11 mars, 2025

Irans allt värre vattenkris fortsätter att väcka oro bland både tjänstemän, experter och medborgare. Med 57% av landets dammar nästan tomma och en ökande landsänkning i Teheran utgör krisen allvarliga risker för infrastruktur, jordbruk och det dagliga livet. Situationen har lett till en växande frustration bland allmänheten, eftersom regeringens vanskötsel och miljöfaktorer förvärrar vattenbristen.

Mehdi Pirhadi, ledamot i Teherans kommunfullmäktige, avslöjade nyligen att ett hemligstämplat brev hade skickats till ledarna för Irans tre grenar av regeringen, där man varnade för allvarliga marksättningar i huvudstaden. Teheran, där det bor över 15 miljoner människor, upplever en årlig landsänkning på 31 centimeter, en takt som kan leda till betydande strukturella risker över tid.

Pirhadi lyfte fram de potentiella konsekvenserna: ”Om sättningarna fortsätter i den här takten kan infrastrukturen – inklusive vägar, byggnader och underjordiska ledningar – ställas inför allvarliga utmaningar.” Experter varnar för att ytterligare försummelse kan leda till ökande reparationskostnader och störningar i viktiga tjänster.

Irans vattenkris sträcker sig bortom huvudstaden. I provinsen Norra Khorasan är 77 procent av dammarna tomma och nederbörden har minskat med 37 procent jämfört med förra året. I hela landet har nederbörden minskat med 33%, vilket bidrar till vattenbrist som påverkar både stads- och landsbygdssamhällen.

Tjänstemän från Iran Water Resources Management Company har noterat att fortsatta minskningar av reservoarnivåerna kan leda till vattenransonering i vissa områden. Dammar som försörjer Teheran – som Lar, Latiyan, Mamloo och Karaj – har rapporterat betydligt lägre vattennivåer, vilket väcker oro över den framtida vattentillgången.

Medan myndigheterna anger torka och klimatförändringar som de främsta faktorerna, har miljöexperter pekat på att frågor som överdrivet grundvattenuttag, ineffektiv vattenanvändning inom jordbruket och föråldrad infrastruktur bidrar till krisen. Rapporter om vattenavbrott och minskat tryck i Teheran och andra städer har ytterligare ökat allmänhetens oro över regeringens hantering av vattenresurserna.

Vattenbrist kan bidra till sociala och ekonomiska spänningar. Under de senaste åren har protester mot vattenhanteringen i provinser som Khuzestan och Isfahan visat på risken för oroligheter när samhällen står inför långvarig vattenbrist. Den iranska regimens misslyckande med att prioritera en hållbar vattenpolitik, dess historia av korrupta infrastrukturprojekt och bristen på transparens i resurshanteringen har fördjupat krisen.

Iran blir alltmer utsatt för oroligheter i takt med att miljöförstöring och ekonomiska svårigheter sammanfaller. Regimens misslyckande med att ta itu med dessa systemfrågor underblåser allmänhetens förbittring, och vattenbristen sällar sig nu till listan över missförhållanden som driver medborgarna att protestera. I slutändan kommer en kris som hotar folkets överlevnad oundvikligen att hota själva regimens överlevnad.