Dr. Javaid Rehman, FN:s tidigare särskilde rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran, talade vid den tredje sessionen av Free Iran World Summit 2025 via video från Australien och utfärdade en skarp varning om regimens eskalerande användning av avrättningar och tortyr och kallade det ett farligt tecken på en potentiell upprepning av 1988 års massaker.

Han inledde med att uttrycka sitt deltagande med familjerna till de nyligen avrättade politiska fångarna Mehdi Hassani och Behrouz Ehsani, vars död han beskrev som ett resultat av godtyckliga, hemliga rättegångar och framtvingade erkännanden under tortyr. Dr. Rehman citerade alarmerande rapporter om fångar som utsätts för omänsklig behandling, tvångsförflyttningar och hot om massavrättning. Han fördömde en ledare som nyligen publicerats av Fars News – ett medieföretag med kopplingar till Islamiska revolutionsgardet – där 1988 års avrättningar hyllades som en ”framgångsrik historisk erfarenhet” och där man uttryckligen uppmanade till att de skulle upprepas.

Dr. Rehman varnade för att regimen har använt dödsstraffet som ett vapen för att utöva förtryck och beskrev dessa handlingar som brott mot mänskligheten och i vissa fall som folkmord. Han påminde om sin rapport till FN 2024 och upprepade sitt krav på en internationell utrednings- och ansvarsmekanism och betonade att det internationella samfundets underlåtenhet att agera 1988 inte får upprepas. Ansvaret för att stoppa en ny massaker, avslutade han, vilar helt och hållet på FN och dess medlemsländer.

Låt mig inleda mina kommentarer med att framföra mina uppriktiga kondoleanser och sympatier till Mehdi Hassanis och Behrouz Ehshanis familjer. För bara tre dagar sedan, den 27 juli 2025, avrättades dessa två politiska fångar i hemlighet. De hade torterats och utsatts för misshandel, bland annat misshandel och långvarig isolering, och deras familjer hotades med skada för att få fram framtvingade erkännanden. De utsattes för en fullständigt orättvis, godtycklig och summarisk rättegång där de nekades tillgång till advokat och dömdes av den ökända revolutionsdomstolen i Teheran.

Det var ett barbariskt politiskt beslut av regimen att avrätta dem. Jag blev chockad och förtvivlad när jag såg videon med Maryam Hassani som bekräftade att hennes far hade avrättats. Tragiskt nog sitter dessutom ett stort antal politiska fångar i dödscell och riskerar att snart avrättas. Politiska fångar förs också bort med våld, överförs till andra fängelser och utsätts i allt högre grad för tortyr och extremt omänskliga fängelseförhållanden. Vid sidan av dessa ökande avrättningar, tortyr, förtryck och tvångsförflyttningar hotar det brutala statsmaskineriet och dess agenter också aggressivt med att upprepa de grymma brott som begicks av samma regim under massakern 1988.

Den 7 juli 2025 publicerade Fars News, en statsanknuten tidning med koppling till Islamiska revolutionsgardet (IRGC), en ledare där man hyllade massmordet, de summariska, godtyckliga och utomrättsliga avrättningarna samt de påtvingade försvinnandena av tusentals politiska fångar 1988 och kallade det en ”framgångsrik historisk erfarenhet”. I ledaren, som har rubriken ”Varför 1988 års avrättningar bör upprepas”, förespråkas och uppmanas öppet till en upprepning av 1988 års massaker på nuvarande fångar, och politiska meningsskiljaktigheter likställs med ett hot mot den nationella säkerheten som förtjänar att avrättas på samma sätt som 1988.

Dessa statsunderstödda uttalanden utgör en farlig prognos om regimens avsikt att upprepa de grymma brott som begicks mot det iranska folket 1988. Det finns redan en verklig rädsla för massavrättningar bland politiska fångar, däribland Saeed Massouri, som har suttit fängslad i 25 år utan en enda dags permission och som nu har förts bort med våld till ett fängelse i Zahedan. Tidigare hade han skrivit ett brev från fängelset där han varnade för en upprepning av 1988 års massaker. Han noterade, och jag citerar: ”Detta bortförande under förevändning av förflyttning handlar inte enbart om mig. Det syftar i grunden till att kontrollera, isolera och tysta fångar för ytterligare förtryck och ett insisterande på fler mord och avrättningar, precis som det som hände 1988.” Han tillade att han vägrade att gå med på påtvingad exil eftersom, med hans ord, ”ett brott pågår och därför är det nödvändigt att förhindra en ny tyst och orapporterad massaker som 1988. Låt världen den här gången få höra att ett brott begås och att det naturligtvis finns ett motstånd mot det.”

Regimen har använt dödsstraff och massavrättningar som ett vapen för att skapa förtryck och rädsla. De utrotar alla som utmanar regimens brutalitet. I mina slutliga detaljerade slutsatser i juli 2024 uttryckte jag oro och chock över de summariska, godtyckliga och utomrättsliga avrättningarna, tortyren och misshandeln av tiotusentals politiska motståndare till regimen ända sedan den islamiska republiken bildades 1979. Jag dokumenterade de summariska, godtyckliga och utomrättsliga avrättningarna av tusentals godtyckligt fängslade politiska motståndare – som utgör brott mot mänskligheten i form av mord och utrotning samt folkmord – mellan 1979 och 1988. Det måste finnas ett globalt offentligt fördömande och en uppvisning av ilska och förbittring från det internationella samfundet, inklusive från alla medlemsstater i FN och dess mekanismer.

I min rapport 2024 uppmanade jag det internationella samfundet att inrätta en internationell utrednings- och ansvarsmekanism för att säkerställa snabba, grundliga och transparenta brottsutredningar. Det är nu ännu viktigare och mer brådskande. Det internationella samfundet misslyckades med att agera 1988. Det får inte misslyckas igen. Ansvaret för att förhindra att dessa grymma brott upprepas vilar på Förenta nationerna och dess medlemsländer.