Som ett tydligt tecken på den iranska regimens eskalerande krig mot oliktänkande har dess repressiva styrkor inlett en ny våg av brutala arresteringar riktade mot politiska aktivister och deras familjer. Dessa räder, som utförs med extremt våld och ett fullständigt förakt för lagen, avslöjar en regim som är livrädd för sitt eget folk och fast besluten att tysta all opposition med ren makt.
Det mänskliga ansiktet av detta tillslag är starkt. Den 21 juli 2025 genomförde en styrka på 40 säkerhetsagenter en våldsam räd i Leila Saremis hem i Borujerd och arresterade henne utan husrannsakningsorder. Bara några dagar senare, den 24 juli, kidnappades den tidigare politiske fången Shahin Zoghi-Tabar av civilklädda underrättelseagenter i Teheran och fördes till okänd ort, och hans familj lämnades i ångest utan någon information om hans öde eller tillstånd. Detta är inte isolerade händelser, utan frontlinjeaktioner i regimens uttalade förintelsepolitik.
Ett krig mot oliktänkande som pågår i flera generationer
Dessa gripanden är en del av en beräknad terrorkampanj som sträcker sig över flera generationer och som syftar till att krossa familjer med anknytning till oppositionen. Leila Saremi är dotter till PMOI-martyren Ali Saremi, som avrättades den 28 december 2010 efter att ha tillbringat 24 år i både shahens och mullornas fängelser. Hon är också mor till den politiske fången Farzad Moazami, som greps i april 2023, utsattes för fruktansvärd tortyr, bland annat hölls inlåst i en bur, och i oktober 2024 dömdes till fem års fängelse för ”sammankomst och samverkan mot statens säkerhet”.
Shahin Zoghi-Tabar är en måltavla för sitt orubbliga trots. Han var tidigare politisk fånge och satt fyra år i Evin- och Gohardasht-fängelserna mellan 2013 och 2018, men vägrade att låta sig tystas när han släpptes. Han gjorde modigt honnör för PMOI-anslutna fångar, en solidaritetshandling som regimen aldrig har förlåtit. Att han gripits på nytt är en tydlig hämndaktion och en varning till alla tidigare fångar.
Det skrämmande sammanhanget: en officiell uppmaning till massmord
Detta ondskefulla tillslag är det direkta resultatet av ett skrämmande nytt politiskt direktiv från prästerskapets högsta ledning. Den 7 juli 2025 publicerade den IRGC-anknutna nyhetsbyrån Fars en skrämmande ledare med titeln ”Varför 1988 års avrättningar bör upprepas”. Artikeln hyllade öppet 1988 års massaker på över 30 000 politiska fångar, varav de allra flesta var medlemmar och anhängare av PMOI, som en ”’framgångsrik historisk erfarenhet’” och uppmanade uttryckligen till samma öde för dagens politiska fångar. Arresteringarna av Saremi och Zoghi-Tabar är varningstecken på det praktiska genomförandet av detta folkmordsdekret.
Från retorik till verklighet under Pezeshkians ledning
Regimens uppmaningar till mord är inte bara retorik; det är statlig politik som brutalt verkställs under Masoud Pezeshkians ledning. Sedan han tillträdde i augusti 2024 har regimens avrättningsmaskin gått på högvarv och hängt över 1.300 personer, med häpnadsväckande 650 avrättningar bara under 2025.
Denna mordvåg riktar sig i allt högre grad mot politiska dissidenter. Den 12 juli 2025 dömdes tre oppositionsaktivister – Farshad Etemadi-Far, Masoud Jamei och Alireza Mardasi – till döden i Ahvaz anklagade för att ”föra krig mot Gud” på grund av sitt stöd för PMOI. Dussintals andra riskerar att gå samma öde till mötes, däribland de politiska fångarna Behrouz Ehsani och Mehdi Hassani, som löper överhängande risk att avrättas efter att Högsta domstolen i juli avslog deras sista överklagan om en rättslig prövning.
Den politiske fången Saeed Masouri skickade nyligen ett brev från Ghezel Hesar-fängelset där han varnade för att regimens försök att tvångsförflytta honom är ett förspel till massavrättningar och drog en direkt och skrämmande parallell till den taktik som användes före 1988 års massaker. Hans varning inifrån regimens fängelsehålor är skarp: ”ett brott pågår”.
Världen får inte upprepa tystnaden från 1988
Regimens agerande har utlöst en våg av internationell oro. En inflytelserik koalition bestående av 301 människorättsexperter och nobelpristagare utfärdade en akut varning den 23 juli och förklarade att ”risken för ytterligare en massgrymhet, som påminner om 1988 års massaker, är alarmerande verklig”. Deras varning upprepas av parlamentariska kommittéer i hela Europa, som kräver att alla diplomatiska och ekonomiska band med Teheran villkoras av ett verifierbart stopp för avrättningar.
Det internationella samfundet och alla internationella människorättsorgan måste vidta omedelbara åtgärder för att säkerställa att politiska fångar omedelbart och ovillkorligen friges och att avrättningarna i Iran stoppas. Världen stod tyst 1988 när regimen slaktade en hel generation aktivister. Den får inte misslyckas igen.

