Den 30 augusti varnade den regimtrogne ekonomen Morteza Afqah via statskontrollerade medier för att regeringens plan att enhetliggöra växelkursen kunde få katastrofala konsekvenser.
”Beslutsfattarna skriver drömmar, inte politik”, sade Afqah. ”Med valutareserver på historiskt låga nivåer skulle en enhetlig växelkurs driva 80 % av iranierna under fattigdomsgränsen.”
Afqah kritiserade beslutsfattarna för att ignorera den ekonomiska verkligheten och hävdade att dessa ”pappersreformer” skulle gynna eliten samtidigt som de skulle ödelägga låg- och medelinkomstgrupper. Analytiker säger att planen syftar till att stärka regimens intäkter samtidigt som krisens kostnader skjuts över på vanliga medborgare, vilket ytterligare underblåser allmänhetens ilska i ett redan explosivt läge.
Strömavbrott och vattenbrist lamslår företag
Rapporter visar att rullande strömavbrott som varar i sex till tio timmar och omfattande vattenbrist driver företag till konkurs.
* Den 25 augusti genomförde handlare och invånare i Babolsar sin fjärde protest på en vecka mot ihållande strömavbrott, vattenavbrott och internetstörningar, och samlades utanför guvernörens kontor.
* I Behbahan protesterade lastbilsförare efter att cementfabriker stängts på grund av strömavbrott, vilket gjorde att deras arbetsmöjligheter försvann.
* Jordbrukare i provinsen Khuzestan blockerade vägen mellan Seydoun och Kohgiluyeh den 24 augusti och fördömde vattenledningsprojekt som hotar jordbruket och deras försörjning.
Samtidigt stiger livsmedelspriserna kraftigt. Jordbruksminister Gholamreza Nouri Qazaljeh medgav att upprepade strömavbrott tvingat fjäderfäuppfödare att slakta fåglar i förtid, vilket har drivit upp priserna på kyckling med mer än 26 % sedan årsskiftet.
Fabriker nära kollaps
Semnans handelskammare varnade den 20 augusti för att fortsatt ekonomisk misskötsel riskerar att utlösa en ”våg av massuppsägningar”. Många fabriker arbetar nu med 30 % kapacitet eller mindre på grund av energibrist och brutna leveranskedjor.
Även om officiella siffror visar att den nationella arbetslösheten är 7,3 %, medger regimkontrollerade medier att 40 % av de arbetslösa är universitetsutbildade, vilket avslöjar en förvärrad sysselsättningskris bland Irans utbildade ungdomar.
Ekonomer varnar också för att regeringens statistik är missvisande, eftersom alla som arbetar minst en timme i veckan räknas som ”sysselsatta”. Dold arbetslöshet, reducerade arbetstider och låga löner har lämnat tiotusentals människor utan hållbar inkomst, vilket fördjupar ojämlikheten och förtvivlan.
Regimen förbereder sig för motreaktioner
De på varandra följande kriserna driver på protester över hela landet och väcker rädsla inom regimen för en ny våg av uppror.
Biträdande inrikesminister Pourjamshidian medgav nyligen att myndigheterna förbereder säkerhetsstyrkorna för ”svåra dagar framöver” genom att beväpna Basij-kontrollpunkter och sätta in FARAJA-polisstyrkor i städerna. Han avslöjade att regimen under den senaste 12-dagars kriget genomförde över 70 nödåtgärder över natten, däribland evakuering av Evin-fängelset på grund av rädsla för oroligheter.
Dessa förberedelser visar att även regimen inser det växande hotet från ekonomisk kollaps, resursbrist och ökande social ilska.
Ett samhälle på gränsen
Med 80 % av befolkningen i riskzonen för fattigdom, infrastrukturkollaps, skyhöga livsmedelspriser och stigande ungdomsarbetslöshet står Iran inför en av sina djupaste kriser på flera decennier. Medan regimen fortsätter att spendera pengar på utländska interventioner och inhemsk förtryck, kämpar miljontals iranier för att säkra vatten, el, mat och jobb.
Analytiker varnar för att allmänhetens frustration närmar sig en brytpunkt – och att den religiösa diktaturen snart kan finna sig oförmögen att hantera den storm den själv har skapat.
1988 Massakern Anhörigas Samfund (1988MAS) 