Tre minuters läsning
I en skarp intervju med The Twist News sade Shahin Gobadi, medietalesman för Iranska Folkets Mojahedin (PMOI/MEK), otvetydigt att prästerskapets diktatur i Iran är den svagaste på decennier och att en regimförändring genom det iranska folket inte bara är möjlig utan närmare än någonsin.
”Regimen har aldrig varit svagare och motståndet har aldrig varit starkare”, sade Gobadi och hävdade att Iran har gått in i en ”kritisk fas” av politisk sårbarhet som präglats av åratal av internt motstånd, folkliga revolter, ekonomisk kollaps och internationell isolering.
Gobadi hävdade att drivkraften bakom teokratins förestående fall inte är utländska luftangrepp eller sanktioner, utan det ”organiserade motståndet inom Iran”. Han framhöll rollen för de motståndsgrupper som är anslutna till PMOI (MEK) och som har byggt upp ett underjordiskt nätverk i alla 31 provinser. Dessa celler, sade han, engagerar sig i direkta och symboliska utmaningar mot statsmakten – ”bränner bilder av den högste ledaren, attackerar repressiva Basij-center och sprider regimkritiska budskap i offentliga utrymmen”.
”Det här är inte bara sporadiskt motstånd – det är uthålligt, samordnat och expanderande”, betonade Gobadi. ”Det är utformat för att bryta regimens aura av oövervinnlighet och förbereda grunden för ett landsomfattande uppror.”
Han beskrev detta motstånd som ett legitimt och genomförbart ”tredje alternativ” för Irans framtid – ett alternativ som står i skarp kontrast till både utländsk militär intervention och diplomatisk eftergivenhet. ”Vi har alltid sagt att eftergivenhet leder till krig”, påminde han tittarna och hänvisade till varningar från Maryam Rajavi, Nationella motståndsrådet (NCRI) president för över två decennier sedan. ”Och nu har det kriget kommit. Men regimförändringar behöver inte komma från bomber eller invasioner. Det måste komma inifrån, från folket, och från en organiserad kraft som kan leda det.”
Gobadi avvisade både de styrande prästerna och monarkisterna i exil som hinder för demokrati. ”Det iranska folket väljer inte mellan turban och krona”, sade han och hänvisade till den falska binära bilden som ofta lyfts fram av regimens propaganda. ”De vill varken ha mullor eller monarki. De vill ha en republik som bygger på demokratiska värderingar och ansvarstagande.”
Han betonade att NCRI inte bara är en proteströrelse utan ett strukturerat politiskt alternativ. ”Vi har ett organisatoriskt djup, ett nätverk i Iran och en övergångsplan”, sade han. ”Vi är inte ett fenomen i sociala medier eller en opportunistisk plattform. Vi är resultatet av decennier av uppoffringar, politiskt grundarbete och strategisk klarhet.”
Med hänvisning till bombdådet i Paris 2018 – som avvärjdes bara timmar före utförandet och orkestrerades av en iransk diplomat som riktade in sig på NCRI:s årliga sammankomst – noterade Gobadi att ”ingen annan oppositionsgrupp har så konsekvent och våldsamt utsatts för regimens angrepp”. För NCRI, sade han, är detta ett bevis på deras relevans och hot mot det styrande etablissemanget.
Han riktade skarp kritik mot västvärldens diplomati, i synnerhet den europeiska politiken, och kallade den ”missriktad eftergivenhet inlindad i diplomati”. ”I över två decennier har ändlösa förhandlingar gett regimen tid att utöka sitt kärnvapenprogram, finansiera terrorister och krossa oliktänkande”, sade Gobadi. ”Varje eftergift har stärkt Teherans hand, inte mildrat den.”
När det gäller framtiden sade Gobadi att motståndets tillförsikt inte härrör från retorik utan från konkreta förändringar i Iran. ”Det finns ingen återvändo”, förklarade han. ”Den här regimen har förlorat sin bas. Slagorden på Irans gator säger det tydligt: ’Död åt förtryckaren, vare sig det är shahen eller den högste ledaren’.”
Gobadi avslutade med ett tydligt budskap till det internationella samfundet: ”Det är dags att sluta legitimera denna regim. Det är dags att sluta låtsas att den kan reformeras. Det finns ett demokratiskt alternativ med struktur, med visioner och med folkligt stöd. Stöd det iranska folket. Stöd deras rätt att störta tyranniet.”

