12 mars, 2025

Larmklockorna om ”vattenkrisen i Teheran” ringer med öronbedövande ljud – så mycket att till och med regimens ledare och statskontrollerade medier har tvingats erkänna delar av den hotande megakrisen.

En rubrik lyder: ”Faran lurar för invånarna i Teheran” (Khabar Online), medan en annan lyder ”Vattenbristen i Teheran är allvarlig” (Fararu). En annan varnar: ”Teherans vattenförhållanden har blivit röda” (Shargh), och ytterligare en går bortom ’rött’ och förklarar: ”Teheran på randen till torka” (Etemad).

Regimens biträdande energiminister uppgav söndagen den 9 mars att den största krisen i Teheran är vattenfrågan. ”Trafik- och luftföroreningar kan lösas, men inte vatten.”

Han tillade: ”Vi har nästan 20 miljoner människor i den här regionen som är beroende av Latian-, Karaj-, Lar- och Taleqan-dammarna. Om man ser till tillståndet för dessa dammar är vattenkrisen i huvudstaden djupt oroande. Om denna situation fortsätter under sommaren kommer det att leda till allvarliga obalanser och risk för vattenavbrott. Teheran, Isfahan och Qom befinner sig i en mer kritisk situation än andra delar av landet.”

Den 10 mars publicerade den statliga nyhetsbyrån ISNA en artikel med rubriken ”The Bitter Reality of Tehran’s Water Shortage”, där Issa Bozorgzadeh, talesman för vattenindustrin, varnade för att om den nuvarande trenden fortsätter kommer Teherans ytvattenresurser att gå förlorade.

Bilder som cirkulerar på sociala medier visar hur Latian-dammen reducerats till en smal bäck i den torra bädden av en massiv reservoar. Den statligt anslutna webbplatsen Entekhab rapporterade den 9 mars: ”Torkan har nått Latian-dammen.” Av dammens totala kapacitet på 95 miljoner kubikmeter innehåller endast 9 miljoner kubikmeter vatten. Med andra ord är endast ca 9% av dammens reservoar full, medan ca 91% är tom.

Situationen vid Karaj-dammen är ännu värre. Bilder visar de höga väggarna i en gammal damm, med endast en liten vattensamling vid basen. Den statliga tidningen Etemad rapporterar: ”Karaj-dammen är på väg att bli helt torrlagd.” Ytterligare avslöjanden visar hur allvarlig katastrofen är: ”Karaj-dammen innehåller endast 8% av sin totala vattenkapacitet!” (Chand Sanieh). Chefen för vattenresursstudier vid Alborz Regional Water Company säger dock att situationen är ännu mer allvarlig och erkänner: ”Karaj-dammen är nästan tom och rymmer för närvarande 55% mindre vatten än förra året” (Rajhan Sezavar).

Mehdi Pirhadi, medlem i Teherans kommunfullmäktige, avslöjade att ett konfidentiellt brev har skickats till cheferna för regimens tre grenar angående krisen. Han sade följande: ”Dessa brev handlar om marksättningar i Teheranprovinsen. Med en befolkning på över 15 miljoner och en täthet som är ungefär 19 gånger högre än i resten av landet, står Teheran inför både en allvarlig vattenkris och marksättningar.”

Regimens tjänstemän är naturligtvis väl medvetna om denna kris, vilket gör ett konfidentiellt brev onödigt. De är särskilt medvetna om den obalanskris – i synnerhet vattenkrisen – som förväntas visa sig från och med våren och som till och med kan överträffa megakrisen med strömavbrott. Deras oro är dock inte teknisk utan säkerhetsrelaterad, vilket framgår av en rubrik nyligen från den statliga webbplatsen Asr Iran: ”Irans obalansbomb!”