Som en viktig signal om stöd för iranska folkets långa kamp för frihet och demokrati har USA:s representanthus, med en överlägsen tvåpartistämma, antagit H.Res. 166, en resolution som inte bara uttrycker stöd ”för iranska folkets önskan om en demokratisk, sekulär och kärnvapenfri republik Iran” utan också otvetydigt fördömer ”iranska regimens terrorism, regionala proxykrig och interna förtryck”.
Denna viktiga lagstiftningsåtgärd, som stöds av 220 representanter från båda de stora politiska partierna, understryker ett växande samförstånd i Washington som erkänner legitimiteten i det iranska folkets strävan efter grundläggande förändring och genomförbarheten i det demokratiska alternativ som presenteras av den iranska motståndsrörelsen.
Ett kraftfullt tvåpartimandat återspeglar en växande internationell samsyn
Det breda stödet för H.Res. 166 inom den amerikanska kongressen är ett bevis på den obestridliga verkligheten av den iranska regimens destruktiva natur och rättvisan i det iranska folkets sak. Det faktum att 220 kongressledamöter, vilket utgör en klar majoritet, har medsponsrat denna resolution sänder ett otvetydigt budskap: stöd för ett fritt Iran överskrider partipolitiska skiljelinjer och ses alltmer som en hörnsten i en sund utrikespolitik.
Resolutionen introducerades och stöddes av en formidabel grupp lagstiftare, inklusive 11 ordförande i representanthusets utskott, demokratiska ledare i 6 utskott, ordförande i 45 underutskott och ett betydande antal medlemmar från viktiga organ som utrikesutskottet (21 medlemmar), försvarsutskottet (32 medlemmar), anslagsutskottet (30 medlemmar) och underrättelseutskottet (14 medlemmar).
Ett sådant stöd på hög nivå från personer som utformar USA:s politik för nationell säkerhet, utrikesrelationer och finansiella frågor tyder på ett djupt och seriöst engagemang för de principer som beskrivs i resolutionen. Det signalerar ett erkännande av att den teokratiska regimen i Teheran är, som det står i resolutionen, ”källan till terrorism och krigshets i Mellanösternregionen”.
Ett eko av det iranska folkets rop: En republik fri från all diktatur
H.Res. 166 resonerar kraftfullt med de krav som det iranska folket har formulerat under successiva landsomfattande uppror, särskilt de under 2018, 2019 och 2022. Dessa protester, ”främst ledda av kvinnor och ungdomar”, har visat ett otvetydigt förkastande av den styrande teokratin. Avgörande är att resolutionen erkänner att det iranska folket har ”förkastat monarkisk diktatur och krävt en republik baserad på demokrati och pluralism”. Detta uttryckliga avståndstagande från alla former av auktoritärt styre – vare sig det är det nuvarande religiösa tyranniet eller en återgång till ett misskrediterat monarkiskt förflutet – är en central grundsats i det iranska motståndet och återspeglar miljontals människors verkliga strävanden.
Resolutionen bekräftar att ”det iranska folket har berövats sina grundläggande friheter, varför de motsätter sig alla former av auktoritärt styre, förkastar monarkisk diktatur och religiös tyranni, vilket framgår av deras protestslogans, och strävar efter att bestämma sitt öde, baserat på deras röster, som det enda kriteriet för politisk legitimitet”. Detta språkbruk bekräftar direkt kärnbudskapet hos demonstranterna som kräver en republik baserad på folkets suveränitet, inte en shahs eller en högsta ledares godtyckliga styre.
Stöd till ett livskraftigt demokratiskt alternativ: Tio-punktsplanen
H.Res. 166 stannar inte vid att fördöma regimen eller stödja strävanden i abstrakta termer. Den tar det avgörande steget att erkänna en konkret väg framåt genom att ”stödja den iranska oppositionen och tiopunktsplanen för Irans framtid, som är i linje med demokratiska värderingar och säkerställer en demokratisk, sekulär, fredlig och icke-kärnvapenbaserad republik för Irans framtid”. Denna tiopunktsplan, som formulerats av Maryam Rajavi, tillträdande ordförande för Iranska nationella motståndsrådet (NCRI), erbjuder en omfattande färdplan för ett Iran efter demokratins fall.
Resolutionen lyfter fram det omfattande internationella stöd som denna plan redan har fått och noterar att ”över 4 000 parlamentariker världen över, inklusive 243 partilösa ledamöter i kongressen, majoriteten av 33 lagstiftande församlingar, främst i Europa, och över 130 tidigare världsledare och 80 nobelpristagare har stött Maryam Rajavis tiopunktsplan”.
Planen förespråkar ”allmän rösträtt, fria val, marknadsekonomi och åtskillnad mellan religion och stat samt jämställdhet mellan könen, religioner och etniska grupper, en utrikespolitik som bygger på fredlig samexistens, fred i Mellanöstern och ett Iran utan kärnvapen”. Det amerikanska representanthusets formella erkännande av och stöd för denna plan ger ytterligare internationell legitimitet åt NCRI som det främsta demokratiska alternativet till den styrande diktaturen.
Säkra den iranska motståndsrörelsen: Skyddar Ashraf 3
H.Res. 166 understryker ytterligare sitt engagemang för den organiserade iranska oppositionen och tar direkt upp det kritiska behovet av säkerhet och rättigheter för de iranska politiska flyktingar som bor i Ashraf 3 i Albanien. Resolutionen uppmanar uttryckligen ”USA:s regering att, i samarbete med vår allierade Albanien, säkerställa ett fullständigt skydd för de iranska politiska flyktingarna i Ashraf 3 i Albanien mot iranska regimens fortsatta ansträngningar att rikta in sig på oliktänkande utomlands.” Resolutionen erkänner att många av de över 900 invånarna är tidigare politiska fångar och viktiga vittnen till regimens avskyvärda brott, inklusive 1988 års massaker på upp till 30.000 politiska fångar, och insisterar på att de måste ”åtnjuta alla rättigheter som anges i Genèvekonventionen 1951 och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, inklusive rätten till liv, frihet och säkerhet, skydd av egendom samt yttrande- och mötesfrihet.”
Detta tydliga direktiv för skydd är avgörande för att skydda dem som modigt har stått upp mot regimen och vars vittnesmål är avgörande för framtida internationellt ansvarsutkrävande och rättvisa.
Ett tydligt budskap: Eftergift har misslyckats, stöd folkets vilja
Resolutionen fungerar som en skarp anklagelse mot tidigare eftergiftspolitik och säger otvetydigt att ”västländernas ansträngningar under de senaste 45 åren för att ändra regimens beteende har misslyckats”. Istället hävdas att ”den ultimata lösningen för att få slut på den iranska regimens hot är upprättandet av en sekulär, demokratisk och pluralistisk republik av det iranska folket och motståndet”. Detta är ett viktigt erkännande av att interna förändringar, drivna av det iranska folket och dess organiserade motståndsrörelse, är den enda framkomliga vägen till fred och stabilitet i Iran och regionen i stort.
Genom att fördöma regimens ”krigshets i Mellanöstern, som är en viktig källa till terrorism och regional instabilitet” och kräva att den upphör, och genom att bekräfta att ”tillmötesgåendet av iranska demonstranters krav på grundläggande förändringar i Iran bidrar till fredlig samexistens mellan grannländerna och förbättrar den regionala och globala säkerheten”, anpassar H.Res. 166 USA:s politik till frihetens sak i Iran.
Antagandet av H.Res. 166 är en kraftfull bekräftelse på NCRI:s decennielånga kamp för en demokratisk, sekulär och kärnvapenfri republik. Denna betydelsefulla resolution bör galvanisera ytterligare internationella åtgärder för att hålla den kriminella regimen i Teheran ansvarig och stödja det iranska folket i deras strävan att återta sitt land.
1988 Massakern Anhörigas Samfund (1988MAS) 