En framstående tvärpolitisk grupp av före detta höga amerikanska tjänstemän har utfärdat ett kraftfullt uttalande där de uppmanar det internationella samfundet att anta en ny, beslutsam politik gentemot Iran. Uttalandet, som offentliggjordes den 6 augusti och undertecknats av bland andra före detta talmannen i representanthuset Newt Gingrich, före detta nationella säkerhetsrådgivaren John R. Bolton och före detta NATO-befälhavaren general (pensionerad) James L. Jones, fördömer regimens eskalerande våg av avrättningar och uppmanar världens ledare att formellt erkänna det iranska folkets rätt att göra motstånd mot tyranni och stödja det demokratiska alternativ som presenteras av NCRI.
Uppmaningen kommer som en reaktion på det iranska regimens avrättning av de politiska fångarna Behrouz Ehsani och Mehdi Hassani den 27 juli 2025. Undertecknarna hävdar att denna ökade brutalitet inte är ett tecken på styrka, utan på en regim i ”panik och rädsla för förlorad legitimitet”, som är livrädd för sitt eget folk och dess organiserade motstånd.
En beräknad terrorkampanj
Uttalandet beskriver en skrämmande ökning av regimens användning av dödsstraff för att tysta oliktänkande. Ehsani och Hassani avrättades på vagt definierade anklagelser om ”Moharebeh” (krig mot Gud) och medlemskap i Folkets Mojahedin organisationen (PMOI/MEK). Det är alarmerande att dokumentet konstaterar att ”fjorton andra medlemmar av denna rörelse står inför omedelbar avrättning på liknande anklagelser”.
Denna våg av avrättningar är en del av en bredare, statligt sanktionerad terrorkampanj. Med hänvisning till uppgifter från FN påpekar undertecknarna att minst 612 avrättningar ägde rum i Iran under första halvåret 2025 – mer än dubbelt så många som under samma period 2024.
Uttalandet lyfter fram fallet med Saeed Masouri, Irans längst fängslade politiska fånge, som har suttit i fängelse i 25 år. I ett meddelande från fängelset daterat den 17 juli 2025 varnade Masouri för att regimens nuvarande åtgärder speglar upptakten till en tidigare grymhet. Han konstaterade att dessa repressiva åtgärder ”i grunden syftar till att kontrollera, isolera och tysta fångarna för att eskalera förtrycket och intensifiera avrättningarna – precis som skedde 1988”.
En tydlig policyrekommendation för världen
Utöver fördömandet ger de amerikanska personerna en tydlig och genomförbar policyrekommendation för det internationella samfundet. De uppmanar världens regeringar att gå bortom retorik och erkänna det iranska folkets grundläggande rättigheter. Uttalandet uppmanar det internationella samfundet att: ”Erkänna det iranska folkets rätt att göra motstånd mot tyranni, sträva efter självbestämmande och upprätta en demokratisk, sekulär republik.”
Undertecknarna identifierar uttryckligen den organiserade oppositionen som ett genomförbart alternativ till den nuvarande teokratin. De berömmer dess motståndskraft och vision och uppmanar världen att ”berömma NCRI:s och MEK:s orubbliga och outtröttliga strävan att återställa folkets suveränitet för det länge lidande iranska folket”. Uttalandet pekar på NCRI:s plattform, som ”innehåller en 10-punktsplan och en väg till en legitim konstitutionell regering vars legitimitet ges genom valurnan”, som en blåkopia för ett fritt Iran.
NCRI:s och MEK:s strävan att återställa folkets suveränitet för det länge lidande iranska folket. Uttalandet pekar på NCRI:s plattform, som ”innehåller en 10-punktsplan och en väg till en legitim konstitutionell regering vars legitimitet ges genom valurnan”, som en plan för ett fritt Iran.
Uttalandet från dessa amerikanska ledare representerar en avgörande uppmaning till ett paradigmskifte i den globala politiken gentemot Iran. Det framställer regimens aggression inte som ett problem som ska hanteras genom förhandlingar, utan som en döende diktatur. Deras slutsats är entydig: vägen till ett stabilt, fredligt och demokratiskt Iran ligger i att stärka dess folk och deras organiserade rörelse för förändring. Som undertecknarna bekräftar i sina avslutande ord: ”Vi står i solidaritet med Irans folk och deras rättmätiga kamp för frihet, värdighet och demokratiskt styre.”

