8 mars, 2025

I samband med internationella kvinnodagen publicerade VK en debattartikel från en fd iranska politska fånge.

De iranska kvinnornas kamp är inte bara en kamp för deras egna rättigheter – det är en kamp för frihet och demokrati, skriver Mehri Emrani, kvinnorätts-och människorättsaktivist samt tidigare politisk fånge.

I Iran förekommer både grova kränkningar av mänskliga rättigheter och statlig terrorism. Jag själv fängslades vid 23 års ålder och släpptes vid 31. Jag satt åtta år i fängelse i mitt hemland för försvar av frihet och demokrati. Den iranska kvinnors kamp mot den prästerliga diktaturens regim har pågått i 46 år och som fortsätter att växa. De iranska kvinnor och flickor har offrat sina liv och betalat det högsta priset i denna frihetskamp. Det som särskiljer den iranska diktaturen från många andra totalitära regimer är dess kvinnofientliga natur. Den iranska lagen diskriminerar kvinnor i grunden.

För att nämna några exempel:

Artikel 115 i konstitutionen: Den högste ledaren och presidenten måste vara ”män” och ”politiska personer”. (Denna artikel utesluter uttryckligen kvinnor från dessa toppositioner).

Artikel 1105 i civillagen: Kvinnor måste ha skriftligt tillstånd från sina män för att få arbeta. (Denna artikel förvägrar i praktiken kvinnor ekonomisk självständighet).

Artikel 1119 i civillagen: Kvinnans rätt till skilsmässa accepteras om det har fastställts i äktenskapsförordet. Kvinnan får vårdnaden om barn endast om denne har inte fyllt 7 år.

Den officiella statistiken för 2023 visar att 70 procent av studenterna inom humaniora är kvinnor. Deras närvaro i den akademiska världen innebär dock inte ett meningsfullt deltagande i beslutsfattande roller.

Inga kvinnliga domare i de högsta domstolarna. Rättsväsendet tillåter inte kvinnor att tjänstgöra som domare i högre domstolar, vilket utestänger dem från en av de mest inflytelserika juridiska rollerna.

Endast 4% av parlamentsplatserna innehas av kvinnor. Även denna minimala representation måste godkännas av väktarrådet. Rådet filtrerar kandidater baserat på lojalitet mot regimen.

Diskriminering i arbetslivet: En kvinna som studerar juridik kan rankas högst i de nationella inträdesproven. Trots det kommer hon i slutändan att få höra att hennes roll i rättssystemet är begränsad till att servera te till manliga domare.

Kvinnor som har doktorsexamen i statsvetenskap får inte undervisa på offentliga universitet. Även om en kvinna blir minister kan hennes make när som helst förbjuda henne att arbeta, enligt artikel 643 i brottsbalken.

Ironiskt nog döms en kvinnlig regimmotståndare lika hårt som en man. Under mullornas styre har tusentals kvinnor fängslats, torterats och avrättats. Det finns många exempel på gravida kvinnor som har avrättats av regimen under åren.

Soraya Abolfathi var den första gravida kvinnan som avrättades i Tabriz fängelset 1982. För två år sen rapporterades att Shahla Abdi, en 20-årig gravid kvinna fått dödsstraff i Urmia fängelset. Asieh Ebrahim-Pour, Leila Abul-Ahrar, Mina Entezari och tiotals fler var gravida när de fördes till galgen. I september 2023 publicerade det iranska nationella motståndsrådet (NCRI) namnen på avrättade kvinnor sedan 2007. Den listan har växt sedan dess.

Maryam Akbari-Monfared är en annan känd kvinna som sitter i arrest sedan 15 år tillbaka utan permission. Hennes fängslande beror på hennes fredliga krav på rättvisa, särskilt de massavrättningar som ägde rum i Iran 1988 som krävde flera av hennes familjemedlemmars liv. Som trebarnsmor har hon utstått omänsklig behandling, isolering och förnekande av grundläggande rättigheter. Allt det här har gjort henne till en symbol för motståndskraft och mod.

Nu väntar ytterligare två kurdiska kvinnor Pakhshan Azizi och Warisha Moradi, på att deras dödsdomar verkställs.

Med allt detta är det inte förvånande att kvinnor är i framkanten av kampen mot regimen. Den unga generationens kvinnor är fanbärare till den omvälvande förändring som är i horisonten. Men för att uppnå ett regimskifte bör Sverige aktivt stödja frihetskampen och kvinnorna i Iran. Hittills har inga fördömanden eller verkningslösa resolutioner haft någon effekt.

Vad Sverige kan göra:

Terrorklassa IRGC i EU: För nästan två år sedan röstade en enig Riksdag för att klassa det iranska revolutionsgardet (IRGC) som en terrororganisation. Men sedan dess har ingenting hänt. IRGC och Basij-milisen är ansvariga för förtrycket av kvinnor. Hur länge ska vi vänta?

Bojkotta den iranska regimen och utvisa dess agenter och diplomater som agerar som terrorister. Villkora alla kontakter med regimen till att de avslutar med tortyr och avrättningar samt friger alla politiska fångar. Erkänna iraniernas rätt att störta regimen, enligt den allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter, och ersätta den med en sekulär demokratisk republik.

De iranska kvinnornas kamp är inte bara en kamp för deras egna rättigheter – det är en kamp för frihet och demokrati.