Sedan juni 1981 har Irans moderna politiska historia formats av folkligt motstånd mot auktoritärt styre. Under de senaste fyra decennierna har landsomfattande uppror visat både folkets beslutsamhet och den styrande regimens oförmåga att reformera. De landsomfattande protesterna 2009, 2017 och 2019 banade väg för upproret 2022, som i grunden omdefinierade den politiska balansen. Dess inverkan är fortfarande avgörande även 2025, med kvinnor och ungdomar i framkant när det gäller att forma Irans demokratiska framtid.
Upproren före 2022
1981: Början på organiserat motstånd
Händelserna i juni 1981 markerade starten på organiserat, landsomfattande motstånd. Trots systematiskt förtryck lade denna period grunden för framtida vågor av folkligt trots.
2009: Bortom valkonflikter
Även om protesterna 2009 utlöstes av omtvistade val, gick de snabbt bortom fraktionskonflikter. Miljontals människor utmanade själva systemet och bevisade att missnöjet inte var begränsat till reformistiska kretsar utan återspeglade ett djupare socialt krav på förändring.
2017 och 2019: Utvidgning av den sociala basen
Upproren i december 2017 och november 2019 representerade en ny fas. Demonstranter riktade öppet in sig på hela det styrande etablissemanget, och deltagandet utvidgades till att omfatta arbetarklassen och marginaliserade grupper. Dessa rörelser visade regimens oförmåga att hantera sociala och ekonomiska kriser, samtidigt som de blottlade den växande klyftan mellan stat och samhälle.
Grundläggande resultat av upproret 2022
- En oåterkallelig brytning med reformistiska illusioner
Upproret 2022 började med grundläggande krav och spred sig snabbt över hela landet. Det avslutade illusionen om reform inifrån och bekräftade att den dominerande strävan i samhället inte var begränsad till gradvis förändring utan fokuserade på ett fullständigt störtande av den styrande regimen. Maktbalansen mellan samhälle och stat förändrades oåterkalleligt, utan möjlighet att återgå till status quo före september 2022.
- Fullständig delegitimering av det styrande systemet
Upproret markerade också ett fullständigt förkastande av regimens legitimitet. Politiska manövrer under ”reform”-fanan förlorade trovärdighet både bland befolkningen och till och med inom delar av etablissemanget. Det minsta kravet som kommer från samhället är avskaffandet av absolut prästerskap, avsättningen av den högsta ledaren och upplösningen av Islamiska revolutionsgardet (IRGC), ryggraden i förtryck och korruption. Dessa krav har bara blivit mer utbredda och kompromisslösa sedan 2022.
- Tydliga gränser för framtiden
Upproret klargjorde den politiska framtiden. Det förkastade alla former av diktatur, inklusive en återgång till monarki eller alla auktoritära alternativ. Det rådande kravet är en demokratisk republik som återspeglar Irans etniska, kulturella och intellektuella mångfald. Detta är inte bara ett politiskt val utan resultatet av årtionden av levd erfarenhet under förtryck.
Kvinnors och ungdomars centrala roll
Kvinnor och ungdomar har konsekvent stått i framkant av Irans uppror, och det har inte varit tydligare än 2022. Deras krav sträcker sig långt bortom frågan om obligatorisk hijab. De kräver grundläggande politisk förändring, lika rättigheter och ett fritt samhälle. Kvinnors ledarroll i protester har symboliserat den bredare kampen mot auktoritärism, medan ungdomar – oproportionerligt drabbade av arbetslöshet, förtryck och brist på möjligheter – har framträtt som drivkraften bakom radikal förändring. Tillsammans förkroppsligar de de generations- och könsrelaterade dimensionerna av Irans demokratiska strävanden.
Aktuella politiska konsekvenser
Konsekvenserna av upproret 2022 fortsätter att forma Irans politiska kris. Regimen står inför fördjupade interna konflikter, en kollapsande ekonomi, internationell isolering och intensifierade maktkamper. Dessa är inte tillfälliga problem utan strukturella symptom på ett system i nedgång. Utvecklingen pekar mot kollaps, utan någon hållbar väg till återhämtning.
Från 1981 till upproren 2009, 2017 och 2019 urholkade varje våg av motstånd grunden för auktoritärt styre. Upproret 2022 markerade en vändpunkt: det krossade illusioner om reformer, avlegitimerade systemet och satte kravet på en demokratisk republik som den enda hållbara framtiden. Kvinnor och ungdomar förblir centrala i denna kamp och säkerställer att Irans väg framåt inte definieras av ytliga reformer utan av en genuin strävan efter frihet och demokrati.
1988 Massakern Anhörigas Samfund (1988MAS) 