Iran brottas med en allvarlig sjuksköterskekris som kännetecknas av akut personalbrist, otillräcklig ersättning, förtryckande arbetsvillkor och en växande emigrationsvåg. Denna mångfacetterade nödsituation äventyrar inte bara sjuksköterskornas välbefinnande utan hotar också integriteten i hela landets sjukvårdssystem.
Trots upprepade löften om reformer har inte mycket gjorts för att komma till rätta med den allt djupare krisen. Sjuksköterskor över hela landet rapporterar om utbrändhet, känslomässig stress och i vissa tragiska fall självmord. Många drivs att lämna yrket eller emigrera för att söka bättre villkor utomlands. Resultatet är ett försämrat system som kämpar för att leverera adekvat vård till patienterna.
Intimidering och våld i samband med krav på reformer
Mohammad Sharifi Moghadam, generalsekreterare för Nurses’ House och chef för sjuksköterskornas sekretariat, har talat om den fientliga miljö som många sjuksköterskor möter när de framför sina krav. ”Vissa sjuksköterskor kallas till möten och utsätts för påtryckningar bara för att de deltar i fackliga sammankomster”, säger han. ”Makthavarna tror att de kan lösa problemet genom skrämsel och hot, men grundorsaken är en intressekonflikt som finns hos en grupp som har inflytande och auktoritet.”
Han lyfte fram dagliga fall av förnedring, hot och till och med fysiskt våld mot sjuksköterskor. I ett alarmerande fall misshandlades en sjuksköterska så svårt att hennes näsa bröts och hennes ansikte skadades – men gärningsmannen, som var polis, fick inga konsekvenser.
Sharifi Moghadam betonade att sjuksköterskornas krav – som rättvisa löner, införande av lagen om vårdavgifter och förbättrade arbetsvillkor – inte har tillgodosetts på flera år. ”Det här är legitima rättigheter, inte privilegier. Att tysta våra röster med hot fördjupar bara krisen”, säger han och uppmanar tillsynsmyndigheterna att utreda övergrepp och skydda sjuksköterskorna från godtycklig behandling.
Bristen på sjuksköterskor når farliga nivåer
Siffrorna avslöjar den krassa verkligheten. I Iran är antalet sjuksköterskor per sjukhussäng bara 0,9 – långt under den globala standarden på 2,5. I vissa regioner sjunker kvoten till 0,6. Denna kritiska brist har lett till att hela sjukhusavdelningar har stängts och att befintlig personal har tvingats arbeta påfrestande övertidstimmar för en mager lön.
Ahmad Nejatian, chef för Nursing System Organization, har upprepade gånger krävt att regeringen ska ingripa. I tv-programmet ”Health Watch” varnade han för att bristen har nått en farlig brytpunkt. ”Myndigheter som Planerings- och budgetorganisationen och Arbetsmarknadsorganisationen misslyckas med att samarbeta”, sade han. ”Inte ens sjuksköterskor som tjänstgjorde under COVID-19-krisen har officiellt anställts.”
Nejatian tillade att medan cirka 12 000 sjuksköterskor utbildas varje år har färre än 10 000 anställts under de senaste fyra åren. Varje år lämnar cirka 1 800 sjuksköterskor det offentliga sjukvårdssystemet, och många emigrerar på grund av brist på möjligheter och stöd i hemlandet.
Sharifi Moghadam upprepade denna oro och varnade för att bristen på sjuksköterskor kostar liv. ”Över 3 000 sjuksköterskor emigrerar varje år, men hälsoministeriet ersätter dem inte ens med nyanställda”, säger han.
Ett upprop för omedelbara åtgärder
Sjukvårdspersonal och analytiker är eniga i sin bedömning: brådskande åtgärder måste vidtas för att rekrytera och behålla vårdpersonal. Utan en robust sjuksköterskekår kommer kvaliteten på sjukvården i Iran att fortsätta att försämras, vilket innebär en allvarlig risk för patientsäkerheten och folkhälsan.
Sjuksköterskornas sekretariat har utfärdat ett tydligt budskap: den enda hållbara lösningen ligger i att verkligen lyssna på sjuksköterskornas röster och vidta meningsfulla åtgärder för att tillgodose deras krav. Fram till dess kommer Irans sjukvårdssystem att förbli farligt underbemannat – och alltmer sårbart.
1988 Massakern Anhörigas Samfund (1988MAS) 