Fasaden håller på att vittra sönder. Det senaste mötet i Internationella atomenergiorganets (IAEA) styrelse har officiellt trängt in den iranska regimen i ett hörn och avslöjat dess motsägelsefulla uttalanden och trotsiga lögner på världsscenen.

Men detta är mer än bara ännu en diplomatisk kraftmätning. Ett bombavslöjande från Iranska nationella motståndsrådet (NCRI) den 10 juni 2025, som avslöjade den hemliga ”Kavirplanen”, ger det sammanhang som saknas. Det bevisar att regimens panik inför IAEA är ett desperat försök att skydda ett aktivt, hemligt kärnvapenprogram som beordrats av den högste ledaren Ali Khamenei själv.

Kombinationen av IAEA:s faktarapportering och de detaljerade underrättelserna från Motståndsrörelsens nätverk i Iran lämnar inget utrymme för tvivel: prästerskapets kärnvapenprogram har alltid varit ett militärt projekt och dess diplomati är inget annat än ett verktyg för bedrägeri.

Världen presenterar fakta, regimen erbjuder lögner

Det internationella samfundets larm är enhetligt och otvetydigt. IAEA:s generaldirektör Rafael Grossi skriver i sin rapport rakt ut att på grund av Teherans obstruktion kan ”IAEA inte försäkra att Irans kärntekniska program uteslutande är fredligt”. Europeiska unionen har varnat för en växande ”risk för en kärnvapenspridningskris” och betonat att Irans agerande ”inte har någon trovärdig civil motivering”. USA var inne på samma linje och noterade att Iran är den enda icke-kärnvapenstaten som anrikar uran till 60%, en nivå som inte har någon giltig fredlig användning.

Regimens svar har varit en mästarklass i dubbelspel. Chefen för landets atomenergiorganisation, Mohammad Eslami, har offentligt avfärdat de noggrant dokumenterade bevisen som ”en stor lögn” och en ”starkt politiserad” rapport. Men bakom denna fasad av trots avslöjade hans egen talesman, Behrouz Kamalvandi, regimens verkliga rädsla. Han oroade sig öppet för ”snapback-mekanismen” för att återställa de internationella sanktionerna och medgav att den är ett allvarligt hot eftersom Kina och Ryssland, till skillnad från resolutioner från FN:s säkerhetsråd, inte kan lägga in sitt veto. Denna starka motsägelse bevisar att deras bluff är en mask för djupt liggande ångest över att hållas ansvariga.

”Kavirplanen” – hemligheten som de desperat försöker dölja

NCRI:s senaste avslöjande, baserat på underrättelser på hög nivå från PMOI:s nätverk i Iran, visar exakt vad denna oro handlar om: ”Kavirplanen”, ett hemligt projekt för att bygga en atombomb som ersatte den tidigare ”AMAD-planen”. Detta är inte ett teoretiskt program. Det är en aktiv, vapenfokuserad plan som drivs av Organization of Defensive Innovation and Research (SPND), samma enhet som ansvarade för att vapenanpassa AMAD-projektet.

Planen är gömd inom stora, begränsade militära zoner i Semnan-provinsen, där regimen utvecklar förstärkta kärnstridsspetsar för missiler med en räckvidd på över 3.000 kilometer under täckmantel av ett ”satellituppskjutningsprogram”. Denna underrättelse ger äntligen ett sammanhang till IAEA:s långvariga, obesvarade frågor om odeklarerat kärnmaterial på platser som Lavizan-Shian och Jaber ibn Hayan-laboratoriet. Regimen kan inte svara eftersom sanningen skulle avslöja hela dess hemliga vapenapparat.

Bomben som livförsäkring för en döende regim

Regimens desperata jakt på ett kärnvapen är inte ett tecken på styrka utan på en dödlig svaghet. Som det står i NCRI:s rapport: ”Gör inga misstag. Kärnvapen är regimens livförsäkring.” Inför ett explosivt samhälle som sjuder av oenighet och med sin svagaste regionala ställning på fyra decennier, ser prästerskapets diktatur bomben som sin sista garanti för överlevnad.

Denna desperation speglas av dess brutala inhemska tillslag. I ett desperat försök att terrorisera befolkningen och förhindra ett nytt folkligt uppror har regimen avrättat mer än 1.300 personer sedan Masoud Pezeshkian tillträdde i augusti 2024. Mohammad Eslamis trots, som förklarade: ”Det är inte acceptabelt att någon säger åt oss att göra det här eller inte göra det där”, är rösten från en trängd diktatur som förkastar internationell rätt som ett hinder för sin egen överlevnad.

Bevisen är nu överväldigande och obestridliga. IAEA:s resultat bekräftar regimens mönster av bedrägeri, medan NCRI:s underrättelser avslöjar den skrämmande sanningen bakom det. Tiden för förhandlingar med en regim som använder diplomati som en sköld för sitt vapenprogram är över. Det internationella samfundet måste agera med fasthet genom att utlösa upphävandet av alla FN-sanktioner och stödja den enda genomförbara lösningen: det iranska folket och dess organiserade motstånd, som strävar efter att upprätta en demokratisk, icke-kärnvapenfri republik Iran.