Saeed Masouri, en iransk politisk fånge som har suttit fängslad i över tjugofem år, har skrivit ett brev från Ghezel Hesar-fängelset i Karaj där han avslöjar processen med att utfärda och verkställa dödsdomar i Iran, särskilt när det gäller politiska fångar. I detta brev avslöjar han den iranska regimens taktik för att avrätta politiska fångar och beskriver dessa handlingar som kriminella.
Nedan följer utdrag ur brevet:
Till alla vakna samveten, i synnerhet människorättsjournalister, Mai Sato och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter: Brottet avrättning innefattar även andra brottsliga förstadier.
Efter tjugofem år i fängelse bevittnar jag en våg av avrättningar som saknar motstycke under de senaste två eller tre decennierna. Bara under den senaste månaden har över 170 personer avrättats. Det sägs ofta att varje brottslig handling föregås av brottsliga förberedelser som förblir dolda under ytan.
Som cellkamrat till otaliga fångar som under de senaste tjugofem åren har dömts till döden och förts till galgen har jag bevittnat flera återkommande mönster i fallen med dödsdömda fångar, särskilt de som anklagas för politiska brott (dvs. ”agerande mot rikets säkerhet”).
I sådana fall byggs hela akten upp från början till slut av förhörsledare från underrättelseministeriet och IRGC:s underrättelseorganisation. Steg som överföring till åklagarmyndigheten, förhör och överlämnande till domstol är rent formella och ytliga.
Sedan förs fången till åklagaren med den påhittade akten och ställs inför rätta, vilket ger ett falskt intryck av att alla rättsliga förfaranden för en rättvis rättegång har följts, utan inblandning från ministeriet eller IRGC.
Det är allmänt känt att den s.k. ”arbetsrapporten” (en sammanfattning av fallet) som utarbetats av ministeriet och IRGC är den enda grunden för utfärdandet av både åtalet och domarens beslut. Dessa s.k. ”domare” läser inte ens handlingarna i målet.
Det finns inga logiska argument eller trovärdiga bevis i akten, ingen möjlighet till försvar (eftersom rättegångarna inte varar mer än tio minuter) och ingen tillgång till akten för advokaten – i strid med artikel 48 i deras egen straffprocesslag.
Domarna är färdigskrivna och tillkännages bara
Chefen för avdelning 33 vid åklagarmyndigheten i Moghaddas, Ghanatkar, sade uttryckligen i närvaro av politiska fångar att akterna om våra två cellkamrater, Mehdi Hasani och Behrooz Ehsani, var konfidentiella och hemliga.
”Detta fall är konfidentiellt” – en sådan till synes enkel fras kränker helt klart den åtalades rätt att försvara sig mot grundlösa anklagelser och påhittade anklagelser.
Varför får inte ens de fångar som ska avrättas veta skälen till att de avrättas, och varför nekas deras advokater tillgång till handlingarna?
Det enda sättet att dölja bristen på legitima bevis är att förklara akterna hemliga och konfidentiella…
…i hopp om att tvinga de anklagade att avge framtvingade erkännanden – som ibland sänds på TV eller som så kallade dokumentärer – samtidigt som de lovas att slippa avrättning eller få ett lindrigare straff. De anklagade ställs därmed inför ett dilemma: antingen accepterar de och avger falska erkännanden eller så riskerar de att avrättas!
Men regimen stannar inte där. Den kallar och hotar familjen och säger att om deras nära och kära inte uttrycker ånger, gör någon form av bekännelse eller söker nåd, är avrättningen oundviklig och bortom deras kontroll.
Och om de avrättas säger regimen till familjerna att det är deras eget och fångens fel!!!
Denna metod med framtvingade erkännanden och att framställa de anklagade som ångerfulla och ångerfulla utgör de kriminella och omänskliga förberedelser som föregår det faktiska brottet avrättning och genom att verkställa den i varje enskilt fall banar de väg för att upprepa samma process i framtida fall.
Mitt budskap till er och till FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter är följande: Har denna flagranta kränkning av de mänskliga rättigheterna och massavrättningarna ännu inte motiverat att de tas upp i FN:s säkerhetsråd?
Saeed Masouri, juni 2025
1988 Massakern Anhörigas Samfund (1988MAS) 