En av de hetaste frågorna i Irans politiska och religiösa kretsar i dessa dagar är frågan om förhandlingar med USA. Detta ämne har blivit en förevändning för bedrägeri och populism av regimens präster som delar exploaterande intressen med det politiska etablissemanget. Tänk på dessa motsägelsefulla exempel som kopplar förhandlingar till Koranen:
Nyhetsbyrån Borna, 3 mars 2025: Ahmad Alamolhoda, ledare för fredagsbönen i Mashhad: ”Ledaren ansåg att förhandlingarna med USA var omotiverade, baserat på resonemang och referenser i Koranen.”
Ahmad Khatami, predikan vid fredagsbönen den 18 april: ”Förhandlingar är påbjudna av Koranen.”
Ledaren för fredagsbönen i Tabriz: ”Att undvika förhandlingar med USA är ett påbud i Koranen!”

Religion som verktyg och knep för att tjäna pengar

Bedrägeri innebär att man använder religiösa verktyg för att lura människor och förvränga verkligheten.
Dessa motsägelsefulla uttalanden från regimens präster om förhandlingar är bevis på det bedrägeri och den populism som är förhärskande i Irans politisk-religiösa maktstruktur, särskilt bland statsstödda präster. Deras retorik är full av politiska och religiösa manövrer som syftar till att bevara makten och deras gemensamma intressen med det styrande systemet – i syfte att stärka dess grundvalar och säkerställa plundring och parasitism.

Exempel på bedrägeri

En form av religiöst bedrägeri är prästerskapets förolämpningar mot kvinnor och olika samhällsgrupper. Präster som påstår sig vara religionens väktare använder just detta bedrägeri för att inte bara förnedra kvinnor utan också för att förneka deras självständiga identitet och rättfärdiga deras utnyttjande med religiösa argument.
Regimens präster använder begreppet Velayat-e Faghih (juristens förmyndarskap) som ett religiöst rättfärdigande för att rentvå och skriva om sin politik mot mänskliga rättigheter till förmån för regimen.
Ett annat exempel på prästerskapets bedrägeri är stämplingen av oliktänkande eller oppositionsgrupper som Folkets Mojahedin i Iran (PMOI/MEK) som ”hycklare” och ”otrogna”. Med sådana bedrägliga etiketter stämplar de statsstödda prästerna all strävan efter frihet, yttrandefrihet, motstånd mot regimen eller avslöjande av dess övergrepp som ”kätteri”, ”hyckleri” och handlingar av ”nationens och religionens fiender”.
Ett annat exempel på regimens prästerskapets vulgära demagogi är att utfärda dekret om plundring och avrättning av fångar och tillskriva Gud sådana domar. Detta trick används enbart för att bevara regimen, och de senaste fyrtiosex åren har visat att Irans prästerskaps rättsväsende saknar all rättslig eller juridisk grund – det är bara en religiös arm för regimens högste ledare Ali Khamenei för förtryck och plundring.

Sambandet mellan statsreligion och exploatering

Det är uppenbart i analysen av prästerskapets politik – till exempel förhandlingsfrågan som nämndes tidigare – att ett viktigt återkommande inslag i uttalanden och beteenden från regimens höga tjänstemän är den nära kopplingen mellan religiös retorik och exploateringsintressen. Genom just detta religiösa bedrägeri förstör de folkets liv, plundrar dem och rättfärdigar det hela genom att hävda att ödet bestäms av Gud. Dessa individer försöker ständigt stå emot folket och förvränger verkligheten för att passa deras egna exploateringsintressen.

Men verkligheten…
Utöver att presentera och analysera exempel på prästerskapets bedrägeri, är den obestridliga verkligheten att de flesta iranier, baserat på en rikedom av levd erfarenhet, inte längre ger ett uns av trovärdighet till prästerskapets religiösa och politiska demagogi. Denna majoritet har lämnat mullornas regim bakom sig och strävar efter och strävar efter ett snabbt fall för alla symboler för bedrägeri, parasitism och tyranni.