Uppmaningar om att klassa den iranska revolutionsgardet (IRGC) som en terroristorganisation får ett aldrig tidigare skådat internationellt genomslag, i takt med att regeringar i Europa och Nord- och Sydamerika närmar sig formella åtgärder mot regimens mäktigaste militära och ideologiska gren.
Den 27 maj sade Danmarks utrikesminister Lars Løkke Rasmussen till sitt lands parlament att IRGC:s agerande – både i Iran och i Mellanöstern – motiverar att organisationen sätts upp på EU:s svarta lista över terroristorganisationer. ”Detta inkluderar deras våldsamma och helt oacceptabla beteende när det gäller att undertrycka det iranska folket”, sade Rasmussen och hänvisade till IRGC:s brutala roll i att kväsa de landsomfattande protesterna 2022 efter Mahsa Aminis död i moralpolisens förvar. Han nämnde också IRGC:s pågående stöd till terroristgrupper som Hizbollah, Houthierna och Syriens Assadregim.
Det danska parlamentet granskar nu ett formellt lagförslag som skulle få EU att vidta beslutsamma åtgärder mot IRGC.
Bara några dagar tidigare hade över 560 ledamöter av det brittiska under- och överhuset undertecknat ett partiöverskridande brev med krav på att den brittiska regeringen ska terrorstämpla IRGC. Bland undertecknarna fanns tidigare ministrar och framstående politiska personer som Iain Duncan Smith och Suella Braverman. Brevet varnade för att eftergifter mot vad som kallades en ”kollapsande regim” i Iran bara skulle stärka dess förtryckande taktik och kärnvapenambitioner.
Påtryckningarna ger också eko i Europaparlamentet, där lagstiftare från hela det politiska spektrumet upprepade sina krav under en konferens den 14 maj. Konferensen, som hölls i Bryssel, samlade höga europeiska tjänstemän, säkerhetsanalytiker och iranska människorättsförespråkare. Deltagarna betonade IRGC:s centrala roll i gränsöverskridande terrorism, gisslantagande och tillslag mot oliktänkande.
Även om Europaparlamentet i slutet av 2023 antog en icke-bindande resolution som uppmanade EU:s råd att lista IRGC, kräver ett faktiskt genomförande ett rättsligt avgörande från en medlemsstat – ett hinder som flera länder nu aktivt arbetar för att övervinna.
Kanada anslöt sig också till den växande listan 2024 och åberopade sin strafflag för att förklara IRGC som en terroristorganisation. Detta gör det möjligt för kanadensiska myndigheter att frysa tillgångar och åtala alla enheter som ger stöd till gardeskåren.
Denna globala anpassning återspeglar inte bara IRGC:s direkta inblandning i förtryck, extraterritoriella operationer och kärnvapenspridning – utan också ett bredare erkännande av att diplomatiskt engagemang med Teherans militära säkerhetsapparat har misslyckats med att ge resultat.
Men även om dessa ansträngningar byggs upp fortsätter IRGC att verka ostraffat i Iran och i stora delar av regionen. Kritiker hävdar att utan enhetliga och verkställbara åtgärder – särskilt från EU – kommer regimen att fortsätta att exportera terror och skydda sig från ansvar genom hot och diplomatiska undanflykter.
Huruvida Europa kommer att gå från retoriska fördömanden till konkreta utpekanden återstår att se, men trycket från nationella parlament, offer för iranskt förtryck och internationella säkerhetskretsar är nu högre än någonsin.
1988 Massakern Anhörigas Samfund (1988MAS) 