Den 24 mars 2025 utförde Hamid Noury, en av gärningsmännen i massakern på mer än 30 000 iranska politiska fångar sommaren 1988, en föraktlig handling genom att bege sig till Behesht-e Zahra, Teherans största kyrkogård, och ägna sig åt skryt och svammel i sektion 92.
Avdelning 92 på Behesht-e Zahra-kyrkogården, som denna skränande hantlangare valde för sin uppvisning, är en plats där några av de icke namngivna avrättade medlemmarna i Folkets mojahedin i Iran (PMOI/MEK) och frihetskämpar, inklusive offer för 1988 års massaker, är begravda. Valet av denna plats är ingen tillfällighet. Noury och hans medbrottslingar i regimgrundaren Ruhollah Khomeinis ”Dödskommission” 1988 skickade hastigt många av dessa hjältar till galgen. Denna hantlangares närvaro på denna plats och hans oförskämdhet mot de massakrerade offren har endast möjliggjorts av västländernas eftergiftspolitik, som belönar brottslingar i stället för att skipa rättvisa.
Han kallade skamlöst dessa oförglömliga och stolta hjältar i Irans nutidshistoria för ”brottslingar” och ”terrorister”. Denne hantlangare, som dömdes till livstids fängelse för ”brott mot mänskligheten” av en domstol i Sverige men som överlämnades till regimen i en skamlig uppgörelse, hotade PMOI/MEK:s medlemmar och sade: ”Er plats var också här, men ni flydde utomlands”.
Det bör erinras om att denne hantlangare, som är på flykt undan rättvisan, befordrades från fångvaktare till biträdande åklagare på grund av sitt aktiva deltagande i trakasserier och tortyr av fångar. Hans uppdrag var i Gohardasht- och Evinfängelserna, där han arbetade under Mohammad Moghiseh (även känd som Nasserian). Under massakern på fångar sommaren 1988 samarbetade han med Dödskommissionen. Han eskorterade fångar – efter att dödsdomar utfärdats av Hossein Ali Nayeri, Mostafa Pourmohammadi och Ebrahim Raisi (som senare blev regimens president) – till ”Dödskorridoren” och därifrån till avrättningsplatsen i fängelsets Hosseiniyeh (en sal som används för religiösa ceremonier). Han blev biträdande åklagare vid Evin 1989. Enligt vittnesmål från PMOI/MEK-fångar hånade han upprepade gånger Mojahedin-medlemmarna i Dödskorridoren och sade: ”Det är Mojahedins upprepade Ashura, skynda er!”
Hamid Noury dömdes till livstids fängelse av en domstol i Sverige i juli 2022. Domen kom efter en två och ett halvt år lång rättegång som baserades på dokumenterade bevis och vittnesmål från dussintals politiska fångar. I juni 2024, efter en skamlig utväxling mellan den religiösa fascism som styr Iran och den svenska regeringen, släpptes han dock och återvände till Iran. Denna åtgärd, som var resultatet av en eftergiftspolitik gentemot den kriminella regim som styr Iran, utlöste en våg av ilska och protester bland frihetsälskande iranier både i och utanför landet.
Frigivningen av Noury var ett svek mot rättvisan och de mänskliga rättigheterna och gav carte blanche till brottslingar som är inblandade i folkmord och brott mot mänskligheten och signalerade att de kan undkomma straff genom gisslantagande och utpressning.
Underrättelseministeriets (MOIS) plan från första början av Nourys arrestering och rättegång var att säkra hans frigivning genom iscensatta händelser som involverade dess agenter och legosoldater. Men vittnesmålen från trogna före detta fångar och PMOI/MEK-medlemmar bosatta i Ashraf 3, tillsammans med över två års kontinuerliga demonstrationer av frihetsälskande iranier, rättssökande familjer och anhängare av iranska motståndsrörelsen utanför Stockholms tingsrätt, ledde till att rättegången mot denne förövare av folkmord och brott mot mänskligheten fortsatte.
Efter 90 rättegångssessioner i Stockholms tingsrätt dömdes han till livstids fängelse. Enligt domstolens beslut skulle han efter avtjänat straff (i praktiken 25 år enligt svensk lag) också utvisas från Sverige och för alltid förbjudas att återvända. Denna dom hade fastställts av appellationsdomstolen.
Frigivningen av denna hantlangare från det svenska fängelset utgjorde ett brott mot Sveriges internationella åtaganden, visade bristande respekt för de svenska domstolarna, domarna och åklagarna, och bortsåg från åsikterna hos alla hedervärda personer som krävde, och fortsätter att kräva, åtal och straff för hjärnorna bakom och förövarna av 1988 års massaker.
Även om de länder som ingår avtal och samarbetar med mullornas regim är de slutliga förlorarna, måste det understrykas att kostnaden för detta pragmatiska vinstdrivande och hatiska dubbelspel betalas av Irans folk och motståndsrörelse med deras liv och blod.
Denna hantlangares svammel över gravarna till det iranska folkets hjältar är en dolkstöt i hjärtat av de mänskliga rättigheterna och till de sörjande familjer som sedan massakern sommaren 1988 fortfarande inte har några spår av sina älskade barns gravar.
Uppgörelsen och frisläppandet av de hantlangare som var inblandade i massakern är ett flagrant och förolämpande hån mot alla offer och massakrerade individer genom historien. Det sänder budskapet att man kan begå brott mot mänskligheten och folkmord och förbli immun mot straff.
Amnesty International skrev, efter att ha släppt klippet på hantlangaren Hamid Noury:
”Mitt i en kris av straffrihet i Iran utgör en chockerande video av den tidigare iranske fängelsechefen Hamid Nouri – dömd till livstids fängelse av en svensk domstol för sin roll i 1988 års fängelsemassakrer – ytterligare ett slag mot överlevande och anhöriga till offren som fortfarande väntar på rättvisa.”
Amnesty International skrev också:
”Denna video är ytterligare ett bevis på att fångutväxlingen uppmuntrar iranska myndigheter att begå ytterligare brott mot internationell rätt utan rädsla för konsekvenser och undergräver rätten till rättvisa, sanning och gottgörelse för överlevande och offrens familjer.”
1988 Massakern Anhörigas Samfund (1988MAS) 