Qarchak-fängelset i Varamin, känt som det största kvinnofängelset i Iran, har blivit en symbol för systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter, rättsväsendets kollaps och förödmjukelsen av mänsklig värdighet.

Från att ha varit en plats för laglig förvaring har det förvandlats till en plats för repressalier mot utsatta kvinnor i samhället.

Tortyr, isolering och förnedring: Livet under förtryck

Kvinnor som sitter inspärrade i Qarchak-fängelset utsätts för ständigt fysiskt och psykiskt våld. Misshandel, sexuella trakasserier, hot och verbala övergrepp från säkerhetsstyrkor är rutin och utgör allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och värdighet. Till detta kommer restriktioner för familjekontakter, inställda besök och den psykologiska påfrestningen av långvarig isolering – förhållanden som har drivit många kvinnor in i svåra psykiska problem.

Från cancer till medicinsk försummelse: Gisslantagande via miljardborgen

En fånge, som redan led av hudcancer när hon kom till fängelset, utvecklade senare livmodercancer under fängelsetiden. Trots en formell order från den rättsmedicinska myndigheten om akut operation vägrade rättsväsendets tjänstemän att ge henne permission om inte en svindlande borgen på 15 miljarder tomans betalades – en summa som i praktiken motsvarar att ta en svårt sjuk kvinna som gisslan.

Döden i försummelsens skugga: Från Atefeh Bannaei till de bortglömda sjuka

Det finns flera dokumenterade fall där kvinnor har dött på grund av avsiktlig medicinsk försummelse. Ett sådant fall var Atefeh Bannaei, som nekades vård trots att hennes tillstånd försämrades och trots protester från medfångar. Fångar med svåra sjukdomar som hiv/aids, cancer och hjärtsjukdomar nekas ofta tillgång till ordinerade mediciner, även när dessa mediciner kommer utifrån.

Inuti Qarchak-fängelset

Smuts, undernäring och sjukdomar

Internerna delar bara på två badrum – utan dörrar eller lås – för hundratals kvinnor. Fuktiga väggar, gnagarangrepp, ett trasigt avloppssystem, möglig mat och förorenat vatten ger en dyster bild av en institution som saknar hygien och medmänsklighet.

Påtvingad tystnad, systematiska hot och rädsla för repressalier

Rädsla för repressalier gör att många kvinnor håller tyst. Att säga något kan leda till indragna permissioner, isoleringscell eller värre. Många vittnesmål om sexuella övergrepp, verbala övergrepp och förnedring från fängelsevakter har rapporterats, men det finns ingen trovärdig mekanism för att utreda eller ta itu med sådana klagomål.

Korruption och diskriminering i verkställighetsprocessen

Den strukturella korruptionen är djupt rotad i Qarchak. Det finns trovärdiga rapporter om att vissa dödsdömda fångar har lyckats undvika avrättning genom att betala stora mutor till fängelsetjänstemän – däribland personer som Soghra Khodadadi – medan andra förblir i obestämd väntan eller står inför en nära förestående avrättning. Omkring 150 till 170 dödsdömda kvinnor tros sitta fängslade i detta fängelse.

Berättelser om smärta, förtvivlan och övergivenhet

I Qarchak finns kvinnor som trots att de suttit i fängelse i över tio år och betalat tillbaka påstådda ekonomiska skulder fortfarande inte har släppts fria. Äldre fångar med kroniska hjärtproblem lämnas utan nödvändig medicinering. Detta fängelse är inte en plats för rehabilitering utan en plats för långsam nedbrytning av kropp, själ och sinne.

Ett brådskande upprop till det internationella samfundet

Qarchak-fängelset är ett tydligt exempel på Irans systematiska kränkningar av kvinnors rättigheter. Det är inte en kriminalvårdsanstalt utan en kyrkogård för hopp, värdighet och liv.

FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, FN:s särskilde rapportör för Iran och andra internationella organ måste snarast skicka oberoende undersökningsuppdrag för att inspektera Qarchak och hålla den iranska regimen ansvarig. Kvinnornas lidande i Qarchak får inte längre förbli begravt under det internationella samfundets tystnad.