Prästerskapets diktatur i Iran genomför en sofistikerad underrättelseoperation i flera led som är utformad för att tränga in i demokratiska samhällen, utnyttja humanitära asylsystem och systematiskt förtala, avhumanisera och neutralisera den huvudsakliga organiserade oppositionen, särskilt Folkets Mojahedin i Iran (PMOI/MEK). Nya avslöjanden från Sverige visar hur regimens agenter, under täckmantel av asyl och religiös konvertering, orkestrerar psykologiska operationer, hot och påverkanskampanjer, vilket äventyrar både den iranska diasporan och den nationella säkerheten i värdländerna.

Bakgrund:
MEK, som förlorat tiotusentals av sina medlemmar under Irans brutala förtryck – genom exekutionsplutoner, tortyrkammare och massavrättningar – blev en symbol för många iranier som sökte politisk asyl i väst. Organisationen har spelat en avgörande roll för att avslöja regimens brott mot de mänskliga rättigheterna, vilket har kulminerat i mer än 70 fördömanden av FN:s generalförsamling. Med tanke på detta arv manipulerar Teheran nu dess ryktbarhet mot den bredare iranska exilgemenskapen genom att använda agenter för att associera äkta asylsökande med fabricerad extremism.

Två personer, Mohammad Heidari och Shayan Tousynezhad, presenterade sig inledningsvis som förföljda kristna konvertiter för att få asyl i Sverige. Efterföljande utredningar, som bekräftades av Dokus detaljerade rapportering, avslöjade deras djupa förvecklingar med iranska underrättelsenätverk. Deras agerande illustrerar Teherans bredare strategi att bädda in agenter i exilsamhällen för att spionera, skrämmas, manipulera den offentliga debatten och misskreditera det iranska motståndet.

Fallanalys:

Heidari och Tousynezhad verkade samtidigt under dubbla identiteter. Offentligt visade de tydliga tecken på kristen tro och vann sympati och stöd från svenska institutioner och samhällen. Privat drev de regimvänliga propagandakampanjer via sociala medier, hyllade dödade medlemmar av Iranska revolutionsgardet (IRGC), dödshotade politiska dissidenter och organiserade protester mot MEK utanför svenska domstolar under den uppmärksammade rättegången mot Hamid Noury, en tidigare iransk tjänsteman som dömts för brott mot mänskligheten.

Deras aktiviteter var inte isolerade. De samarbetade med ”Be Ma Bepayvand”-nätverket, som finansierades och styrdes från Teheran, och förstärkte berättelser genom Habilian Association – en frivilligorganisation knuten till Irans underrättelseministerium och IRGC:s underrättelseenheter. Deras innehåll speglade konsekvent den officiella regimens retorik, utpekade iranska dissidenter som fiender och legitimerade terrorhandlingar.

Kränkning av asylstatus:

En av de allvarligaste kränkningarna som avslöjats är det faktum att dessa personer, efter att ha hävdat att de utsatts för livshotande förföljelse av iranska myndigheter, frivilligt återvänt till Iran. Denna åtgärd strider direkt mot den grundläggande förutsättningen för politisk asyl, som kräver att återvändande till hemlandet är omöjligt på grund av trovärdig rädsla för förföljelse.

I Doku-rapporten anges följande: ”Vi har sedan dess misstänkt att han [Mohammad Heidari] är tillbaka i Iran; enligt de uppgifter vi fått utvisade Säkerhetspolisen familjen under en dramatisk natt för flera månader sedan. När vi talade över en sprakande linje bekräftade han att han nu befinner sig i Iran.”

Att bekräfta Mohammad Heidaris verkliga identitet är svårt. Medan det svenska folkbokföringsregistret listar honom som Mohammad Heidari, hittade Doku fyra olika namnvariationer i Migrationsverkets register. På Facebook uppträder han som ”Heidari Behnam”, och andra källor hänvisar till honom som ”Behnam Haidari” eller ”Behnam Hidari”. Han använde också e-postadressen ”behnam.himan” när han ansökte om studiemedel.

Dessutom Shayan Tousynezhad: ”Efter att hovrätten fastställt Hamid Nourys livstidsstraff i slutet av 2023 reste Shayan Tousynezhad till Iran. Där deltog han i en sammankomst på ett universitet i Teheran tillsammans med Hamid Nourys son och en dokumentärfilmare med koppling till regimens högsta ledning.”

Dessa erkännanden ifrågasätter inte bara de ursprungliga asylansökningarna utan ger också materiella bevis för dubbelarbete och direkt samarbete med regimelement. Asylregelverket bygger på principen att återvändande till ursprungslandet är oförenligt med personlig säkerhet. Deras återinträde avslöjar ett beräknat missbruk av demokratiska humanitära system.

Den iranska regimens strategiska mål:

1. Avhumanisering av oliktänkande: Genom att framställa MEK-medlemmar i exil som ”terrorister” och ”Irans fiender” strävar operatörerna efter att isolera dem socialt och politiskt.
2. Psykologiska operationer: Regimen försöker skapa ett klimat av rädsla bland diasporan genom riktade hot, desinformation och våldsamma skrämselåtgärder.
3. Narrativ krigföring: Iran producerar systematiskt innehåll som legitimerar dess tillslag, både för att förvirra den internationella publiken och försvaga den politiska viljan till sanktioner eller påtryckningar.
4. Underrättelseinhämtning: Inbäddade agenter samlar in information om exilaktivister, deras nätverk och deras sårbarheter.
5. Påverkansoperationer: Genom att infiltrera religiösa och medborgerliga organisationer undergräver regimen förtroendet för demokratiska samhällen och utnyttjar asyllagstiftningen som ett skydd mot upptäckt.

Bevisade mönster av medbrottslighet:

Historiskt sett har dussintals dokumenterade fall visat att individer eller grupper som ägnat oproportionerliga resurser åt att attackera MEK, snarare än att konfrontera regimen själv, oavsiktligt eller avsiktligt har främjat Teherans mål. Bevis avslöjar ofta att sådana handlingar korrelerar starkt med regimens psykologiska operationer och i många fall har avslöjat direkt samarbete med iranska underrättelsestrukturer.

Iranska regimens användning av asylförfaranden som vapen och infiltration av exilsamhällen illustrerar ett djupgående och medvetet hot mot både mänskliga rättigheter och nationell säkerhet i demokratiska länder. Det mönster enligt vilket vissa agenter ägnar sig åt obevekliga attacker mot regimens främsta oppositionsgrupp, samtidigt som de underlåter att motsätta sig regimens brott, är ingen tillfällighet. Det är en taktik. Att förstå och ta itu med detta fenomen är avgörande för att bevara asylskyddets integritet, försvara demokratiska samhällen och stå på förtryckets sida.