrejk och protest sent in på natten med ramsan ”Skam över er! Skäms på er!”

Efter studentprotesterna vid Teherans universitet utfärdade studenter från Amirkabir University of Technology (Tehran Polytechnic) ett solidaritetsuttalande där de förklarade: ”Vi, studenterna vid Amirkabir University of Technology, uttrycker vårt djupaste deltagande med studenterna vid Teherans universitet och fördömer starkt förtrycket av studentprotesterna … Vi varnar myndigheterna för att vi på Amirkabir University of Technology (Tehran Polytechnic) inte kommer att förbli tysta inför denna orättvisa om detta förtryck och denna nonchalans för studenternas rättigheter – särskilt för studenterna vid Teherans universitet – fortsätter. Det akademiska samfundet kommer att stå upp mot sådana oansvariga och förtryckande handlingar och kommer inte att vila förrän studenternas säkerhet och frihet har garanterats.”

Lördagen den 15 februari, på den andra dagen av protesterna vid Teherans universitet, samlades studenterna framför universitetets centralbibliotek för att demonstrera. Med parollen ”Universitetets säkerhet, IRGC – ni är våra mördare” pekade de ut de huvudansvariga bakom detta fall. Studenterna konfronterade också civilklädda agenter som försökte ta sig in i sovsalskomplexet för att undertrycka demonstranterna.

Internationella nyhetsbyråer rapporterade att iranska regimens tjänstemän försöker förhindra en upprepning av de landsomfattande protester som utbröt 2022 efter Mahsa Aminis död och som skakade landet. Universiteten har traditionellt varit protestcentrum i Iran – studenterna spelade en nyckelroll i revolutionen 1979 som störtade shahen, deltog i vågen av demonstrationer mot regeringen 1999 och mer nyligen i proteströrelsen som utlöstes av Aminis död.

Det var också universiteten som gick ut på gatorna efter det blodiga tillslaget mot upproret i november 2019, och som en fortsättning på folkets raseri 2022 avslöjade studenterna [den dåvarande presidenten Ebrahim] Raisi med slagord som ”Raisi, försvinn!” och ”Död åt förtryckaren, oavsett om det är shahen eller ledaren” den 8 oktober 2022. På den 83:e dagen av upproret 2022, den 7 december, höll studenterna motståndets låga vid liv på universiteten med slagord som ”Varken krona eller turban, mullans tid är ute!” och ”För varje död kommer tusen att resa sig!”

Maryam Rajavi, NCRI presidenten, hyllade studentprotesterna och sade ”Salut till studenterna vid Teherans universitet som i protest mot det brutala mordet på en av sina kamrater höjde sina röster med den kraftfulla ramsan ‘En student dör, men accepterar inte förnedring’. Förövarna av denna otrygghet är antingen revolutionsgardet och de förtryckande styrkorna själva, eller resultatet av regimens folkfientliga politik, som prioriterar att behålla makten genom det hårdaste förtrycket, utan hänsyn till folkets säkerhet eller välfärd. Jag uppmanar mina medborgare att stå i solidaritet med de studenter som i dag har förklarat att tystnad inte längre är ett alternativ. Universitetet är verkligen frihetens fästning och måste fullgöra sin historiska roll.”