Den 21 september 2025 svepte en kraftfull våg av samordnade protester över Iran, med tusentals pensionärer, lärare och industriarbetare som gick ut på gatorna i städer från Isfahan och Khuzestan till huvudstaden Teheran. Demonstrationerna, drivna av regimens systematiska korruption och katastrofala ekonomiska misskötsel, avslöjade en befolkning som pressats till sina gränser, med ramsor på gatorna som eskalerade från krav på grundläggande försörjning till direkta krav på teokratins avsättning.
Dessa protester är inte isolerade incidenter utan ett tydligt tecken på ett samhälle på gränsen till ett landsomfattande uppror, vilket avslöjar illegitimiteten hos en regim som har plundrat nationens rikedomar samtidigt som den lämnat dess folk utblottade.
Ett landsomfattande uppror: Kartläggning av protesterna
Protesterna den 21 september var anmärkningsvärda för sin geografiska omfattning och synkroniserade natur, vilket indikerar en djupt organiserad och utbredd nivå av missnöje. Storstäder blev fokuspunkter för allmänhetens ilska:
1 – I Isfahan demonstrerade pensionärer från stålindustrin mot systemisk orättvisa.
2 – I Khuzestan protesterade socialförsäkringspensionärer mot regimens tomma löften och förlamande fattigdom. Rörelsen spred sig över hela provinsen, med pensionärer från Shush, Haft-Tappeh och Karkheh som samlades framför den lokala guvernörens kontor för att framföra sina krav.
3 – I Kermanshah samlades pensionärer utanför socialförsäkringsbyggnaden, medan pensionärer i Rasht, huvudstad i Gilan-provinsen, höll en liknande demonstration.
4 – I landets huvudstad Teheran gick socialförsäkringspensionärer och lärare samman för att protestera mot de outhärdliga levnadsförhållandena.
Oroligheterna sträckte sig bortom pensionärer till aktiva arbetare och belyste en systemisk kris som lamslagit Irans industrier. I Aghajari protesterade anställda vid olje- och gasbolaget med tomma middagspålägg, en gripande symbol för deras kamp. Samtidigt har arbetare vid Ghadeer Steel i Behabad strejkat i fyra månader på grund av obetalda löner. I Shahroud hotar den förestående stängningen av stålverket att förstöra 300 jobb och lämna hundratals familjer utan inkomstkälla.
Slagorden: Från ekonomiska krav till politiskt trots
Slagorden som ekar genom Irans gator visar en tydlig utveckling i det allmänna medvetandet. Även om de är rotade i ekonomisk förtvivlan har slagorden blivit öppet politiska och direkt utmanar regimens auktoritet och ideologiska legitimitet.
Demonstranter i Khuzestan och Shush skanderade: ”Löften är nog, våra bord är tomma!” I Kermanshah kopplades denna känsla till regimens destruktiva utrikespolitik: ”Krigshets är nog, våra bord är tomma!”
Ännu viktigare är att demonstranterna nu identifierar regimen som den verkliga källan till sitt elände. I en förbluffande tillrättavisning av årtionden av statlig propaganda skanderade pensionärer i Kermanshah: ”Vår fiende är precis här; de ljuger och säger att det är Amerika.” I Isfahan attackerade demonstranterna kärnan i teokratins bedrägliga ideologi och ropade: ”De använde islam som en stege för att tära ner folket” och gjorde sitt yttersta krav tydligt med slagordet: ”Tjänstemän, skäms lite, släpp taget om landet.”
Den mänskliga kostnaden för ett korrupt system: Pensionärernas svåra situation
Desperationen som driver dessa protester har sina rötter i ett tillstånd av nästan total kollaps av sociala tjänster, särskilt för landets äldre. Enligt chefen för socialförsäkringens medicinska kommitté för pensionärer är situationen nu ”kritisk”. Regimen har undanhållit medel som är skyldiga socialförsäkringsorganisationen, vilket skapat ett katastrofalt sammanbrott inom sjukvården.
I sex månader har kompletterande sjukförsäkringsavgifter dragits av från pensionärernas magra pensioner men aldrig överförts till försäkringsbolaget. Som ett resultat av detta säger sjukhus och vårdcentraler över hela landet upp sina kontrakt, vilket lämnar pensionärerna utan försäkringsskydd. Män och kvinnor som arbetat hela sina liv överges nu av staten.
Den mänskliga vägtullarna är förödande. Pensionärer med cancer och andra livshotande sjukdomar har inte råd med behandling och tvingas sälja sina hem och personliga tillhörigheter för att betala för medicin. I ett tydligt exempel på regimens institutionaliserade korruption har lånekvoter som är avsedda att ge nödvändig hjälp till dessa pensionärer enligt uppgift sugits bort av ledamöter i regimens parlament.
De landsomfattande protesterna den 21 september är en kraftfull anklagelse mot prästerskapets fyra decennier av inkompetens och plundring. Slagorden som skanderas på gatorna bekräftar att det iranska folket inte längre ser någon skillnad mellan fraktioner inom den härskande eliten; de identifierar hela systemet, under ledning av Ali Khameneis, som arkitekten bakom sitt lidande. Denna enade och trotsiga rörelse är inte ett flyktigt ögonblick av ilska utan en manifestation av ett instabilt samhälle som har förlorat sin rädsla. Det är ljudet av en nation som reser sig för att återta sin framtid från ett korrupt och illegitimt tyranni och signalerar en orubblig önskan om ett demokratiskt och rättvist alternativ.
1988 Massakern Anhörigas Samfund (1988MAS) 